Full koll på luftrummet
Dygnet runt vakar flygledarna över det svenska luftrummet. Men personalbrist och de nya arbetstidsreglerna gör det svårare för Ulrika Törnell och hennes arbetskamrater att kombinera jobb och familjeliv.
Scandinavian 525. Sweden control. Radar contact. Climb to flightlevel 280.
Ulrika Törnell ser till att SAS-planet lägger sig på rätt höjd. Ett enda misstag kan kosta hundratals personer livet.
Men olyckstillbud verkar vara det sista Ulrika Törnell vill prata om. Hon är flygledare vid radarkontrollen på Arlanda och älskar sitt jobb. Hon har inte ens varit i närheten av att det skulle hända någon olycka, förklarar hon. Och hon känner sig inte heller stressad, fast hon ibland måste ha kontakt med tio till femton plan samtidigt.
–Stresstålighet, simultanförmåga och tredimensionellt tänkande är egenskaper som testas innan man blir antagen till flygledarutbildningen, förklarar Ulrika Törnell.
Får inte komma för nära varandra
Hennes uppgift är att se till att säkerhetsmarginalerna mellan flygplanen är tillräckligt stora, 5 nautiska mil (cirka 1 mil) i sidled och 1000 fot (cirka 300 meter) i höjdled.
Arbetsplatsen ligger bortom långtidsparkeringen på Arlanda, någon kilometer ifrån flygterminalerna. Här jobbar ett 30-tal flygledare i en stor, ljus lokal där radarskärmarna står sida vid sida.
Klockan på väggen står på 8.30, fast våra armbandsur visar 9.30. Det beror på att den internationella flygtrafiken utgår från Greenwich Mean Time, som är internationell standardtid.
Framför sig har Ulrika Törnell den stora radarskärmen, en specialtelefon och vid sidan en mindre videoskärm som visar de handskrivna lappar där flygledaren i tornet antecknat vilka plan som ska taxa ut från terminalerna.
»Sweden control. Scandinavian 403. Flightlevel 160 climbing«. SAS-planets pilot säger att planet befinner sig på 16000 fots höjd och är på väg uppåt.
»Scandinavian 403. Sweden control. Good morning. Radar contact. Climb to flightlevel 280«, svarar Ulrika Törnell och ger piloten tillstånd att stiga till 28000 fot.
Språket de använder är strikt reglerat. Missförstånd skulle kunna bli ödesdigra.
–Här godkände jag att ett plan kom lite för nära min sektorsgräns, säger Ulrika Törnell och pekar på radarskärmen.
Måste tänka i flera dimensioner
Så blir några siffror på skärmen vita. Det betyder att en kollega föreslår en ändrad färdväg för ett flygplan. Ulrika Törnell godkänner förslaget och kan därmed erbjuda ett plan en rakare och snabbare färdväg.
Det ser ut som om hon sitter vid ett tv-spel och styr och ställer med de små, stiliserade flygplanen som rör sig på radarskärmen.
Utan att ta ögonen från terminalen eller tappa koncentrationen, visar Ulrika Törnell hur planen från Bromma korsar den väg där ett Arlandaplan ska passera. Hon visar hur hon dirigerar om planen i höjd och sidled så att de inte kolliderar.
–Det roliga är att man hela tiden måste tänka i flera dimensioner. Just nu har jag ansvar för det som händer i luftrummet mellan ungefär 9500 och 28500 fot i den här sektorn, säger hon och pekar på en yta som sträcker sig från Arlanda till norra Småland.
När flygplanen befinner sig vid sidan om hennes sektor, eller under och över den nivå hon ansvarar för, tar andra flygledare över radarkontrollen.
Piloten i en polishelikopter från Gotland frågar om han får komma in i Ulrika Törnells sektor. Inga andra flygplan finns i närheten så svaret blir ja.
Att sitta bredvid Ulrika Törnell är en bra bot mot eventuell flygrädsla. Det känns tryggt att veta att minst sex flygledare följer planet vid en resa från exempelvis Stockholm till Köpenhamn. En sköter starten från tornet, sedan tar terminalkontrollen över med radar. Därefter tar Ulrika Törnell över ansvaret fram till dess att planet kommer till sektorsgränsen i Småland, varifrån radarkontrollen i Malmö håller koll. I Danmark tar den danska radarkontrollen över och slutligen är det flygledartornet på Kastrup som ser till att planet kommer ner på rätt ställe.
Måste vara alert hela tiden
Ulrika Törnell började som flygledarassistent för 17 år sedan och har varit flygledare i nio år. Däremellan gick hon en flygledarutbildning på två och ett halvt år.
Och alla år till trots – Ulrika Törnell har inte tröttnat på jobbet.
–Jag trivs jättebra. Arbetskamraterna är trevliga och jobbet är en ständig utmaning. Man vet aldrig vad som ska hända när man kommer hit.
Men det gäller att vara utsövd och i god form när man kommer till jobbet.
Att komma bakfull är naturligtvis inte att tänka på. En flygledare måste vara restriktiv med alkohol 24 timmar innan sitt arbetspass och ska kunna köra bil 8 timmar före arbetspassets början.
Den som känner sig ur form av någon anledning måste kontakta sin chef.
Ulrika Törnell berättar att hon nyligen blev påkörd bakifrån när hon stannade för rött ljus på väg till jobbet.
–Jag var alldeles uppskakad när jag kom hit och kunde inte koncentrera mig på jobbet. Då stannade den kollega som jobbat under natten kvar och jobbade i stället för mig tills det kom en ersättare.
Ulrika Törnells man är också flygledare och tillsammans har de två barn, Erik, sju år, och Signe, fyra år.
Och visst går det att vara två flygledare i en familj – även om båda jobbar treskift – men det är inte många kvällar Ulrika och maken Johan är hemma samtidigt, trots att Ulrika Törnell jobbar 80 procent av en heltid.
–Fast det är bra för barnen. De har alltid någon av sina föräldrar hemma, säger hon.
Färre lediga dagar tillsammans
Men de nya arbetstidsreglerna som började gälla vid årsskiftet oroar. Enligt arbetstidslagen ska alla anställda ha en dygnsvila på 11 timmar och en sammanhängande vila på 36 timmar under en arbetsvecka. Och då radarkontrollen måste vara bemannad dygnet runt och det är ont om flygledare har det blivit svårare att lägga scheman som passar olika individuella önskemål.
–Nu kommer Johan och jag att träffas ännu mindre än tidigare. I dag träffas vi i alla fall på eftermiddagen. Jag jobbar morgonpasset från halv sju på morgonen till halv tre på eftermiddagen och Johan jobbar natt. Men när han jobbar eftermiddag, sover jag oftast när han kommer hem. Och med det nya schemat får vi färre lediga dagar tillsammans.
I och med att Ulrika Törnell jobbar deltid är hon inte skyldig att göra inhopp om det fattas personal. Men det är hennes man, Johan. Alla flygledare som jobbar heltid måste enligt sitt avtal ställa upp på övertid till ett maxtak på 200 timmar per år.
Tuffare är det för kollegan, Camilla Isacsson. Hon är ensamstående mamma till sjuårige Oscar. Varannan vecka bor han hos henne och varannan hos sin pappa.
–Jag har försökt lägga mitt schema så att jag jobbar mycket de veckor jag inte har Oscar. Under förra året kunde jag jobba två dagar när han är hos mig och sex dagar den vecka Oscar bor hos sin pappa. Men jag tror inte att jag kommer att kunna göra så med det nya arbetstidsschemat.
Fram till årsskiftet hade Camilla Isacsson oftast bara ett morgonpass under de veckor Oscar bodde hos henne.
–Jag har en timmes väg till jobbet. Det är inte kul att be barnvakten komma klockan fem på morgonen! För det mesta är det min mamma eller pappa som kommer. Men de är över sjuttio år och bor långt utanför stan.
Nu tror Camilla Isacsson att de nya kraven på vilotid innebär att det blir svårare att få ihop sex arbetspass under de barnfria veckorna.
–Det betyder att jag måste jobba fler dagar när jag har Oscar.
Svårare byta med nya reglerna
Men hittills har Camilla Isacsson bara fått ett schema som sträcker sig fram till sista februari.
–Under en vecka i februari ska jag vara ledig fyra av de dagar jag vill jobba mycket och veckan därefter, när jag vill jobba lite, har jag fyra arbetspass. Jag ska försöka byta med någon arbetskamrat, men det har blivit svårare med de nya arbetstidsreglerna. Alla måste ha sin
dygns- och veckovila och vi har ont om folk.
När Ulrika Törnell kommer tillbaka till radarkontrollen efter en fikapaus frågar hon vem av arbetskamraterna som behöver avlösning. Hon tar plats vid en annan sektor och visar hur ett Ryanairplan på väg söderut från Skavsta flygplats kommer att korsa vägen för ett SAS-plan till Arlanda. Ulrika Törnell låter Ryanairs plan ligga kvar på en lägre höjd för att hålla isär planen. Men piloten hör av sig gång på gång för att få komma upp högre.
–Åh vad han tjatar, säger Ulrika Törnell.
Sedan uppmanar hon piloten att styra till vänster och så är han ute ur hennes sektor.