En nollåtta i friska luften

Lantmäteriets garage i Nyköping är litet och trångt. Ett förråd och ett omklädningsrum tar upp en stor del av en redan begränsad yta. På något sätt har flera fyrhjulsdrivna monster till bilar också fått plats. De heter Fredde, Zlatan och Henke och de är verkligen enorma. Bilarna alltså.

Magnus Tollerup, 27, kommer från Stockholm. Och om inte dialekten avslöjar honom så ombesörjer den svarta AIK-mössan den detaljen. Han har nyligen flyttat med sin familj till Nyköping och arbetar nu som lantmäteriingenjör. Han manövrerar försiktigt den stora vita bilen som döpts till Fredde och på något sätt kommer vi ut ur garaget och tar sikte på Oxelösund.

Oxelösund kallas ibland och inte så lite poetiskt för skärgårdsstaden vid slutet av motorvägen eller staden vid horisonten. Och det stämmer nog att den lilla staden är en pärla med närheten till vattnet och den småskaliga idyllen. Men idag visar Oxelösund inte upp sig från sin bästa sida. Regn och kyla fryser märg och ben medan en obönhörlig nordanvind gör att den konstanta arbetssången från SSABs stora valsverk blir omöjlig att uppfatta. Det här är Oxelösund på avigsidan men Lantmäteriet måste jobba ändå så Magnus tar på sig ytterligare ett lager varma kläder och drar ned AIK-mössan över öronen.

– Idag ska vi göra flera jobb. Vi ska först och främst hjälpa en fastighetsägare att dela upp sin fastighet i flera delar och sedan ska vi jobba med en del av kommunens fastigheter, säger Magnus.

Magnus Tollerup började att läsa till lantmäteriingenjör vid Högskolan i Gävle och avslutade de sista två åren vid KTH i Stockholm. De flesta av hans studiekamrater har också fått jobb efter sin examen men bara Magnus har valt att arbeta inom Lantmäteriet.

– Jag tror att jag är den ende. Jag har alltid resonerat att det viktigaste är att trivas på jobbet. Och på Lantmäteriet gör man det. Det är ett mycket varierande jobb och jag har roligt varje dag. Jag har jobbat en hel del inom byggbranschen och den oerhörda stress och press som finns där är vi besparade från här.

Men det innebär inte att jobbet som lantmäteriingenjör är något för den som vill kunna slappa och ta det lugnt.

–Vi har en press på oss att bli klara med jobben eftersom våra tjänster inte är gratis. Och det kan bli ganska kostsamt för en sakägare om vi inte hela tiden gör vårat yttersta för att vara effektiva.

Lantmäteriet som snart fyller 377 år omsätter årligen 1,5 miljarder kronor och ungefär 2 000 medarbetare är fördelade på omkring 100 orter. Samtliga av verkets avgiftsfinansierade verksamhetsområden gör positiva resultat.

Lantmäteriet har dokumenterat Sverige under lång tid. Och fortsätter att göra det. Arbetsredskapen är andra men i mångt och mycket är uppdraget det samma. Gåspennan är utbytt mot nya moderna och digitala arbetsredskap. Tjänstesabeln är försvunnen men visst kan fortfarande sakägarna ilskna till. Tvister bland sakägare är vanliga.

–Vi är ingen polis och är sakägarna överens så lägger vi gränsen, om inget annat spelar in, där de vill ha den. Men ibland kan som sagt sakägare ilskna till och visst, då kan hotfulla situationer uppstå. Säger Magnus.

Magnus mäter åt tre stycken förrättningslantmätare. Det innebär att han ofta är ute på fältet.

–Det har varit ett av mina mål att få ett jobb där jag är ute mycket. Man mår mycket bättre efter en dag ute och jag tror att just kombinationen av inne och ute är den absolut bästa. Det är dessutom bra att ha ett fysiskt arbete för att slippa skador. Många av mina äldre kollegor har en enormt bra fysik tack vare att de rör sig så mycket i skog och natur. Och därför kan de också jobba tills att de fyller 65 och går i pension. Jag känner inte ens någon som fått ont i ryggen av det här jobbet.

Som teknisk lantmätare är mycket av jobbet inriktat på teknik. Magnus skulle vilja läsa en del fastighetsjuridik i framtiden för att kunna jobba som en så kallad enhandläggare. En lantmätare som gör allt från att mäta till att sköta de rent juridiska och ekonomiska delarna av en förrättning.

Regnet fortsätter att slå ned mot Oxelösund. Magnus står på en hal stenhöjd och ställer in sitt mätinstrument, en helautomatisk totalstation av märket Trimble. Benen är på plats, vattenpasset visar att instrumentet står rakt och ett slags optiskt lod visar att totalstationen står precis ovanför den mätpunkt som Magnus utgår från. Vinden är kraftig.

– Nu får vi bara hoppas att instrumentet inte blåser omkull.

Magnus behöver ingen »pinnpojke« för att hålla i den kontrollenhet och prisma som används för att reflektera den ljusstråle som totalstationen sänder ut när avståndet mellan instrumentet och prismat ska beräknas. Då totalstationen är automatisk klarar han av alla de olika momenten själv. Och i takt med att han och prismat rör sig så roterar totalstationen i takt med deras rörelser.

Totalstationer är mycket noggranna. Men för att totalstationen ska veta var den är och åt vilket håll den mäter så måste Magnus, efter varje flytt av instrumentet, kalibrera totalstationens position och norriktning noggrant. Det gör han genom att mäta in några kända referenspunkter. Sedan kan det riktiga arbetet börja.

Men blåsten är för hård och plötsligt kommer ett larm från kontrollenheten.

– Aj då, nu hände någonting, säger Magnus.

Och mycket riktigt. På den hala och blöta stenhöjden har ett av totalstationens ben rört på sig. Magnus kör fram Fredde och försöker på så sätt skapa lä för instrumentet. Sedan ställer han ännu en gång in instrumentet så att det står rakt. Han mäter in sina referenspunkter och är åter redo att sätta igång och mäta. Och den här gången går det bättre.

När Magnus inte mäter med en totalstation så använder han sig av det så kallade GPS-systemet. Det är ett globalt positionssystem som finns i några olika former, ett amerikanskt system, ett ryskt system samt ett nytt europeiskt system under uppbyggnad. Magnus använder sig av speciella Leica-instrument vid sina GPS-mätningar: januari 2005 presenterade Leica en ny avancerad totalstation med inbyggd GPS. Båda systemen i ett instrument alltså.

Det låter som om Lantmäteriet är intresserat av ny teknik?

– Ja det stämmer definitivt. Men det finns också kollegor till mig som fortfarande använder äldre utrustning. Men de mäter lika snabbt och exakt som jag någonsin kan göra så det finns ingen anledning för dem att byta. Det fungerar lika bra. Av den anledningen är också våra äldre kartor mycket, mycket precisa.

Magnus är medlem i ST. Något som var helt naturligt när det vad dags för honom att välja fackförbund.

–De flesta på kontoret var ST-medlemmar så det fanns ingen anledning att gå med i något annat förbund. Om ST inte riktigt kan ta tillvara på nybakade ingenjörers intressen? Jag tror nog att ST klarar av den biten också. Förbundet får väl lära sig om inte annat.

Den första tiden på kontoret i Nyköping pendlade Magnus från Stockholm men nu har han skaffat en lägenhet åt sig och sin familj i Nyköping.

– Det var fyra timmar per dag som gick åt till att pendla. Det var inte speciellt roligt. Inte i längden i alla fall.

Innan Magnus började att läsa till teknisk lantmätare jobbade han, tillsammans med sin pappa och sju minuter yngre tvillingbror Peter, på byggföretaget Peab. Där fick han sin introduktion till mätandet och där föddes intresset för att bli lantmätare. Men flytten till Nyköping innebar en viss lönesänkning. Magnus tjänar 21500 kronor i månaden.

– Visst är det mycket bättre betalt inom byggbranschen i Stockholm men hög lön är inte det viktigaste för mig. Jag mår hellre bra med lite lägre lön än tvärt om.