Tack för förtroendet
Jag har nu avgått som ordförande för ST inom Kriminalvården, avdelning 304. Det har varit några intensiva och intressanta år.
År då man lärt sig mycket och ofta ställt sig frågan: Har man gjort rätt, kunde vi gjort på annat sätt?
Vår arbetsgivare har säkert efter avslutade ärenden ställt sig samma frågor.
Ibland får man svara på frågan om facket har någon makt. Mitt svar på den frågan är obetingat ja.
Blotta närvaron av en facklig företrädare oavsett nivå inom ST förhindrar en hel del beslut som skulle missgynna arbetstagarna.
I 25 års tid har jag företrätt STs medlemmar på alla nivåer och mött mycken glädje över oss som tar jobbet att vara hjälpare och bevakare av arbetstagarens intressen.
Ibland har jag också mött det motsatta, där besvikelsen över att vi inte lyckats med ärendet varit stor.
Sammantaget vågar jag dock hävda att de lyckade dagarna har varit betydligt fler än de misslyckade.
Införandet av samverkansavtalet inom kriminalvården förändrade ganska snart den fackliga rollen ifrån att ständigt vara nejsägare i MBL-förhandlingar till att bli en samverkanspartner för att söka lösningar på våra gemensamma frågor.
Endast i undantagsfall blev det paragraf 14 i MBL. I undantagsfallen var det nästan utan undantag brist på förståelse för att facket måste väga både arbetstagarnytta mot verksamhetsnytta.
Det arbete som ST måste ta på sig nu är att ytterligare en gång hävda att samverkansavtalet ska följas och att respekten för de regler som vi avtalat fram en gång även gäller nu när det är fullt på häktena och våra anstalter.
Jag vill till alla som läser STPress få framföra ett stort tack för ert förtroende under åren som varit. Ett stort tack också för den tillit ni visat i de dagliga kontakterna.
Det finns inget finare än att vara förtroendevald.
Sven Erik Larsson
Nyligen avgången ordförande för ST inom Kriminalvården
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.