Partsförhållandena är fortsatt tydliga
STs avdelningsordförande vid Regeringskansliet, Anita Engvoll, försvarar i en replik till Thomas Janson samverkan, lönesättande samtal och frånvaron av individgarantier i löneavtalen.
I en debattartikel i Publikt nr 14-2016 diskuterar Thomas Janson, förtroendevald vid ST inom Regeringskansliet, hur utvecklingen på ett antal områden enligt honom försvagat facket. Tre huvudområden tas upp i artikeln: effekterna av samverkansavtal, lönesättande samtal som huvudmodell samt att individgarantin i de centrala avtalen försvunnit. Som ordförande för ST inom Regeringskansliet vill jag kommentera artikelns innehåll.
Att ha samverkan som modell för inflytande och utveckling av arbetsplatser finns sedan lång tid tillbaka i Arbetsmiljöverkets föreskrifter och i arbetsmiljölagen. Det ska samverkas om verksamhetsfrågor och man ska också som medarbetare ges möjligheter att ha inflytande över sitt eget arbete och verksamheten. Syftet med samverkan är att beslutsfattaren ska kunna fatta väl underbyggda beslut. Ett kollektivavtal om samverkan understryker och förstärker endast detta och utvidgar möjligheten att samverka även i en vidare mening. I det sammanhanget finns inte parterna närvarande, och ska heller inte vara det. Parterna sluter dock avtalet som styr hur detta ska gå till.
Vad gäller lönesättande samtal som huvudmodell så är detta ett tydligt önskemål från medlemmarna i Regeringskansliet. Det sluts ett lokalt kollektivavtal om hur detta ska gå till och hur man kan få fackets hjälp om man känner sig missnöjd på något vis. ST utbildar dessutom medlemmarna i kommunikationsverktyg och avtalsfrågor. Facket påverkar genom att träffa en överenskommelse med arbetsgivaren kring processer och modellen för lönesättningen. Ny lön blir också därmed kollektivavtalsreglerad. Här har facket en viktig roll som part på arbetsplatsen, och det är också en av de för medlemmarna viktigaste frågorna i medlemskapet.
Individgarantin försvann från det centrala avtalet för ett antal år sedan. Den saknas förstås av många, men har effekten av ett tariffsystem som parterna på arbetsmarknaden har gått ifrån. Du ska lönesättas utifrån svårighetsgrad och skicklighet, vilket blir ett mer rättvist system. Det motiverar också medarbetare i deras arbete, vilket gör att verksamheten utvecklas på ett sunt sätt. Det blir en vinn-vinn-situation. I Sverige har vi haft reallönehöjningar sedan många år tillbaka eftersom vi inte har inflation. Att säkerställa reallöneökningar i lågkonjunktur är däremot en utmaning för facken eftersom arbetsgivarna inte vill (och bör) kompensera för detta, eftersom samhällsekonomin då skulle bli lidande. Inom ST har vi siffror, ett så kallat oenighetsbelopp, som säkerställer att våra medlemmar på en arbetsplats, som kollektiv, tillförsäkras en viss löneutveckling. Det är bra, och det kommer ST fortsätta att kämpa för trots att Arbetsgivarverket vill få bort detta.
Slutsatsen blir att partsförhållandena fortsatt är tydliga och starka.Ju fler som organiserar sig i ett fack desto bättre, eftersom vår röst då hörs mer och arbetsgivarna inte kan negligera våra krav på samma sätt.
Anita Engvoll, ordförande för ST inom Regeringskansliet
Svar: Det handlar inte bara om Regeringskansliet
Anita Engvoll har svarat på min debattartikel i Publikt. Avsikten med min debattartikel är att, utifrån exempel i min fackliga vardag, ta upp ett större skeende som berör hela den statliga sektorn och inte bara Regeringskansliet. Vi diskuterar redan kontinuerligt dessa frågor i ST-avdelningen och jag kommer därför inte bemöta Anita Engvolls replik här i Publikt. Min ambition är att få till stånd en bredare debatt inom Fackförbundet ST och att förbundets ledning deltar i debatten. Jag skulle därför välkomna ett svar från förbundet.
Min huvudsakliga poäng är att den nuvarande utvecklingen försvagar möjligheterna att påverka både nivån och fördelningen av löneutrymmet och andra anställningsvillkor, vilket riskerar att få negativa konsekvenser för medlemmarna i Fackförbundet ST, för arbetstagarna i staten och i förlängningen för samhället i stort. Ska förbundets mål om reallöneökningar för alla och målet att komma till rätta med missbruket av visstidsanställningar uppnås, behöver medlen för att nå dessa mål diskuteras i hela förbundet.
Detta handlar om hur vi i Fackförbundet ST ser på det fackliga uppdraget och fackets roll på arbetsplatserna. Jag menar att goda möjligheter till ett gemensamt, kollektivt fackligt arbete på alla nivåer är nödvändigt för att stärka arbetstagarna. Trygga, mänskliga, utvecklande och välbetalda arbeten skapas inte genom att frånhända sig makt och inflytande till arbetsgivarna.
Thomas Janson, sektionsordförande för ST inom Regeringskansliet på Arbetsmarknadsdepartementet och Socialdepartementet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
