De flyttar fram kvinnornas positioner
– Jag hade nog inte tänkt mig själv som chef om jag inte varit med i nätverket, säger Eva Lovén. Hon jobbar vid Linköpings universitet, en av de högskolor som arbetar aktivt för att få fler kvinnliga ledare.
I dag är alla landets högskolor med i IDAS, ett projekt som syftar till att få in fler kvinnor på ledande akademiska poster. Men Linköpings universitet och tre andra högskolor deltog redan för ett par år sedan i en föregångare till projektet – ett nätverk för kvinnlig ledarutveckling.
Eva Lovén var en av deltagarna. Idag är hon lektor, proprefekt * och studierektor för forskarutbildningen vid enheten för konstruktions- och produktionsteknik.
– På nätverksträffarna talade vi om makt, om strukturer och om hur man själv fungerar. Jag kände att jag lyftes ovanför det dagliga ekorrhjulet och har fortfarande stor nytta av de kontakter jag fick med kvinnor på andra universitet.
”Det genusmedvetna universitet”
De sex deltagarna från Linköpings universitet har fortsatt att träffas med jämna mellanrum.
– Det har hänt mycket med oss som var med. Jag kan inte säga om det beror på nätverket, men vi har alla bra positioner idag, säger Eva Lovén.
Linköpings universitet har som mål att bli vad de kallar ”det genusmedvetna universitetet 2006” * .
– Målet är att på olika sätt bryta gränser, förklarar Monica Wennås, ledningsutvecklare vid universitetet och lokal projektledare för IDAS.
På universitetet har man inventerat hur många kvinnor som kan tänka sig att bli ledare av något slag. Av 258 disputerade kvinnliga lärare anmälde drygt 90 sitt intresse. Prefekterna föreslog dessutom ytterligare 54 kvinnor.
Dessa bjöds in till ett idéseminarium där kvinnliga chefer på olika nivåer berättade om sina erfarenheter och funderingar kring sina roller.
– Idén är att låta kvinnorna stiga fram och vara förebilder. På så sätt kan andra kvinnor få inspiration att följa i deras spår.
Nästa steg blir ett seminarium om karriärplanering. Framöver kan det bli fler utbildningar, nätverk eller mentorskap, allt utifrån vilka behov som dyker upp.
Monica Wennås understryker att arbetet för att få fram fler kvinnliga ledare måste vara övergripande för hela universitetet. Det behövs också ständiga och uthålliga insatser för att det ska fungera.
Idag är till exempel bara sex av 23 prefekter kvinnor. Något hon hoppas det ska bli ändring på efter årsskiftet.
Då går nämligen mandatperioden ut för alla dekaner, prefekter, proprefekter och studierektorer. Det rör sig om ett hundratal chefstjänster och därutöver ledamöter i fakultetsnämnder och institutionsstyrelser.
– Vi ska ha en genusgenomgång med de valberedningar som utsetts vid varje fakultet, säger Ursula Hass, vicerektor och ordförande för den lokala IDAS-gruppen.
Tänket måste ändras
Det handlar om att alla ska bli medvetna om utifrån vilka kriterier de väljer, förklarar hon.
– Vi ska lyfta fram den kompetens som finns och ge den en rejäl möjlighet. Det måste vara bättre att leta i hela gruppen istället för bara i delar av den.
Eva Lovén, som också är med i universitetets IDAS-grupp, berättar att universitetsledningen, lärare och handledare ska få en massa information och kunskap om vad genus är.
– Men det räcker inte med att gå en kurs, man måste ändra strukturerna och tänket. Hur tänker vi till exempel när vi anställer någon?
Det handlar också om kvinnornas eget medvetande.
– Tidigare hände det ofta att jag gick hem och kände mig ledsen och tänkte att nu har jag än en gång blivit överkörd. Då gäller det att resa sig igen och fundera på vad som gick fel för att kunna göra på ett annat sätt nästa gång.
Jag frågar Eva Lovén om hon ser några särskilda svårigheter med att vara kvinna och chef.
– Det kan vara svårare att bli lyssnad till. Många kvinnor har som jag späda röster och ser kanske lite mesiga ut. Man lyssnar mer till en stor karl med stark röst och pondus. Som tjej måste man jobba med det.
Men hon tror inte att lösningen är att ta till sig de manliga uttryckssätten. Eva Lovén säger att hon mött kvinnor som klätt sig i kavaj för att inte brösten ska dra uppmärksamheten från vad de säger.
– Men varför ska vi behöva ha kavaj och breda axlar för att få pondus? Vi måste bli accepterade som vi är.
Genusfrågor höjer kvaliteten
Vivian Vimarlund jobbar som genuslektor på tekniska fakulteten. Uppdraget innebär att hon ska se till att det införs ett genusperspektiv inom grundutbildningen.
Hon har haft möten och utbildningsdagar med nämnder och utbildningsledare om vad genusmedveten pedagogik innebär. Hon har också träffat studentorganisationerna.
– I tjänsten ingår också att skapa nätverk så att fler intresserar sig för frågan.
De flesta är positiva, men det förekommer också ett visst passivt motstånd som yttrar sig i att man inte deltar i möten.
– Jag tror att alla blir mer aktiva när de ser att det finns goda exempel som visar att vi höjer kvaliteten genom att arbeta med genusfrågor.
Vivian Vimarlund jobbar också för att de kvinnliga doktoranderna ska få mer utrymme och möjlighet att ta ansvar.
För en tid sedan fick forskare vid institutionen för datavetenskap svara på hur IDAS skulle kunna ge stöd till småbarnsföräldrar. Det visade sig att män och kvinnor hade samma behov av att få ihop familjelivet med arbetslivet.
Resultatet blev att institutionen rekommenderar forskarledarna att inte ha några möten efter klockan 16.00 på eftermiddagarna. De som är föräldralediga ska få all information via mejl och inbjuds alltid att delta i möten. Dessutom försöker man underlätta för dem som vill jobba hemifrån.
Linköpings universitet genomförde för två år sedan ett lokalt program för att få fler kvinnliga ledare. En av deltagarna var Kajsa Uvdal, lektor i molekylär ytfysik, proprefekt, studierektor och forskningsledare.
– Min grupp har fortsatt att träffas. Vi kände att vi hade mer att ge varandra.
Nu använder de varandra som bollplank. Det är lättare att lyfta frågor och diskutera dem på ett principiellt plan när man inte jobbar på samma ställe och det inte finns några komplicerade lojalitetsaspekter, menar Kajsa Uvdal.
Våga hoppa och ta stora kliv
Gruppen har också bjudit in rektorn och andra ledande personer inom universitetet till sina möten.
– De har förklarat hur viktigt det är att ha en rejäl forskningsplattform och kompetens innan man tar på sig ett ledaransvar. Det ger trovärdighet i den nya rollen. Det blir också lättare att komma igen som forskare när ledningsuppdraget är slut.
På frågan vilka råd hon vill ge kvinnor som vill bli ledare, svarar Kajsa Uvdal:
– Våga hoppa, ta stora kliv och våga börja göra något nytt. Gör det du tycker är riktigt och roligt. Då blir det bra!
Detta är IDAS
o IDAS är ett chefs- och ledarförsörjningsprojekt med syftet att få fler kvinnor på höga akademiska poster vid högskolorna. Projektledare och inspiratör är Ingegerd Palmér. Hon är idag rektor vid Luleå tekniska universitet men blir från den 15 oktober rektor för Mälardalens högskola.
– När jag satt vid ett rektorsmöte 1999 kände jag mig som en av tio små negerpojkar. Mina kvinnliga rektorskollegor hade försvunnit en efter en och efterträtts av män.
– Det kändes som om jag snart skulle vara landets enda kvinnliga rektor.
Idag är samtliga högskolor med i projektet som ska pågå till och med 2006.
o Förkortningen IDAS kommer från USA och är en arbetsmetod där varje bokstav står för ett steg i arbetet för att få fler kvinnliga ledare.
I= Identification (identifikation) – handlar bland annat om att identifiera vilka kvinnor som kan vara framtida ledare.
D= Development (utveckling) – att utveckla aktiviteter som nätverk och ledningsprogram.
A= Advancement (karriärplanering) – handlar om att påverka systemen och hur ledare rekryteras.
S= Support (stöd), support i ledarrollen, hitta lämpliga stödformer som mentorer, handledare mm.
o Projektet får bidrag av Utvecklingsrådet och pågår mellan 2004 och 2006. Samordnare för IDAS är Kerstin Lagerström 08-524 86 507 som också ingår i projektledningen. Läs mer på www.idas.nu.
