Personalen får betala för pressade priser
Upphandling kan pressa kostnaderna för huvudmannen och för dem som reser. Men när operatörernas budget ska gå ihop är det tågpersonalen som får betala genom ökade krav, osäker anställning samt sämre arbetsmiljö och arbetsvillkor, skriver sju fackliga företrädare inom spårtrafiken.
Det är nog många människor som inte funderar över allt som händer ombord på ett tåg.
I lugn och ro sitter man på sin plats och ser ut över landskapet och naturen som passerar förbi.
Järnvägens problem i dag handlar inte enbart om signalfel, nedrivna kontaktledningar, växelfel och fordonsfel. Ett stort orosmoln ligger också över den personal som arbetar ombord på tågen.
Sverige avreglerade sin järnväg redan 1995. Men det är inte många som vet att vi har över 50 olika operatörer som kör tåg i Sverige. Mycket av trafiken är upphandlad av dem.
När en upphandling ska inledas formulerar den huvudman som ansvarar för verksamheten – exempelvis SL, Skånetrafiken och Västtrafik – de krav de ställer på operatören. De kan röra allt från personalens kompetens till fordonen eller depåerna. Därefter lägger de operatörer som är intresserade – det kan exempelvis vara SJ, MTR eller Arriva – sina anbud. För att vinna upphandlingen görs en budget som innebär ett så lågt pris som möjligt för upphandlaren.
Det stora orosmolnet är att den operatör som lägger det lägsta anbudet oftast inte blir det billigaste alternativet i längden. Operatörerna vet hur många tåg som ska köras och hur många passagerare som beräknas åka, och då är det lätt att räkna ut hur stora kostnaderna blir. Det operatörerna sedan gör är att försöka förhandla bort personalens anställningsvillkor och minska på underhållet. Det är på det sättet som det går att minska kostnaderna och skapa en större vinst.
Just nu ser vi effekterna av nedskärningar överallt inom järnvägen i Sverige.
2016 drog SJ ned sin bemanning från tre till två personer ombord på snabbtågen och från två till en person på många av regionaltågen.
Under 2017 valde Arriva, som kör lokalbanorna i Stockholm, att ta bort samtliga konduktörer för att ersätta dem med automater.
Vi ser också hur operatörerna vill förändra organisationen så att den kvarvarande personalen inte längre har något säkerhetsansvar. Under 2018 kommer Arriva, som även kör Pågatågen i Skåne, att göra tågvärdarna till kundvärdar. Det innebär att de förlorar det säkerhetsansvar som i dag ligger i deras arbetsuppgifter. Det läggs i stället på lokföraren, som omöjligt kan ha kontroll över vad som sker ombord. Den nya yrkeskategorin ska få betydligt lägre lön än vad man fått som tågvärd.
Upphandling kan pressa kostnaderna för huvudmannen och för dem som reser med tåg, tunnelbana, pendeltåg och lokalbanor. Vi kan också få in konkurrerande företag som gör sitt yttersta för att vinna kunder genom att hävda att de kan ge bättre service, snabbare tåg eller förmånliga erbjudanden.
Men när operatörerna pressat sina priser i upphandlingarna och ska få sin budget att gå ihop är det tågpersonalen som får betala – genom att jobba med ökade krav, mer osäker anställning, sämre arbetsmiljö och arbetsvillkor samt i fordon som inte får den tid de behöver i verkstaden.
I slutändan kommer detta att påverka dig som sitter på tåget i lugn och ro och tittar ut på landskapet. För rätt som det är märker du att du inte sett någon som hälsar dig välkommen, någon du kan tala med om du har frågor, någon med rätt kompetens som är på plats om något skulle hända. Du märker det också när tåget plötsligt stannar till, på grund av för lite tid i verkstaden.
Doris Philip
Stefan Bieder
Tony Moros
Måns Wallin
Bo Hansson
Mikaela K Lundgren
Markus Jylhänmaa
ledamöter av styrelsen för ST bransch spårtrafik.
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
