Visst behöver vi varandra
FS beslutade sommaren 1999 att en utredning avseende gemensamt förbund tillsammans med HTF skulle startas. Mot det beslutet reserverade jag mig.
Jag har deltagit i det fortsatta utredningsarbetet bl a genom att ingå i arbetsgruppen som hade löne- och anställningsvillkor som uppgift. Nu har arbetet med ett nytt förbund fortskridit och som alla vet är det nu fler förbund som ingår i utredningsarbetet.
Inför FS ställningstagande kallades avdelningsföreträdare in för att i konferensform debattera Trio. Avsikten var att detta, tillsammans med de skriftliga svar som avdelningarna erbjöds att inkomma med till i början av september, skulle vara underlag för FS beslut om att gå vidare och även att inkalla en extra kongress i slutet av år 2001.
Det första beslutet i FS om att gå vidare togs vid styrelsemöte dagen efter denna konferens. Med anledning av vad som framkom på denna konferens och i de skriftliga svaren, beslutade jag mig för att reservera mig..
Muin, visst behöver vi varandra. Det är det som är styrkan med en facklig organisation att vi är många och att vi har en gemensam sak att arbeta för – medlemmen i centrum. I en idéburen organisation måste olika åsikter få förekomma.
Nu när vi står inför en stor och svår fråga, att se hur vårt fack ska vara utformat i framtiden, måste vi tillåtas att tycka olika saker, men ändå ha respekt för varandras åsikter. Jag ser inte att fördelarna med Trio överväger nackdelarna.
AV Kerstin Grahn
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
