Deras kunskap inget värd
Arbetslivsinstitutet försvinner sommaren 2007. Vad som händer med dess forskning, som har mycket gott renommé, vet ingen.
lObegripligt! Decenniers kunskaper bara slängs bort! Reaktionerna är upprörda vid Arbetslivsinstitutet. Där läggs all pågående forskning ner och doktorandstudier avbryts abrupt från den 1 juli 2007. Inga planer finns för att andra huvudmän ska ta över forskningen.
Bedövade och bedrövade. Plus en rejäl portion ilska. Det är reaktionen från några av Arbetslivsinstitutets anställda inför nedläggningen. Den drabbar kunskaper som gjort Sverige till ett internationellt föredöme inom arbetslivsforskningen.
–När man lägger ner en så stor myndighet med så kort varsel och på så kort tid kan jag inte dra någon annan slutsats än att det sker av rent politiska skäl, säger Åsa Backman, STs avdelningsordförande. Stämningen är väldigt upprörd.
Hennes fackliga kolleger inom ST är lika uppbragta.
–Det är en katastrof att regeringen kastar bort en sådan kunskapsbank, säger forskaren Hans Robertsson. Dessutom arbetar vi med sådant som kan få folk tillbaka i arbete och vår insats är uppskattad ute på arbetsplatserna.
–Vi får inte ens tid att avsluta det arbete vi håller på med. Detta är en del i att montera ner allt som har med arbetsmiljöarbete att göra, anser kollegan Tomas Backström.
Tomas Backström och Hans Robertsson är fast anställda forskare med ett års uppsägningstid.
Doktoranden John Sjöström har bara ett halvår kvar till sin disputation. Vad som händer med hans utbildning och forskningsarbete under sex år vid Arbetslivssinstitutet är ett frågetecken.
–Jag vet inte ens om jag får använda mitt eget forskningsmaterial efter nedläggningen, eftersom institutet äger det, säger han. Alla doktorander tillhör på papperet en moderinstitution – min är Linköpings universitet. Men där finns inga pengar för min forskning. Jag har avböjt ett fast jobb på en annan arbetsplats för att kunna doktorera här.
Anita Isaksson, STs vice avdelningsordförande, och kassören Patrick Bech har administrativa uppgifter. De vet heller inget om framtiden. Anita har arbetat vid myndigheten och dess föregångare i 30 år och antar att hon får någon form av pensionslösning. Ungefär 400 anställda mister jobbet nästa sommar.
Ingen konsekvensanalys
Vad som upprör allra mest är att beslutet inte föregåtts av någon analys av nedläggningens konsekvenser. Mycket egendomligt och ett enormt resursslöseri, anser ställföreträdande generaldirektör Marianne Törner.
–Jag kan bara tolka beslutet så att man vill få slut på denna forskning. Informationen och retoriken i budgetpropositionen är förledande. Där sägs att forskning är viktig och ska bedrivas i konkurrens. Vi är inte motståndare till att konkurrera om medel, men då måste det finnas pengar att söka. De statliga forskningsfinansiärerna är riktade till viss forskning, inte till den tvärvetenskapliga, praktiskt tillämpade forskning som vår arbetslivsforskning är.
Arbetslivsinstitutet bedriver också en flerårig utbildning i företagshälsovård för läkare, sköterskor, skyddsingenjörer med flera. Enligt Marianne Törner inser regeringen att det är ett problem om denna avbryts och att frågan måste tas om hand. Mer än så vet man inte.
Rekordsnabb avveckling
En avvecklingsgrupp är tillsatt och en partssammansatt grupp med representanter för arbetsgivare, ST, Saco och Trygghetsstiftelsen har träffats.
Framför allt är tidpunkten, den 1 juli nästa år, bekymrande, säger personalchef Marianne Sjöblom. Hon refererar till Arbetsgivarverket:
–Där har man aldrig varit med om en så snabb avveckling.
De flesta anställda har en uppsägningstid på mellan sex och tolv månader och flertalet omfattas av trygghetsavtalet. Många forskare har också tillsvidareanställning men ingen tjänst att gå tillbaka till vid en annan forskningsinstitution.
Generaldirektör Mikael Sjöberg konstaterar att Arbetslivsinstitutet tidigare fått kritik från de borgerliga partierna. Han hade ändå trott att regeringen skulle invänta de två utredningar som pågår om institutet och arbetslivsforskningen, innan man beslöt lägga ner det.
Hittills har han eller myndighetens styrelse inte bedrivit någon opinionsbildning mot nedläggningen. Mikael Sjöberg ser som sin uppgift att främst påverka regeringen.
–Vi diskuterar nu med departementet och andra intressenter för att hitta lösningar för verksamheten. En person arbetar med verksamhetsanalys men den rör bara den del av vår verksamhet som utgör underlag för Arbetsmiljöverkets beslut – forskning om gränsvärden, utbildning och liknande, säger han.
Riksdagen väntas fatta beslut den 20 december.
–Jag hoppas på rimliga omställningsmöjligheter, säger Mikael Sjöberg.
Protester från utlandet
Enligt honom har de starkaste protesterna mot att Arbetslivsinstitutet läggs ner hittills kommit från utlandet. På många håll tror man inte det är sant att institutet ska försvinna.
När detta skrivs hade man fått ett åttiotal protester från institutioner världen över. Bland dem som hört av sig är London School of Economics, University of California och universiteten Harvard och Princeton.
ARBETSLIVSINSTITUTET
Bildat 1995 av det tidigare Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetsmiljöforskning och delar av Arbetsmiljöfonden. Myndigheten finns i Umeå, Östersund, Stockholm, Norrköping, Visby, Malmö och Göteborg. Antalet anställda är cirka 400 av vilka 250 arbetar i Stockholm. Forskande personal är totalt drygt 250 personer. Övriga arbetar med kunskapsförmedling – bibliotek, utbildning, information – och ett sjuttiotal med administration.
UTREDNINGAR PÅ GÅNG
* Statskontoret fick föregående regerings uppdrag att utvärdera Arbetslivsinstitutet, dess verksamhet och organisation och föreslå förbättringar. det är osäkert om den utredningen slutförs.
* Forskningsrådet för arbetslivs- och socialvetenskap utreder svensk arbetslivsforskning på regeringens uppdrag. Utredaren Christer Hogstedt ska vara färdig 31 januari.
* Och på departementsnivå pågår nu ett internt beredningsarbete om Arbetslivsinstitutet med anledning av avvecklingen.
