Kämpar för nämndemännens intressen
Den 78-årige ST-medlemmen Lars Österdahl fick en nystart i livet när han blev nykter. I dag är han förbundssekreterare i Nämndemännens riksförbund.
Vad gör ni i Nämndemännens riksförbund?
– För egen del skriver jag protokoll på styrelsemötena och ansvarar för stöd till nämndemännen i en region. Styrelsen jobbar för kompetensutveckling och ordnar föredrag och studiebesök. Vi agerar också lite som ett fackförbund och företräder nämndemännen gentemot justitiedepartementet, kommuner och landsting.
Vilka frågor är aktuella just nu?
– Vi försöker få ett möte med departementet för att förhandla om arvodena. De ligger på en väldigt låg nivå och har inte pensionsavsättningar för förvärvsarbetande. Vi vill också träffa företrädare för kommuner och landsting för att få likvärdiga bidrag till kompetensutveckling. Det ser rasande olika ut i landet i dag.
Hur ser din vardag som nämndeman ut?
– Jag sitter i tingsrätten i Karlstad. Det är ett fantastiskt jobb! Vi vanliga människor får insyn i hur rättsväsendet fungerar. Ibland har vi olika åsikter. Nyligen hade vi en 19-åring som åkt dit på upprepade rattfyllor, och man ville stoppa honom i fängsligt förvar. Men vi nämndemän lyckades övertyga juristerna om att det vore bättre att skicka honom på behandling. Det bästa med det här uppdraget är när man går från en rättegång och kanske har hittat en väg ut för människor som har det jobbigt.
Du har själv erfarenhet av svåra personliga situationer.
– Ja, jag gick in i alkoholdimman när jag blev änkling 1974 och stod ensam med två små barn. Det vände 1987, när min chef på Räddningsverket tog mod till sig och sa att »vi vill gärna ha dig kvar, men då kan du inte vara borta en vecka i månaden«.
– Jag åkte på behandlingshem, och när jag kom tillbaka till jobbet tog jag initiativet till de kommunala krishanteringsgrupper som numera finns överallt. Jag engagerade mig också i Rädda Barnen och satt i riksstyrelsen i tio år. Jag fick en sådan energi och så mycket tid när jag inte längre ägnade mig åt att supa och titta på teve.
Engagemanget tycks inte ha svalnat med åren.
– Nej, nu är jag även ordförande i landstingsfullmäktige och i kommunens valnämnd. Dessutom ordnar min son och jag sommarkollo för barn. Jag tänkte att alla barn är värda en bättre uppväxt än den mina barn fick. Den största gåvan med att vara nykter är att jag kunnat återskapa ungarnas förtroende för mig. U