Madelene siktar på pallen i Peking
Madelene Nordlund sätter just nu högsta skjuts på rullstolen inför Paralympics i Peking i september. Till vardags är hon doktorand i sociologi vid Umeå universitet och ST-medlem.
Vad ingår i friidrott i Paralympics?
– Alla kast- och hoppgrenar, mångkamper och stafetter. Men jag är enbart inblandad i rullstolsåkning. Det har jag tävlat i sedan 1997. Den svenska truppen består av ett sextiotal personer, av vilka sex är friidrottare.
Vilken är din bästa sträcka?
– Det är
Du har en imponerande medaljsamling, åtta silver i EM, VM och Paralympics och ett guld.
– EM-guldet på
Hur kom du in på tävlandet?
– Jag har en ryggmärgsskada efter en trafikolycka för 17 år sedan. Idrott används ofta i rehabiliteringen på sjukhuset, men redan före olyckan höll jag ofta på med idrott – fotboll, aerobicpass och styrketräning. Därför kändes det naturligt för mig att fortsätta idrotta och då blev det först tennis. Eftersom jag ville träna kondition köpte jag tävlingsrullstol och hastighetsmätare.
– När jag märkte på vilken tid jag gjorde sträckorna gav det feedback och jag valde att koncentrera mig på rullstolsåkning.
Vad sade tennistränaren?
– Han tyckte nog att det var lite synd men jag sade att »jag kommer tillbaka«. När jag satsar allt på rullstolsträningen hinner jag inte med tennisen. Jag brukar satsa två år i taget och känna efter om jag vill fortsätta. Nu är det Peking, sen får jag se. Det hänger på motivationen och att jag är skadefri och har bra träningsmöjligheter.
Vad har träningen gett utöver medaljer?
– Bra fysik och självständighet. Jag har rest jorden runt ett antal varv, men det gjorde jag även innan jag började tävla.
Vad gör du när du inte tränar?
– Jag tränar på halvtid och skriver på en avhandling på halvtid om arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska program. Avhandlingen har jag kommit drygt halvvägs med.
Hur ser din träningsdag ut?
– Träning i Umeå friidrottshall mellan nio och tio på förmiddagen tre dagar i rad. På den fjärde vilar jag från tränandet. Så fortsätter jag helg som vardag. Att köra loppen är roligt, men det är inte alltid träningspassen på några mil. De kan vara sega och då försöker jag tänka: »Ge inte upp nu, ge inte upp nu…« Man måste ha lite disciplin och man får belöning genom att känna sig nöjd.