Undermåliga resultat av alla jämställdhetssträvanden i ST
”Vi gråter alltså inte. vi är uppriktigt besvikna och oroliga”, skriver Monica Arnoldsson, Ingvor Bergman och Annie Hjalmarsson i sin slutreplik i debatten om jämställdhet i ST inom Arbetsförmedlingen.
Margaretha Carlström Nilsson antyder i sin senaste replik att vi gråter över spilld mjölk och att vi slår in kilar i vår fackliga organisation genom att lyfta det, som vi menar, undermåliga resultatet av alla jämställdhetssträvanden i ST. Till vilken nytta görs detta, undrar hon.
Jo, till jämställdhetens nytta! För vad är det som symboliserar en frisk organisation? Att alla tillåts lyfta fram brister? Eller att lägga locket på och låta alla huka under kastrulllocket? Ska tystnad råda när man ser felaktigheter och tillkortakommanden? Vi menar att debatten ska få föra organisationen framåt, vidare. Vi ifrågasätter inte ombudsmötets suveränitet. Men i en sann demokrati behöver faktiskt inte alla gilla allt som beslutas.
Var hade jämställdhetsfrågan varit om inte kvinnor rest sig upp och sagt:
– Nog nu! Vi kan, vi vill, vi törs!
Vi gråter alltså inte. Vi är uppriktigt besvikna och oroliga! Margaretha Carlström Nilssons repliker i denna debatt har inte på något sätt lugnat oss inför framtiden.
Monica Arnoldsson
Ingvor Bergman
Annie Hjalmarsson
medlemmar i ST inom
arbetsförmedlingen
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.