Kurser och kontorsjobb stjäl forskningstid

Myllret av lärare och studenter har tätnat på Umeå universitet, Sveriges sjätte i storleksordningen. Umeå har fått sin del av högskolesektorns kraftiga expansion under 1990-talet.

Arvet från 90-talet är också en förskjuten balans mellan studenter och lärare, med fler studenter per lärare.

Det har satt sina spår. En undersökning från Högskoleverket visar att lärare på universitet och högskolor arbetar i snitt 48 timmar i veckan. Det är en i princip olagligt lång arbetstid – ändå hinner mer än en tredjedel av lärarna inte med någon forskning.

Även i Umeå arbetar man för högtryck.

–Utifrån intervjuer vet vi att bland lärare här är det ingen som anser sig arbeta bara 40 timmar i veckan, säger Roland Persson, adjunkt och studierektor på institutionen för utbildning i biologi, miljö- och geovetenskap (BMG), tillika vice ordförande i ST-sektionen.

–Vissa har 25–30 procents övertid, och universitetet står i semesterskuld till anställda som inte kunnat ta ut sin semester.

Tillströmningen av studenter kan innebära exempelvis att en lärare får klara en kurs på egen hand i stället för tillsammans med en kollega.

Den administrativa bördan har också blivit mycket tyngre.

–Administrationen tar säkert en tredjedel av arbetstiden, bedömer Christer Andersson på BMG.

–Med datoriseringen försvann sekreterare och annan servicepersonal. Nu ska lärarna själva administrera sina kurser från början till slut, göra scheman, boka salar etcetera.

Hans utrymme för forskning har krympt till ett minimum. I bokhyllan ovanför skrivbordet står en pärm med en ofullbordad undersökning om obstruktiv astma och allergi i Norrbotten. Christer Andersson vill undersöka eventuella samband med miljön i bostäder och på arbetsplatser.

Han startade projektet i mitten av 90-talet och vet inte när det ska kunna fullföljas.

–Det kommer alltid i tredje hand. Under 2003 ägnade jag kanske 20 timmar åt projektet, och det går flera månader mellan varje tillfälle. ”Vad är det här för statistik?” undrar jag när jag öppnar pärmen.

Umeå universitet har ett lokalt avtal för lärares arbetstid. Enligt det ska en adjunkt som Christer Andersson få använda minst tio procent av sin arbetstid till forskning eller annan kompetensutveckling. Det är 170 timmar per år.

Lektorer har rätt till 20 procent. Men så har det inte sett ut för Eva Sundström, lektor på sociologiska institutionen.

–Jag har forskningspengar motsvarande halvtid, men i praktiken har jag nästan ingen tid alls för forskning. Det är undervisning hela tiden.

–Forskningstiden är utsmetad, kanske en timme om dagen. Jag skulle gärna arbeta mer för att få ned hjärtfrekvensen! Men jag ser ljuset i tunneln, det blir mindre undervisning i april, berättar hon.

Andra arbetsuppgifter som inkräktar på den möjliga forskningstiden är uppdrag och obligatoriska aktiviteter som möten i arbetslag och pedagogiska seminarier.

–Vi har mycket fler disputationer än tidigare, vilket innebär fler uppdrag som opponent, exemplifierar Agneta Marell, rektor på Handelshögskolan vid Umeå universitet.

–Och uppdragen som sakkunnig har ökat explosionsartat. Det är omfattande uppdrag. När en lärare ska anställas ska sakkunniga läsa allt de sökande skrivit och rangordna dem.

Enligt Agneta Marells uppfattning har det minskade utrymmet för forskning satt spår i form av färre publiceringar per forskare.

–Studenterna sitter i salen och opponentuppdraget måste genomföras. Det är forskningen som får stå tillbaka. Och det är en konflikt för många, eftersom det är forskningen som meriterar om man vill göra en akademisk karriär.

Eva Sundström hoppas på en fortsättning på forskarkarriären. Men efter 1,5 år som lektorvikarie är hon rädd att ha hamnat i en ond cirkel.

–Enda sättet att få forska är att söka forskningspengar. Men om den forskningstid jag har äts upp av tentor och annat blir det svårt att meritera sig tillräckligt för att få forskningsbidrag.

–Och om jag måste vänta i flera år hinner mycket hända på forskningsfältet, och det blir svårare för mig att få pengar.

–Alla vill forska mer och undervisa mindre, anser Nils Eriksson på sociologiska institutionen. Förutom att det bidrar till karriär och status syns det i lönekuvertet, och är kanske också mindre arbetsbelastande.

Nils Eriksson är lektor men har för närvarande en tjänst som forskarassistent. Det är en ren forskartjänst som har blivit allt ovanligare på universiteten.

Men även bland dem som trivs med att i huvudsak undervisa ifrågasätts arbetssituationen.

–Periodvis är min arbetstid rätt rimlig, periodvis är den helt makaber, säger adjunkten Mats Klingvall på pedagogiska institutionen. I höstas satt jag till tolv, ett på natten. Och hur uppskattar jag den tid som går när jag vaknar halv tre på natten för att jag är stressad?

Mats Klingvall ägnar sig nästan enbart åt undervisning, och tycker att det är samspelet med studenterna som ger liv i arbetet. Men sedan han började på universitetet 1976 har det blivit väsentligt tyngre, anser han.

–Förr fanns mer tid för pedagogisk utveckling, liksom för diskussioner och samtal.

Fler studenter, mer administration och en mångfald av uppdrag är som nämnts bidragande orsaker till förändringen. En annan är, enligt vad som tycks vara en samfälld uppfattning, att studenterna kräver mer av utbildningen och lärarna. Samtidigt har studenternas förkunskaper blivit sämre.

–Förr var det en liten elit som togs in, och undervisningen bestod mest av föreläsningar, säger Mats Klingvall. I dag arbetar varje lärare mer med varje elev.

Sverige har i internationell jämförelse en hög ambitionsnivå för grundutbildningen, framhåller Eva Sundström.

–Men hur mycket kan vi dra ned? Kan vi bara ge studenterna en litteraturlista och säga ”gå hem och läs”? Kan vi ha seminarier utan lärare?

På Handelshögskolan försöker man möta tidsbristen genom att öka undervisningsgruppernas storlek – näraliggande kurser kan ha gemensamma föreläsningar. Och antalet timmar per kurs har dragits ned med en tredjedel.

På så sätt har man kunnat sätta ned undervisningstiden för många lärare. Men det är svårt för lärarna att klara kvalitetskraven, säger rektor Agneta Marell.

Universitetets personalchef Johnny Karlsson hävdar att problemen med arbetsbelastning och övertid kommer att lösas när institutionerna lär sig att använda bemanningsplaner och tjänstgöringsplaner på rätt sätt. Om man utgår från uppdraget blir det ingen övertid, säger han. Universitetet har också startat ett projekt för att förbättra det administrativa stödet till lärarna.

ST-företrädaren Roland Persson ser tydliga bemannings- och tjänstgöringsplaner som ett viktigt fackligt krav. Och planerna måste löpa över treårsperioder för att man i praktiken ska kunna planera in sammanhängande forskningstid för den enskilde läraren.

På fackets önskelista står också förbättringar i arbetstidsavtalet, framför allt för adjunkter.