Bild: Susanne Lindholm

Föreningen är livets stora skola

FÖRDJUPNING: INTERVJU2013-01-22

ST-medlemmen Tina Norgren arbetar med utvecklingsfrågor i länsledningens stab i Luleå. Lite skämtsamt säger hon att hon har lärt sig allt hon kan i föreningslivet. Hon är nämligen också vice ordförande i Psoriasisförbundet.

Hur kom det sig att du började engagera dig i Psoriasisförbundet?

– Jag minns det väldigt väl. Jag var 16–17 år och låg inlagd på sjukhus eftersom jag har svår psoriasis. På den tiden behövde man läggas in för vissa typer av behandlingar. Där hittade jag en broschyr om förbundet och jag kan fortfarande minnas känslan. Den var jättestark.

Vad var det för känsla?

– Då tänkte jag inte att det handlade om gemenskap eller så. Jag tänkte snarare att jag ville stödja forskningen, att det var viktigt. Så när jag blev uppringd av någon från förbundet som frågade om jag ville starta ungdomsverksamhet blev jag nästan kränkt! Jag kunde inte alls identifiera mig med handikapprörelsen, som jag associerade till blinda och döva och rullstolsburna. Men till slut fick han med mig ändå. Det började med en utbildning och sen var jag på ett sommarläger som var skit- roligt. Sen rullade det bara på.

Vad har engagemanget i förbundet gett dig?

– Massor! Jag har övats i att lösa saker tillsammans med andra, och sett att ensam verkligen inte är stark. Jag har fått i mig grundläggande värderingar som att det individualistiska samhället inte är så bra i längden. Jag har lärt mig arbeta med intressefrågor. Dessutom har jag lärt mig hur sjukvården fungerar. Det har varit som en lång samhällskunskapslektion!

Du har varit enhetschef på länsstyrelsen under flera år. Har du kunnat använda kunskapen i ditt arbete?

– Ja, på många sätt. Jag har lärt mig demokrati, att skriva, förhandla, argumentera och entusiasmera… Dess- utom vet jag hur viktigt det är med administration och ordning och reda. Jag har ju också erfarenheter av att känna mig annorlunda, något som jag tror att jag delar med många som lever med ett handikapp.

På vilket sätt har du påverkats av den upplevelsen?

– Många människor är väldigt ovana vid olikheter. Intellektuellt kan jag förstå det. Till exempel att psoriasisfläckar kan se läskiga ut. Men känslomässigt kan jag reagera väldigt starkt på det. Insikten om att olikheter kan vara en styrka i en grupp sitter väldigt djupt i mig. Det tänkte jag till exempel mycket på när jag var lönesättande chef. Alla människor har så olika starka sidor. Kanske hade jag inte sett det lika tydligt om jag inte själv hade haft de här erfarenheterna.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA