Fortsatt stöd för stark välfärd
De klyftor som beror på kön, etnicitet och klass har blivit alldeles för stora. Vi måste värna en demokratisk maktutövning och styra de ekonomiska resurserna så att välfärden fördelas rättvist, anser Hans Andersson i Ansvarskommittén.
Häromåret när förre riksdagsledamoten Hans Andersson (v) satt och väntade på ett försenat tåg i Hedemora blev han och de andra passagerarna utkörda från väntsalen. Den skulle stänga. Sedan SJ delades upp på olika bolag har väntsalar och försenade tåg inget med varandra att göra.
En av de vardagliga negativa effekterna av bolagisering och otydligt ansvar, enligt Hans Andersson.
–Man har ett litet underhållsbolag för sig också, men även här har alla trasiga vagnar och inställda avgångar visat på ansvarsproblemen. Det är samma sak med Posten och Svensk Kassaservice – vem tar ansvaret?
Men frågor om bolagisering och andra driftsformer hör till det som kommittén ska titta på, konstaterar han nöjt.
Han hoppas att utredningen ska fördjupa sig i såväl de stora ideologiska frågorna som organisationsproblem. Till de förra hör i vilken utsträckning skatterna ska bära rättvist fördelad välfärd i framtiden.
Det ekonomiska trycket på välfärdssystemen kommer att öka. Men samtidigt visar de prognoser som utredningen tagit del av att den privata konsumtionen kan fördubblas de kommande 50 åren. Den offentliga "ekonsumtionen"e väntas öka med blygsamma 5–10 procent. I det läget kommer människor vara beredda att betala mer skatt, tror Hans Andersson.
Men han kan tänka sig sparåtgärder: Friåret kan slopas, och arbetsgivarna bör betala mer för ohälsan och vid uppsägningar. Den typ av avtalade försäkringar som tas i bruk vid uppsägningar kan också användas på andra områden. Och maxtaxan i äldreomsorgen är ingen självklarhet, säger han.
–Maxtaxan har begränsat kommunernas möjlighet att skaffa sig inkomster. Samtidigt ökar utgifterna genom att staten inte fullt ut finansierat viktiga rättighetsreformer för exempelvis handikappade. Till slut blir det en orimlig ekonomisk sits.
De sociala systemen måste också anpassas till en värld där människor, varor och kapital flyter fritt. Sin partitillhörighet till trots anser Hans Andersson att det behövs en minimisamordning på skatteområdet inom EU för att länderna inte ska kunna konkurrera med social och miljömässig dumping.
–Vi märker redan av skattekonkurrensen. Jag vill inte ha överstatlighet, men vi har ingen riktig lösning på detta.
Vad gäller förvaltningsfrågor anser Hans Andersson att de många sektorsmyndigheterna skapar ett virrvarr, och att regeringskansliet måste skaffa sig mer strategisk kompetens för att kunna samordna politiken bättre. Kanske behövs också en infrastrukturenhet, och ett tydligare samordningsansvar för länsstyrelserna.
Han är positiv till direktvalda regioner, som ersätter landstingen och tar över vissa statliga uppgifter: utveckling, infrastruktur, högskolor, arbetsmarknad och riskkapital.
–Men regionerna måste vara av viss storlek. Vi kanske inte kan ha mer än sex till åtta i Sverige.