De tvistar om jobb och lön
Polisförbundet och de fack som företräder övriga anställda befinner sig i öppen konflikt när det gäller vem som ska få göra vad inom polisväsendet. ST-avdelningen kämpar också med att få upp de civila tjänstemännens löner.
En av de stora tvistefrågorna gäller de civila brottsutredarna, som har blivit allt fler och nu utgör tio procent av polisens utredare. Polismästare Holger Radner, som för Rikspolisstyrelsens räkning har analyserat den brottsutredande verksamheten, säger att erfarenheterna av civilanställda utredare varit mycket goda. Han vill verka för lagändringar som ger dem större möjligheter att självständigt fatta beslut och vidta åtgärder i sina utredningar.
ST ser positivt på förslagen och anser att man kan gå ännu längre. Polisförbundet, däremot, har svarat att polismyndigheter som använder civila utredare bryter mot lagen.
– Det finns väldigt många duktiga civilanställda, men man måste hålla isär professionerna, säger Polisförbundets ordförande Jan Karlsen. Det handlar om rättssäkerhet. Och varför ska man annars ha en polisutbildning överhuvud taget?
»Ett arbetsmiljöproblem«
ST och de andra civila fackförbunden Seko och Jusek har i en debattartikel hävdat att Polisförbundets agerande gått så långt att det blivit ett arbetsmiljöproblem.
En annan fråga som kan medföra spänningar är lönesättningen. I den webbenkät som ST Press skickat till ST-medlemmar inom polisen anser en överväldigande majoritet av de svarande att civilanställda är lönediskriminerade. I flera av kommentarerna påpekas att en polis kan ha 7 000–8 000 kronor mer i månadslön än en civil kollega med samma arbetsuppgifter.
Enligt ST-avdelningens ordförande Maj Axelsson anser arbetsgivaren att poliserna ska ha högre lön på grund av att de med sina polisiära befogenheter har ett bredare arbetsområde.
– Men vi delar inte arbetsgivarens uppfattning. Enligt kollektivavtalet ska lönen sättas utifrån sakliga grunder, och då är det arbetets innehåll och svårighetsgrad samt individens skicklighet man ska utgå ifrån.
ST har i ett fall drivit lönefrågan för en civil utredare till dåvarande JämO, och Maj Axelsson säger att hon inte är främmande för att lämna över ytterligare fall till DO, Diskrimineringsombudsmannen.
Samtidigt framhåller hon att parterna nu kommit överens om att arbeta mer aktivt med lönebildningsprocessen som föregår löneförhandlingarna, vilket innebär lönekartläggning, analys och klarläggande av lönebilden. Hon hoppas att det ska leda till ett lyft för de civilanställda.
Nedvärderande jargong
En tredje fråga som är aktuell på åtminstone vissa arbetsplatser är den psykosociala arbetsmiljön. Enligt ST Press webbenkät är exempelvis nedvärderande jargong mot civilanställda vanligt förekommande.
– Det är helt klart en tuff kultur, kommenterar Maj Axelsson. Vi kan inte tolerera när någon av våra medlemmar kränks, och det har funnits tendenser till det.
Polisförbundets Jan Karlsen säger att han uppfattar stämningen som god ute på arbetsplatserna, och att han fått samtal och mejl från civilanställda och lokala ST-företrädare som ifrågasatt STs krav och uppfattning om läget. I vilken utsträckning mobbning förekommer vet man inte, säger han.
– Om det förekommer ska det åtgärdas omedelbart inom de regelverk som finns.
Relationerna på arbetsplatsen diskuteras i ett projekt om polisens värdegrund. Men ST-avdelningen har varit tveksam till konceptet och övervägt att hoppa av.
– Genom att civilanställda får utgöra ekonomisk regulator vid resursbrist upplever man sig ha sämre anställningstrygghet, och det skapar en stor spricka i värdegrunden, säger Maj Axelsson. Vi har även sett en risk att det blir en skrivbordsprodukt.
Efter långa diskussioner har ST ändå valt att delta i arbetet. Man har kommit överens med arbetsgivaren att det ska gälla nolltolerans för trakasserier och kränkande uttalanden på arbetsplatserna.
– Men egentligen borde man inte behöva skriva på ett papper att man ska bemöta varandra hyfsat på jobbet, säger Maj Axelsson.
