Chefen som kom in från marknaden

För ett par år sedan var Maja Bjarme avdelningschef för internationella avdelningen på ett av landets största börsnoterade inkassoföretag.

– Jag fick ju gå ned några tusen i månadslön och det är ju inte direkt så att vi firar framgångar i champagne. Men det här jobbet har så många andra värden. Jag ångrar inte mitt val, säger hon.

Förut hade Maja Bjarme sin arbetsplats i Sickla i Nacka. Nu är hon chef på Försäkringskassans enhet för sjukförsäkringar inom region syd. Vi ses på hennes arbetsplats i en gammal ståtlig före detta spannmålskvarn i rostfärgat tegel mitt emot tågstationen i skånska Kristianstad.

Kvarnen är ombyggd till kontorshotell och här huserar ett antal myndigheter utspridda på fyra våningar. Maja Bjarme har ett »flexibelt skrivbord« i ett öppet kontorslandskap som hon delar med de andra inom kontorets ledningsnivå. Hon ansvarar för 19 handläggare som har sina kontorsrum i en korridor en våning ned.

– Vi chefer tar det bord som är ledigt för dagen, många är ute och reser och vi är sällan här allihop samtidigt. För medarbetarna är det viktigt med egna och fasta rum, därför har vi löst det så här. Men jag är så klart mycket nere hos mina medarbetare, fikar där och så.

Det är inte ovanligt att chefer som rekryteras till statliga tjänster har en bakgrund inom näringslivet. Inom flera större organisationer, som just nu genomgår stora förändringsprocesser, är det till och med en uttalad önskan. Så är det exempelvis inom Arbetsförmedlingen, berättar Helena Perlerot, som är ordförande för ST på myndigheten.

– Jag kan inte den exakta siffran, men jag vet att det finns en intention att fler ska rekryteras utifrån. Tidigare har de flesta chefer kommit inifrån, man har klättrat inom myndigheten och oftare rekryterats utifrån gedigna expertkunskaper.

I dag anses ledarskapsmeriter vara viktigare, säger hon.

– Det är en annan syn. Att man ska kunna coacha och stödja medarbetarna utan att man behöver vara den som har de bästa fackkunskaperna. Och det kan absolut vara positivt. Bara det finns fortsatta karriär- och utvecklingsmöjligheter för medarbetare inom myndigheten, säger Helena Perlerot.

Maja Bjarme tycker inte att kulturskillnaderna mellan hennes två jobb är särskilt stora. De skillnader hon ser, tror hon mer har med bytet från storstad till en mindre stad att göra: personalomsättningen på kontoret i Kristianstad är till exempel mycket låg.

– Men så kom jag ju också från en stor organisation med mycket ordning och reda, precis som det är inom Försäkringskassan. Antagligen kan skillnaden vara större om man kommer från någon annan del av näringslivet.

Men transparensen är helt klart större på Försäkringskassan, tycker hon.

– Det är lite som att jobba i en glasbur och det har ju med offentlighetsprincipen att göra. Vi bekostas med skattemedel och det ställer krav på hög kvalitet i vårt arbete och att vi tillämpar försäkringen korrekt. Jag ser en större transparens än inom det privata på alla nivåer, både internt och externt.

Att hon tidigare arbetade inom inkassobranschen beror på att hon gled in »lite på ett bananskal« efter sin universitetsexamen i sociologi för ett femtontal år sedan.

– Men jag trivdes och fick utvecklas och hamnade snart i olika ledarroller.

Sedan rullade livet på, Maje Bjarme hade bra lön som chef för utlandsavdelningen och belönades med bonusar när hennes avdelning visade ekonomisk vinst. Men i samband med att andra barnet kom flyttade hon och hennes man ned till hennes gamla hemtrakter i Skåne. De köpte en gammal skola på landet och hon sade upp sig från tjänsten på företaget i Stockholm.

När gamla kolleger och vänner fick veta att hon hade fått jobb på Försäkringskassan fick de inte ihop det.

– De hade den klassiska bilden av statliga myndigheter, att det bara skulle vara förvaltning. Och de förstod inte hur jag, som älskar dynamik och förändringar, skulle kunna trivas här.

Statstjänstemannarollen för med sig en mängd särskilda skyldigheter, varav en del till och med är fastslagna i grundlagen. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten, kraven på likabehandling och rättssäkerhet, reglerna om diarieföring – det finns många aspekter som gör att uppdraget skiljer sig från ett arbete inom den privata sektorn.

 

Josef Pallas, universitetslektor på företagsekonomiska institutionen på Uppsala universitet, konstaterar att skillnaderna ibland för med sig problem.

– Bara att börja prata om medborgare i begreppet kunder innebär en förskjutning.

Tillsammans med en kollega på institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet har han färdigställt en rapport om vad som händer när myndigheter medialiseras. De har sett att myndigheter ibland börjar tänka mer »företagsaktigt«, och exempelvis anställer chefer med näringslivsbakgrund och tar in kommunikationskonsulter utifrån.

– Att till exempel vara kund hos Skatteverket blir ju en konstig retorik. För det borde ju innebära att du är i något slags förhandlingsläge om vilken skatt du ska betala, men så är det ju inte.

Det kan också leda till att människor plötsligt, omedvetet, får olika »värde«, säger han.

– Vi blir inte lika inför lagen och i myndighetens ögon utan får olika värde utifrån olika förutsättningar. Det kan också innebära till exempel att en tillsyns- eller forskningsmyndighet väljer att lyfta fram de resultat som är mest populistiska i stället för de som kanske har högst vetenskaplig relevans.

STs ordförande Britta Lejon framhåller att det är viktigt med bred kompetens inom statliga myndigheter och att det kan föra med sig mycket positivt att också rekrytera ledare externt:

– Det är jättebra med olika bakgrunder, att chefer har kunskap om olika sektorer och olika delar av världen. Men det är oerhört viktigt att introduktionen görs med särskild omsorg. Det är stor skillnad mellan statliga verksamheter och näringslivet.

Hon vill att politikerna säkerställer att nyrekryterade som inte har tidigare erfarenhet av statstjänstemannarollen får den kompetensutveckling de har behov av – såväl generaldirektörer som mellanchefer och medarbetare.

– Det finns exempel på myndigheter som tar detta på största allvar och har introduktionsutbildningar av mycket god kvalitet. Men det finns också exempel på hur det kan gå när man inte tar det här ansvaret. Då kan följderna bli helt tokiga. Man missar att diarieföra eller kräver att någon ska skriva på ett sekretessavtal eller liknande.

Och så, säger hon, finns det saker som är »svårare att ta på«.

– Statstjänstemannarollen handlar inte om att vara mest effektiv och ta flest marknadsandelar. Det ligger så mycket annat i den som har med rättssäkerhet, öppenhet och likabehandling att göra.

Trevor Archer, som är professor i psykologi vid Göteborgs universitet, tror att utvecklingen innebär en positiv korsbefruktning. Tillsammans med några kolleger har han studerat personlighetstester från 9 000 personer som sökte chefstjänster mellan 2006 och 2012 för att ta reda på om det finns några generella skillnader mellan ledare inom privata och offentliga verksamheter.

– Och det gör det, säger han.

Han ser skillnader på flera punkter: bland annat när det handlar om stresstålighet, arbetsstruktur, beslutsfattande och socialt intresse.

– Om vi börjar med stresståligheten så visar våra resultat att chefer inom näringslivet tenderar att tåla stress i mycket lägre grad än den som har en hög chefspost inom offentliga sektorn.

Trevor Archer ser ett samband med organisationsstrukturer: inom det privata förväntas höga chefer ta snabba beslut, ibland helt ensamma.

– I det offentliga är det sällan en ensam person som fattar beslut. Det dras ofta i många instanser.

Trevor Archer själv hade en drygt decennielång bakgrund som chef inom läkemedelsbolaget Astras högsta ledning, innan han gick över till forskarvärlden.

– Jag kan känna igen mig själv i resultaten. Exempelvis när det gäller det sociala intresset för medarbetarna. Inom det privata blir det lägre ju högre upp i chefshierarkin man kommer, medan det är stegrande för chefer inom de offentliga.

Han menar att näringslivets fokus på resultat kan vara positivt också för statsförvaltningen.

– Jag tror att det offentliga kan lära sig mycket när det gäller effektivitet och krav på konkreta resultat genom att ta in chefer från näringslivet.

På försäkringskassekontoret i Kristianstad har nu Maja Bjarme tagit hissen ned till sina medarbetares korridor. Hon går mellan rummen och hälsar och kollar läget, stannar upp och småpratar med var och en av dem som finns på plats i dag.

De får en välbehövlig paus bakom sina datorer, det är mycket att göra.

När Maja Bjarme kom ny till Försäkringskassan fick hon gå en introduktionsutbildning, en sådan som Britta Lejon efterlyser.

– Det var individuellt anpassat och gediget. Man tittade på vad just jag behövde. Och eftersom jag inte har jobbat inom staten fick jag gå en grundutbildning i statstjänstemannarollen.

Hon berättar att den hölls i samarbete med Uppsala universitet och innehöll både träffar och hemuppgifter.

– Jag fick läsa den tillsammans med nya chefer inom myndigheten från hela Sverige och det var förstås värdefullt.

Hon har även fått sätta sig in i grunderna i sjukförsäkringen, men poängterar att medarbetarna sitter inne med de stora kunskaperna när det handlar om detta och att det finns en expert i ledningsgruppen som rycker in som stöd i svårhanterade fall.

– Vår ledningsfilosofi handlar om »kan, vill, får«. Vi arbetar enligt lean-konceptet, att idéer gärna ska komma och växa underifrån. Som chef är min roll att ge medarbetarna förutsättningar att förverkliga det. Jag tror att det alltid är bra att få in nytänkande i alla organisationer så att man inte fastnar i att »så här har vi alltid gjort«.

Efter ett och ett halvt år på Försäkringskassan kan hon konstatera att hennes gamla kollegers bild av det monotona arbetet inom statlig förvaltning inte stämmer. Hon har fått vara med om ett stort förändringsarbete som fortfarande pågår.

Tidigare var det mer traditionellt, säger hon.

– Nu är teamen mer självplanerande. Det passar mig. Att detaljstyra är ingenting jag trivs med, jag tror på det egna ansvaret. Det är spännande att vara en del av den här förändringsresan, jag trivs som fisken i vattnet.

Det är tydligt hur politiska beslut direkt påverkar verksamheten, konstaterar hon.

– Just nu pågår det ju till exempel en diskussion om att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Blir det så, påverkar det vår vardag mycket.

Maja Bjarmes anställda tycker att hon har gjort en professionell resa in i myndigheten. Helen Karlsson är handläggare och arbetsplatsombud och stödde valet av Maja Bjarme som chef.

– Vi måste ju visa förståelse för Maja och stötta henne i hennes nya uppdrag. Jag satt med som personalrepresentant i rekryteringen. Mina kolleger och jag föredrog en »personalchef« framför en

expert inom socialförsäkringen, säger hon.

Maja Bjarme själv säger att trots att det är mindre skillnader än hon trodde mellan att leda inom det privata och staten, så ser hon ett alldeles särskilt engagemang här.

– Jag upplever ett väldigt driv hos många, en övertygelse om att jobbet är viktigt och gör skillnad i samhället.

Hon tycker att man arbetar mot tydliga mål också på myndigheten:

– Visserligen ser vi inte tydliga vinstresultat rent ekonomiskt, men det finns så mycket annat konkret att räkna på. Väntetiden för den som har rätt till sjukpenning, exempelvis. Lyckas vi halvera den gör vi ju jätteskillnad för den enskilde. Det ger en stor tillfredsställelse för både mig och medarbetarna.