– Jag kände mig rättslös

FÖRDJUPNING: HOT2003-08-05

När arbetsförmedlaren Antonia stängde av en man från aktivitetsersättning startade en förföljelse som trappades upp till mordhot. Hon bröt till slut ihop av pressen. Stödet från polis, arbetsgivare och fack var helt otillräckligt, anser hon.

Antonia, som egentligen heter något annat, är på väg tillbaka till jobbet efter flera månaders sjukskrivning.

– Lusten att jobba har kommit tillbaka. Jag känner tillförsikt, säger hon.

Men det har varit en lång och smärtsam process, som började en dag i höstas då Antonia meddelade en arbetslös klient att det inte skulle bli mer pengar. Mannen började en kurs i aktivitetsgarantin, men blev utkastad för att han inte skötte sig. Därmed fanns ingen grund för att betala ut aktivitetsersättning.

En vecka senare började konstiga försändelser trilla ned i Antonias brevlåda. Någon hade använt sig av hennes namn, personnummer och hemadress och beställt varor: dyra biljetter, skönhetsmedel, kläder, motionscykel och en stor mängd pornografiskt material, till exempel böcker om våldtäkt och överfall. Antonia och hennes familj var först helt ställda.

– Varje dag kom fyra till fem nya försändelser. Det tog en vecka att förstå vad det handlade om, men då informerade jag min chef.
Antonia gick till polisen tillsammans med sin chef. Bemötandet var absurt och traumatiskt, säger hon.

– Redan i receptionen talade de om att mitt ärende inte skulle prioriteras och att de inte hade resurser. ”Ha inga förhoppningar”, sa de, ”det här läggs i en pappershög”.

På polisens egen inrådan(!) anlitade arbetsförmedlingen en advokat med uppgift att ”hålla ärendet varmt” hos polisens utredare. Men Ams jurister sa att det inte gick an att försöka påverka en annan myndighet, och uppdraget upphörde.

Flera månader senare, i januari, kallade polisen den misstänkte mannen till förhör. Mannen dök aldrig upp, men samma kväll fick Antonia ett första dödshot. ”Din stund är kommen” stod det i det anonyma mejlet, som var skickat från ett Internetcafé.
Hon anmälde det inträffade till polisen och arbetsgivaren.

Dittills hade Antonia arbetat på som vanligt, trots påfrestningen med den fortfarande dagliga hanteringen av falska postorderbeställningar. Men nu orkade hon inte längre, och sjukskrev sig på halvtid.

Polisen lade ned utredningen utan att ha hört den misstänkte mannen, som för övrigt hade ett långt kriminellt förflutet.

I mars kom ett nytt mejl. Det innehöll kränkande ord om Antonias kön och ursprung – och ett nytt mordhot.

– Jag gick till polisen med min biträdande chef och fick möta samma utredare som lade ned ärendet senast. Han verkade mest besvärad. Jag påpekade att mejlet var invandrarfientligt, bland annat hade jag kallats ”blattefitta”.

Polisen svarade att ”sådant är ju subjektivt”, men gjorde ändå en anmärkning.

Sedan dess har Antonia inte
arbetat alls. Hon känner sig djupt kränkt av polisens behandling.

– Jag kände mig helt rättslös, vanmäktig. Det är något grundläggande fel i systemet!
Kränkt känner hon sig även av länsarbetsdirektören Eva Plogéus och Ams jurister, som ifrågasatt kopplingen mellan förföljelsen och Antonias arbete.

– Det finns förstås inga bevis för ett samband, men jag kan sannolikhetslära och vet att om man inte har sanningen får man gå på sannolikhet, säger Antonia. Hur stor är sannolikheten för att detta skulle ha hänt mig som mor och maka och vilken är sannolikheten att det hör ihop med jobbet? Sådana uttalanden sänder fel signaler till personalen.
Hon är också besviken på stödet från arbetsgivare och fack.

– Jag erbjöds samtal med en terapeut, men det jag framför allt behövde var praktisk hjälp och råd: vad gör jag om förövaren kommer in på förmedlingen? Och när jag pratar med polisen?

Det fanns inte heller rutiner som drogs igång för att exempelvis låta Antonia byta arbetsuppgifter eller stänga e-posten när det första hotet kom. Och, påpekar hon, det borde ha funnits en erfaren stödperson från första början, någon som kunde säga åt henne att gå hem och som hon kunde vända sig till för att få perspektiv på händelserna.

Det fackliga stödet var inte tillräckligt kraftfullt och samordnat, anser hon. Flera personer var inblandade och deltog i möten i olika sammanhang, och Antonia kände inte att hon hade full koll på vad som hände.

– Jag krävde en samordning av de fackliga kontakterna med mig, och det tog fem månader innan det skedde.

En viktig fråga som ännu är olöst är om arbetsgivaren ska stå för det inkomstbortfall Antonia haft under sin sjukskrivning. Självklart, tycker facket, men länsarbetsdirektören är tveksam.

Sedan hon själv drabbats har Antonia hon fått höra om andra arbetsförmedlare som varit med om incidenter där exempelvis medlemmar i Hells Angels varit inblandade. Hon har också hört kollegor säga att de inte vågar göra som hon i en kritisk beslutssituation – hellre begår de tjänstefel.

– Min övertygelse är att vem som helst kan råka ut för något liknande det som hänt mig, säger Antonia. Därför behövs bättre rutiner för arbetssätt och metodik, både förebyggande och när hotsituationer uppstår.

Enligt Antonias uppfattning har risken för konflikter mellan arbetsförmedlare och klient ökat de senaste åren, då förmedlingens myndighetsroll tydliggjorts och skärpts samtidigt som a-kassereglerna ändrats. Inom aktivitetsgarantin finns dessutom människor som fått psykiska problem på grund av långvarig arbetslöshet under 90-talskrisen.

– Det har saknats planering och framförhållning för detta inom Ams, anser hon.
För egen del har hon börjat hämta sig. På ett rehabiliteringsmöte i juni ska man diskutera en nystart på jobbet. Och personlarmet, som hon tidigare alltid hade med sig när hon gick ut, ligger kvar i vinterkappan.

– Jag kanske kan arbeta som skyddsombud? funderar Antonia. Jag skulle inte ha något emot att använda mina erfarenheter till att hjälpa mina kollegor.

Skador av hot och våld ökar

Antalet formellt anmälda arbetsskador på grund av hot och våld tenderar att öka, skriver Ams i sin årliga arbetsmiljörapport.

År 2002 anmäldes 19 sådana skador, året innan gjordes 10 anmälningar.

Å andra sidan minskade antalet anmälda tillbud med inslag av hot eller våld kraftigt, från från 105 till 61. Möjligen kan viljan att anmäla tillbud ha minskat, sägs det i rapporten. Om man bortser från toppåret 2001 är dock tendensen ökande även här.

Fem hot via e-post har rapporterats under 2002 och två arbetsförmedlare har hotats med kniv eller sax. Vanligast bland de mindre allvarliga incidenterna var hotfulla eller kränkande uttalanden i telefon eller vid besök.

ÄMNEN:

Arbetsmiljö
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA