Jämställdhetsarbetet i dödskramp
Jämn könsfördelning och representativitet är ett måste för att nå jämställdhet, även för ST inom Arbetsförmedlingen. Det skriver tre ST-medlemmar i en debatt om förtroendeposter i avdelningen.
Margareta Carlström Nilsson, sammankallande för ST inom Arbetsförmedlingens valberedning, har replikerat (Publikt nr 1/12) på vårt debattinlägg »Våga vara jämställda«. Vi vill här bemöta hennes inlägg.
I sin replik förringar Margareta Carlström Nilsson avdelningens ombudsmötes avsteg från valberedningsförslaget vad gäller den ändrade ordningen på ersättarsidan. Hon borde veta bättre: Det avsteget är orsak till obalansen, tre kvinnor och sex män. Ombudsmötet valde en medelålders man som förste ersättare, i stället för en kvinna som är något mindre erfaren men lika kompetent och ideologiskt förankrad.
Vi vidhåller att jämställdhetsarbetet befinner sig i dödskramp. Om valberedningens sammankallande tycker att det år 2012 är banbrytande att välja en man som sekreterare och en kvinna som studieorganisatör finns det anledning att vara bekymrad. Detta säger en del om synen på jämställdhet i valberedningen och manar till oro inför framtiden.
I motsats till Margareta Carlström Nilsson är vi övertygade om att en jämn könsfördelning och representativitet är ett måste för att nå jämställdhet. Det är sorgligt att valberedningens sammankallande försöker dribbla bort det forskning och genusexperter kommit fram till, nämligen att antalet kvinnor och män spelar roll. Den som hävdar motsatsen vill vi likna vid bedragaren i sagan om kejsarens nya kläder, som envist hävdar att den som inte ser kläderna är dålig i sitt ämbete och dum. Vi är modiga och dumma nog att våga ropa: Kejsaren är naken! Precis som en del kolleger, som väljer bort ST, också gör. Margareta Carlström Nilsson ger hela organisationen en Judaskyss med sin syn på jämställdhet.
Margareta Carlström Nilsson önskar i ett stickspår att vi ska ägna oss åt mentorskap. Vi gör inget annat, så fort vi får chansen! Vi har alla tre haft förtroendet att företräda medlemmarna fackligt på olika nivåer men valt att kliva av. Vi tror att nya kvastar sopar ganska bra. Om kvastarna tillåts vara ickenormativa tror vi att det är vitaliserande. Vi valde alltså medvetet att tacka nej till fortsatt arbete i valberedningen. Vi anser oss modiga nog att ifrågasätta jämställdhetsarbetet och inte minst att själva stå tillbaka för att släppa fram.
Vi tar på oss en del av att ST inte kommit längre i jämställdhets- och mångfaldsarbetet, men vi vägrar lägga locket på. Att ifrågasätta är också att ta ansvar. Vi gör det av omsorg om en facklig organisation som vi tillhör och värnar. Även medlemmar har rätt att våga ifrågasätta och rasera rådande strukturer, det åligger inte enbart
förtroendevalda. Vi kommer att fortsätta bevaka och ifrågasätta. Vi förbehåller oss rätten att fortsätta hävda att så länge inte representationen av förtroendevalda speglar medlemmarna, är Kejsaren naken. Vad än bedragaren säger!
Monica Arnoldsson
Ingvor Bergman
Annie Hjalmarsson
Medlemmar i ST inom
Aarbetsförmedlingen
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.