Rädda dem från tortyren
Könsstympning utförs på 90 procent av kvinnorna, skriver Lars Hedin efter en resa till Västafrika. Vi inom ST måste påverka våra fackliga kolleger i Afrika att kämpa för att ändra attityderna.
Jag har nyligen, tillsammans med andra representanter för ST, deltagit i en rundresa i Västafrika där vi besökte bland annat Tchad, Mali och Togo.
ST har sedan 1997 genomfört ett jämställdhetsprojekt i sex fransktalande, muslimska västafrikanska länder. Projekten började ursprungligen i Tchad och Mali för att sedan utvidgas även till Burkina Faso, Guinea, Niger och Togo. Projektet har finansierats av LO-TCO Biståndsnämnd och nederländska facket FNV och koordinerats på lokal nivå av ISKAs regionkontor i Togo. ST har koordinerat projektet som helhet samt medverkat i olika utbildningsinsatser och strategiska planeringsseminarier i regionen.
En samlad utvärderingsrapport om Västafrikaprojektet sammanställs just nu för att behandlas av STs förbundsstyrelse.
Jag vill här kortfattat redogöra för den samhällsfråga som berörde mig mest illa under denna rundresa: synen på kvinnlig könsstympning. Kvinnlig könsstympning är mycket utbredd. Man räknar med att den genomförs på över 90 procent av alla flickor/kvinnor. Problemet är att det pratas väldigt lite om denna fråga. Orsakerna kan vara flera. Dels är kvinnorna dubbelt drabbade, eftersom de äldre kvinnor som oftast utför ingreppen är både offer och förövare.
Ingreppen utförs oftast under mycket primitiva förhållanden, med slöa knivar och utan varken bedövning eller andra grundläggande sanitära förhållanden. Detta medför att många dör under själva ingreppet, och att de som överlever ofta får allvarliga bestående men.
När vi försökte diskutera dessa övergrepp med både män och kvinnor skyllde man på kulturen. Det som var intressant var att man menade att det inte fanns något stöd i religionen för dessa ingrepp, utan att detta var gamla sedvänjor som härstammade flera hundra år tillbaks. Männen använde sig av metoden för att kvinnorna inte skulle vara otrogna medan männen var ute på krigarstråt, eftersom kvinnorna i och med stympningen inte skulle kunna känna någon njutning.
I dag försvarar man dessa övergrepp med i huvudsak två argument: kulturen, samt att de flickor/kvinnor som inte blir stympade riskerar att bli utstötta ur samhället, eftersom de ses som avvikande.
Glädjande nog träffade vi en yngre man som hittills lyckats förhindra att hans dotter blivit stympad, trots långa övertalningsförsök från släkten. Om han i slutändan lyckas är dock ännu för tidigt att säga eftersom ingen flicka enligt traditionen får gifta sig utan att vara könsstympad.
I denna fråga tycker jag att ST har en viktig roll att spela framöver. Vi måste påverka de fackliga organisationerna i dessa länder att gå i bräschen för att ändra på attityderna i samhället. Det känns svårt, att som man gör, hävda att man är jämställda och följer FNs stadgar om mänskliga rättigheter och samtidigt blunda för dessa tortyrliknande övergrepp.
Lars Hedin
förbundsstyrelseledamot, ST
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
