Försäkringskassan blir ST-arbetsplats

De följer oss från vaggan till graven. Från det föräldrapenning och barnbidrag betalas ut, vidare sjukpenning och eventuellt aktivitetsstöd, arbetsskadeersättning och rehabilitering, bostadsbidrag. bostadstillägg och pension – tills vi slutligen försvinner ur de offentliga registren.

Det handlar om försäkringskassan. Nästa år blir ungefär 15 000 av dess anställda medlemmar i det nya ST som bildas när ST och FF går ihop.

De har en hel del gemensamt med STs medlemmar: De finns över hela landet, en majoritet är kvinnor; deras arbete finansieras via statskassan och innebär myndighetsutövning.

Ett drygt 30-tal av dem finns på försäkringskassan i Hallstahammar, mitt i centrum vid Hammartorget.

Min första fråga, medan jag går runt och pratar med de anställda, är förstås vad de tycker om att snart tillhöra ett nytt förbund.

Man tittar på mig, skrattar lite generat och säger att ”ja, jovisst vet vi”, och menar att ”det blir nog bra”.
Eller som arbetsplatsombudet Britt-Marie Modén uttrycker det:

– Vi har inte ägnat så mycket tid åt det än. Jag har varken hört något positivt eller negativt, bara ett konstaterande.

Desto mer får jag veta om vad arbetet innebär, att man arbetar med fyra områden: pensioner, bidrag, rehabilitering och sjukpenning, står inför en helt datoriserad ärendehantering, att nya regler duggar tätt.

Hela tiden återkommer det förbryllande ordet ”df”. Det dröjer ett tag innan det går upp för mig att ”df” är en så’n som jag, det vill säga ”den försäkrade”.

– Vi har aldrig tillräcklig personalstyrka men stålbadet har vi bakom oss, konstaterar områdeschefen Lars-Göran Tjärnhell.

Han syftar på de kraftiga personalminskningar som alla försäkringskassor fått känna av under 1990-talet. I Hallsta-Surahammar-området har man dragit ned med ett tiotal personer till nuvarande 35.

Försäkringskassorna finansieras via statsanslag och i Västmanland är det ekonomiska läget gott. Samtidigt har utbetalningen av ersättningar ökat med 10–20 procent de senaste åren, medan antalet långtidssjukskrivna, som länge varit stigande, nu minskat.

– Genomsnittsåldern här har varit hög, 50 år, men nu har vi fått in en del yngre med ny utbildning. Idag är medelåldern runt 45 år.
Främst har man nyrekryterat – och nyrekryterar – på rehabiliteringssidan. Vanligaste utbildningsbakgrunden är gymnasium och internutbildning, utom för rehabilitering där någon form av högskoleutbildning krävs.

– Personalen erbjuds också högskolekurser som kompetensutveckling, upplyser Lars-Göran Tjärnhell.

– Jo, det kan vara knivigt ibland, svarar Inga-Lena Forslund på min fråga om man hinner lära in allt nytt. Vanligen gäller nya regler från halvårsskiften så om riksdagen fattar beslut i maj…

Ibland går det så snabbt att de försäkrade hör av sig innan man på försäkringskassan är riktigt på det klara med att riksdagen beslutat om en regeländring.
Regeländringar förs in i systemet via datorn i Sundsvall men kräver också inläsning i författningssamlingar och liknande. Dessutom har länets försäkringskassor ett nätverk av särskilt ansvariga som informerar arbetskamraterna om alla förändringar.

Inga-Lena Forslund är från Surahammar. I likhet med många av arbetskamraterna har hon varit här länge – i 25 år inom försäkringskasseområdet. Lönen är 17 500 i månaden.

– Utvecklingen har gått framåt, säger hon. I slutet av 1977 fanns bara inkomna anmälningar på data och snart ska det bli slut på all pappershantering. Och det var tufft när personalen drogs ner på 90-talet men idag är ärendebalanserna borta.

Arbetsuppgifterna är omväxlande. Hon arbetar med barnbidrag, underhåll och bostadsbidrag för barnfamiljer, kontrollerar att handlingar kommer fram i tid och har telefonkontakter med de försäkrade.

Stämningen på kontoret är bra och hon trivs. Datorjobbet gör förstås att många får besvär i nacke, axlar och rygg.

Den mest brännande frågan idag är ÄHS, ärendehanteringssystemet, som innebär att det mesta av arbetet ska ske via dator. Så småningom ska all dokumentation scannas in centralt i Östersund och sedan ”ligga i burkarna” inom 24 timmar.

Carina Bark, som varit här sedan 1988, är kontaktperson för ÄHS. Hon har gått en tvådagarskurs och ska nu vidareutbilda sina kamrater.

ÄHS går bland annat ut på att så få personer som möjligt ska ha hand om ett och samma ärende: betala ut beloppen, göra bedömningar, ha kontakt med ”df” och arbetsgivare.

Tillfällig föräldrapenning, sjukpenning och samordningsärenden (rehabiliteringsärenden) läggs först in i ÄHS. På sikt kan det medföra en omfördelning av arbetsuppgifter.

– Programmet är inte svårt. I förlängningen ska ÄHS underlätta arbetet men i inledningsskedet blir det jobbigt. Vi kommer också att bli låsta vid datorn så ergonomin blir väldigt viktig och att vi lär in kortkommandon.

Carina Bark och rumskamraten Birgit Barkström arbetar med sjukpenning åt korttidssjukskrivna, föräldrapenning, aktivitetsstöd och övriga dagersättningar. Lönen är 17 000 respektive 16 500 i månaden.

Båda hör till de 13 anställda som följde med hit när kontoret i Surahammar slogs ihop med Hallstahammar 2001.

– Toppen, tycker Birgit Barkström som bor i Hallsta (som man säger här) och tidigare pendlat till ”Sura”.

Sjukpenningen är den största delen av arbetet, medan aktivitetsstödet har särskilt mycket detaljerade bestämmelser. Arbetsförmedlingen skickar beslut om det sistnämnda, a-kassan ger pengarna och på försäkringskassan räknas beloppen ut. Telefonkontakterna mellan myndigheterna är täta.

– I början var vi frustrerade men nu fungerar det bra, säger Birgit Barkström.

Kent Karlsson får en ny uppgift från nästa år. Då ska han – som arbetar med sjukbidrag/förtidspension, ålderspension, vårdbidrag, yrkesskadelivränta med mera – också ta hand om den allmänna pensionen (utom premiepensionen) för de statsanställda.

Nästa år är också första gången som den nya allmänna pensionen börjar betalas ut. Årgång 1938 fyller 65 år. Tre personer arbetar med pensioner åt sammanlagt 6 910 förtids- och ålderspensionärer.

– Statspensionärerna i kommunen är inte så många men det blir mer uppgifter att hålla reda på med det nya pensionssystemet, säger Kent Karlsson. Bland annat ska samtliga pensioner räknas om. ATP-systemet var rakare och enklare.

Han tycker att pensioner är tacksamt att arbeta med, folk som ringer ser oftast fram mot sin pension. Den omskrivna kritiken mot försäkringskassan är nog mer ett storstadsfenomen.

Men hösten blir jobbig. Kent Karlsson uppskattar att han får sätta till nästan två dagar per månad för att lära in nya regler och tillämpningar. Till det kommer datorutbildning i ÄHS.

I 25 år har han arbetat på försäkringskassan och tjänar idag 18 000 kronor i månaden.

Försäkringsansvarig på rehabiliteringssidan är Sune Larsson. Det betyder att han är arbetsledare för tolv anställda. Han har 30 års bred erfarenhet inom försäkringskassans område och en månadslön på 24 000 kronor.

– Försäkringskassan har samordningsansvar för att allt fungerar mellan den försäkrade, läkare, arbetsgivare, facket, arbetsförmedling och eventuellt socialförvaltning, förklarar han. Vi ska också samplanera den medicinska rehabiliteringen med den arbetslivsinriktade.

Arbetsgivaren ska göra en rehabiliteringsutredning efter den åttonde sjukveckan, men i 50 procent av fallen måste försäkringskassan göra utredningen.

– Idag har vi otillräckliga resurser för att klara det, konstaterar han.

Försäkringskassan i Hallstahammar klarar dock genomströmningstiden för ärendena. Per person hanteras 80 rehabiliteringsärenden (rena sjukfall från den 29e dagen).

– Varje områdeskontor ska se till att personalen får lämplig utbildning men det blir svårt när man samtidigt ska arbeta.

Tidspressen gör att utbildningen får stryka på foten och då tappar vi kompetens, summerar han.