Färre i arbete ska försörja allt fler

Nästan hela världen åldras. Sverige också. Vi får färre barn och lever längre. Samtidigt kapas åren i arbetslivet genom att så många läser vidare efter gymnasiet. En effekt kan bli att vi får fler fattiga pensionärer, befarar forskaren Thomas Lindh.

Sommaren 2005 kallade EU-kommissionen till en konferens om hur man ska möta de stora förändringarna i befolkningens sammansättning. I en så kallad grönbok målades bakgrunden upp:

• Medellivslängden ökar i alla EU-länder, utom bland män i de baltiska staterna. 
• Andelen som är över 65 år ökar. 
• I alla medlemsländer ligger barnafödandet under vad som krävs för att bibehålla folkmängden, 2,1 barn per kvinna. I Tyskland, Grekland, Spanien, Italien, Portugal, Österrike och i hela Östeuropa är födelsetalen under 1,5 barn per kvinna.

En av tre över 65 

Trenden mot en åldrande befolkning kan leda till minskad ekonomisk tillväxt. Antalet människor i arbetsför ålder, 15–64 år, väntas minska med nära 21 miljoner mellan 2005 och 2030. Nedgången har redan börjat på vissa håll, och sprider sig raskt omkring 2010.

Prognosen för 2050 är att nästan var tredje invånare kommer att vara över 65 år, och mer än var tionde är 80 plus. År 2000 var motsvarande siffror 12,3 respektive 3,4 procent.

Den totala folkmängden hålls i dag uppe tack vare invandringen, men från 2025 minskar EUs invånarantal.

Kommissionen drar slutsatsen att det krävs insatser på flera områden för att klara tillväxt och välfärd under en så dramatisk förändringsprocess. Unga människor behöver ett flexibelt utbildningssystem och hjälp att komma in i arbetslivet, familjer behöver barnomsorg så att både kvinnor och män kan arbeta, och äldre kan behöva gå ned till deltid för att kunna stanna kvar i arbetslivet.

EU-länderna kommer även att behöva fortsatt invandring av arbetskraft, men enbart invandringen kan inte lösa problemet med en åldrande befolkning, slår kommissionen fast.

Dessutom blir ju även inflyttade personer äldre och går i pension.

Den bild som rapporten ger kan tyckas alarmerande. Men stämmer den även för Sverige?

–Nej, sannolikt får vi ingen nedgång när det gäller antalet personer i arbetskraften, säger Thomas Lindh på det statliga forskningsinstitutet Institutet för framtidsstudier. Men antalet som står utanför kommer att öka. Pensioneringen av fyrtiotalisterna medför troligen en del turbulens på arbetsmarknaden, och så småningom en del budgetproblem och tillväxtproblem.

Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO, framhåller att Sverige har ovanligt stora svängningar i födelsetalen, vilket gör att vi periodvis får brist på arbetskraft och periodvis ett överflöd.

–Nu när fler lämnar än som kommer in får vi flaskhalsar och en bristsituation, med hög medelålder på arbetsplatserna. På 2010-talet ser vi ett större inflöde än utflöde, då babyboomen från 90-talet börjar arbeta.

Bättre läge än andra EU-länder

Vi skiljer oss från andra EU-länder på flera punkter när det gäller åldrande, sysselsättning och pensionskostnader. Här är några viktiga faktorer:

nEn betydligt större andel av kvinnorna i Sverige arbetar. Vi har också många fler i åldrarna 55–64 år som är i jobb. Det betyder större skatteintäkter och större möjligheter att försörja pensionärer, barn och studerande.

nVår babyboom efter andra världskriget kom före andra länders födelsetoppar. De största årskullarna har redan börjat gå i pension, medan det dröjer några år hos våra EU-grannar.

nDet nya pensionssystemet tar hänsyn till vår genomsnittliga livslängd. Det begränsar påfrestningen på de offentliga finanserna av att människor lever längre.

Sverige har alltså en jämförelsevis fördelaktig situation på flera sätt. Men om man tittar på grafiken på nästa uppslag är det ganska tydligt att även vi har ett problem. Som diagrammet visar lever vi, i likhet med de flesta andra i världen, allt längre liv. Samtidigt har vi förlängt vår utbildning i ungdomen, vilket gör att vi totalt arbetar färre år än tidigare.

Att många kan studera på högskolan och att vi kan leva många friska år som pensionärer är ju en stor välfärdsvinst. Men när färre arbetar och betalar skatt ökar »försörjningskvoten«, det vill säga hur många icke arbetande människor det går på varje arbetande.

Hur stort är problemet? Statistiska centralbyrån, SCB, gör återkommande bedömningar av läget, och i arbetskraftsprognosen 2006 laborerar man med två scenarier. I det mer positiva alternativet ökar bördan sakta fram till 2030, för att då ligga på ungefär samma nivå som under 90-talskrisen.

Pensionärer kan bli fattigare

En mer pessimistisk räknemodell ger vid handen att vi hamnar en bra bit över det sämsta året under 1990-talet.

Det nya svenska pensionssystemet, som ofta framhålls som ett föredöme, är förberett för en sådan situation. Konstruktionen är sådan att pensionsnivån sänks om försörjningsbördan ökar. De som får ta konsekvenserna är pensionärerna, alltså dagens 30–40-åringar.

–Många pensionärer kan hamna under fattigdomsgränsen, men statsfinanserna klarar sig i stora drag, säger Thomas Lindh.

Enligt SCBs prognos kommer pensionen i genomsnitt att sjunka från hälften till en tredjedel av en medelinkomsten bland arbetande omkring 2030. Det gäller om förvärvsfrekvensen ligger kvar på dagens nivå och vi inte får in fler arbetande människor via invandring.

Men man ska också ta med i beräkningen att både varor och tjänster kan produceras snabbare i framtiden, och då får vi ut mer av varje arbetande. Enligt TCOs Roger Mörtvik innebär vår höga utbildningsnivå att vi lättare kan öka produktionstakten.

–Vården är ett tydligt exempel. Med högre utbildningskrav blir transportsträckan från forskning och utveckling till arbetsplatserna mycket kortare. Bättre behandlingsmetoder innebär ofta kortare vårdtider. Det gör att de ökande vårdbehov vi ser i framtiden inte behöver leda till lika stora kostnadsökningar.

Trots det anser både Roger Mörtvik och Thomas Lindh att det är nödvändigt att ställa om politiken för att klara välfärden de närmaste årtiondena. Vi behöver locka hit arbetskraft, minska arbetslösheten, snabba upp studietakten i högskolan, uppmuntra barnafödande och försöka få fler att arbeta fram till och efter 65. Förbättringar på bara ett område räcker inte.

–Om vi försöker lösa bristen på arbetskraft enbart med invandring skulle det handla om, i runda slängar, fyra–fem miljoner invandrare så småningom. Det är rätt mycket. Och vi kan inte räkna med Östeuropa i någon större utsträckning, med tanke på deras långvarigt låga födelsetal, kommenterar Thomas Lindh.

SCBs kalkyl där invandring löser hela försörjningsproblemet pekar mot en befolkningsökning till 16 miljoner år 2050. I så fall kommer andelen utrikes födda att vara 36 procent, mot 12 procent i dag. Orealistiska siffror, slår statistikerna fast.

Invandring behövs – nu

Men invandrad arbetskraft behövs, och det nu, anser Thomas Lindh.

–Tittar man tio år fram i tiden kommer toppen i babyboomen kring 1990 att vara 25 år. Det är inte en bra period att rekrytera stora grupper av invandrare. Om vi ska ha nytta av invandring behövs folk i 30-årsåldern nu, hellre än om tio år.

Ett förslag från Roger Mörtvik är att öppna våra universitet för fler utländska studenter.

–Det kan till och med vara en poäng att ge studenterna automatiskt arbetstillstånd när de är färdiga med utbildningen.

Både Mörtvik och Lindh framhåller vikten av bättre ekonomiska villkor för högskolestuderande, särskilt för studerande med barn. Det finns flera demografiska vinster med det. Den låga nivån på studiemedlen gör att många studenter måste extraknäcka eller göra studieuppehåll för att tjäna pengar, och då tar det väldigt lång tid innan man på allvar kommer ut på arbetsmarknaden.

Ekonomin blir ännu sämre om man har barn. Det blir naturligt att vänta med barn tills man är färdig med studierna och har fått ett fast jobb. Om man då är uppåt trettio blir det, åtminstone statistiskt sett, inte så många barn.

–Man kan inte rekommendera någon studerande att skaffa barn i dag! Jag tror personligen att det är väldigt viktigt att göra det möjligt för folk i 20-årsåldern att skaffa barn, säger Thomas Lindh.

Och då krävs omfattande finansiering.

Bättre barntillägg

–Ska man leva på en vettig nivå krävs ganska stora pengar, kanske som tilläggslån till studielånet. Det har vi haft förut, och det verkar ha fungerat bra.

TCO har länge krävt höjda barntillägg i studiemedlen. En annan möjlighet som Roger Mörtvik pekar på är ekonomiska stimulanser för dem som tar examen inom en viss tid, till exempel avskrivning av studielån.

Han vill också se fler utbildningsplatser.

–Vi ser att folk börjar läsa sådant som de inte är så intresserade av, därför att de inte kommer in på det de egentligen vill.

Vid sidan av högskolepolitiken är fasta jobb och bostäder till rimliga priser viktiga barnfrämjande insatser, anser han.

Men i andra änden av livet då? Är det inte rimligt att arbeta längre än till 65 när vi ändå får så många år som pensionärer?

–Ja, det är rimligt, men det stora problemet är att många inte tycker att de har ork att arbeta, säger Roger Mörtvik. Paradoxalt nog vill ofta de som är efterfrågade och har kraft i stor utsträckning sluta jobba, medan de som behöver jobba kvar för att få en rimlig pension inte har hälsan eller rätt utbildning för att kunna vara kvar.

Han påpekar att vi har system som gynnar pensionssparande och tidig pension, men inte några skattesubventioner till kompetensutveckling och utbildning för att kunna stanna kvar i arbete.

–Man borde göra det möjligt för folk att använda sitt privata pensionssparande till studier, då kan man stanna kvar i arbetslivet längre.

Roger Mörtviks uppfattning är att vi kommer att bli tvungna att hitta delpensionslösningar som gör att folk kan stanna kvar på halvfart eller deltid. Lika nödvändigt är det att skapa alternativ arbetsmarknad, både för äldre och för människor som av olika skäl inte platsar på ordinarie jobb. Där kan det bland annat finnas utrymme för de människor som slogs ut av 90-talskrisen.

–Många av dem har inte haft något arbete sedan dess och är inte längre anställningsbara, trots att arbetsgivarna erbjudits nästan 100-procentigt anställningsstöd.

Thomas Lindh vill helst avskaffa pensionsåldern.

–Jag tycker att folk ska få gå i pension när de själva vill. En del kommer att jobba längre tid, en del kortare och med högre medellivslängd borde fler jobba längre.