Hon vill ge utrymme åt galna infall
I teorin ska alla högskolelärare ha möjlighet att forska. Men i praktiken är det svårt att få tiden att räcka till. Därför behövs mer pengar till högskolorna, menar STs ombudsman Inger Ehn Knobblock.
Fler studenter och sämre ekonomi är de huvudsakliga orsakerna till att universitets- och högskolelärare inte hinner med sin forskning, förklarar Inger Ehn Knobblock.
– Men forskning kräver också tid för koncentration. Det är inte bara att stänga av telefonen och forska några timmar, utan det tar tid att komma tillbaka i sättet att arbeta och förhålla sig. Med 20 procents forskningstid i tjänsten blir det svårt att utföra någon kvalificerad forskning.
Lösningen, enligt Inger Ehn Knobblock, kan vara en långsiktig planering.
–Om man har en välvillig chef som planerar verksamheten i till exempel treårsperioder kan en lärare forska 60 procent av sin arbetstid under ett år. Då blir det möjligt att koncentrera sig på ett helt annat sätt. Men vanligtvis är planeringen bara för ett år i taget.
Allra svårast är det för adjunkterna, lärare som inte har doktorerat. De har ofta rätt att forska eller kompetensutveckla sig under tio procent av sin arbetstid.
–Riksdag och regering vill helst ha forskarutbildade lärare så adjunkterna är en viktig grupp. Men att forska på tio procent av arbetstiden är orealistiskt om inte tiden koncentreras.
Flertalet högskolor har lokala arbetstidsavtal som anger en minsta tid som varje lärargrupp ska kunna ägna åt forskning eller kompetensutveckling. De bygger på ett centralt avtal från 1998.
–Jag tycker att de fackliga organisationerna har anledning att vara självkritiska. De har inte ställt alltför stora krav på hur högskolorna lever upp till sina avtal.
Enligt det centrala avtalet ska arbetstidsavtalen inte leda till någon ökad arbetsbörda. Men det tror Inger Ehn Knobblock ändå att de har gjort.
–Det finns undersökningar som visar att många jobbar mellan 55 och 58 timmar i veckan. Och då är nog inte tiden för inläsning av litteratur och liknande inräknad.
När tiden inte räcker till undervisning, administration och forskning är det forskningen som sparas till sist, tror hon.
Ett annat hinder för forskning är beroendet av utomstående finansiärer. Även det i grunden ett ekonomiskt problem.
–Konkurrensen är oerhört hård och forskningen styrd så tillvida att det är finansiärerna som bestämmer vilka vetenskapsområden de vill satsa på.
Men finns det inte plats för nya perspektiv går samhället miste om både kunskap och utveckling, menar hon.
–Det måste finnas utrymme för galna infall när man bygger upp nya forskningsområden och ett stort utrymme för att söka sig fram. Det är en del av forskningsprocessen.
Därför behövs en större fri pott som universitet och högkolor kan disponera själva, anser Inger Ehn Knobblock.
–Så att vi inte helt och hållet blir insnöade på tillväxt och nyttoforskning. Det är lätt att glömma bort ämnen som utvecklar vår demokrati, jämställdheten eller mångfalden och som i realiteten har stor betydelse för hur en demokratisk stat fungerar – och på sikt även genererar tillväxt. Vad som blir betydelsefullt kan man inte veta på förhand.
För att förbättra ekonomin har universiteten dragit in en stor del av forskarassistenttjänsterna.
– Därför finns en massa disputerade forskare som inte kan meritera sig för att bli professorer. Och då många professorer snart går i pension är det oerhört viktigt att få fram nya.
Inger Ehn Knobblock kan tänka sig en modell där vissa högskolor enbart ägnar sig åt grundutbildning, men att lärarna ändå kan vara knutna till forskningsprojekt vid andra universitet eller högskolor.
–Sverige är ett litet land. För att bygga upp starka forskningsmiljöer krävs skickliga forskare. Jag tror inte att vi har möjlighet att bygga upp fantastiska forskningsinstitutioner vid 39 universitet och högskolor.
Däremot tar Inger Ehn Knobblock helt avstånd från tanken att avgiftsbelägga studierna. Något som har införts i flera europeiska länder.
– Det tycker jag vore en katastrof. Att ta betalt för utbildningen vore att öka klassklyftorna ännu mer. Redan idag är det svårt att rekrytera studenter från studieovana miljöer.
