»Ett parti som hatar mångkultur«
Det nya riksdagsparti som ST och andra fack nu måste förhålla sig till är ett parti som tror att de flesta problem kan lösas med minskad invandring. Men också ett parti som suddat ut sin antifackliga politik och som av vissa karaktäriseras som »folkhems¬kramare«.
– Sverigedemokraterna har en dröm om hur Sverige var på sjuttiotalet, med en stark välfärdsstat. Det är ett missnöjesparti, men samtidigt extremt invandrarkritiskt. I alla politiska frågor vid sidan om invandring är de väldigt fantasifulla i sitt sätt att återkomma till invandringsfrågan.
Det säger Elisabet Qvarford, tidigare anställd på TCO, som tillsammans med Annika Hamrud följt Sverigedemokraterna sedan slutet av april för att skriva en bok om partiet.
Hon är inte överraskad över partiets framgångar. Ändå går dess ökande väljarstöd på tvärs med den opinionstrend som framkommer i de så kallade SOM-undersökningarna från Göteborgs universitet. Exempelvis anser allt färre svenskar att Sverige bör minska sitt flyktingmottagande.
Hälften ideologiskt övertygade
Statsvetaren Marie Demker ansvarar för undersökningarnas avsnitt om främlingsfientlighet. Hon framhåller att svenskarna i mätningar i alla EU-länder framstår som de minst negativa till flyktingar. Forskning visar också att svensk nationalism är mindre knuten till historia och kultur än i andra länder.
– Det handlar mer om att man är stolt över vår demokrati och
öppenhet.
Men om ett parti av SDs karaktär lyckas organisera sig finns ändå tillräckligt mycket stöd att hämta för att passera riksdagsspärren på 4 procent, konstaterar Marie Demker. Hon bedömer att kanske hälften av partiets väljare är ideologiskt övertygade.
– Resten röstar på dem i protest, man uppfattar att SD är ett parti utanför etablissemanget, säger hon.
Sverigedemokraterna har sina rötter i nynazismen, men har rensat i sina program och bland sina företrädare. Elisabet Qvarford skulle i dag inte använda ordet högerextremt för att beteckna SD.
– De står i mitten i många ekonomiska frågor, och deras tidigare antifackliga politik har ändrats. Vi talar hellre om ett nationalistiskt parti. Det här är ett parti som hatar mångkultur.
SD vill minska invandringen med 90 procent. Partiet anser att de invandrare som finns i Sverige kan nå en punkt där de betraktas som svenskar – men det kräver att de assimileras helt.
– De kallar det assimilation, vi kallar det underkastelse, säger Elisabet Qvarford. Assimilation bygger på att allt ansvar faller på den invandrade och att den som har övertaget hela tiden kan ändra villkoren.
Hon påpekar att SD samtidigt vill ta bort verktyg som underlättar integration, såsom hemspråksundervisning, instegsjobb för nyanlända och valinformation på andra språk än svenska.
Varnar för polarisering
Varken Elisabet Qvarford eller Marie Demker tror att Sverigedemokraternas inträde i riksdagen får någon större inverkan på det politiska klimatet i Sverige.
Marie Demker varnar dock för en stark polarisering, där SD fördöms och demoniseras.
– Då kan väljarna uppfatta att det är den skiljelinjen som är den centrala i politiken, inte vänster mot höger.
Elisabet Qvarford tror att det kan uppstå en rädsla att beröra integrationsfrågor.
– De som kommer med förslag om invandring eller integration löper en risk att motståndare påstår att de samarbetar med Sverigedemokraterna.
