Misstro mot myndigheter förbättrar inte offentlig förvaltning
Nedskärningar har lett till att statliga verksamheter inte har förutsättningar att utföra sina uppdrag, skriver Ida Karkiainen, riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Hon anser att regeringens retorik sår misstro mot myndigheterna och efterlyser minskad detaljstyrning i statsförvaltningen.
Låt er inte luras av regeringens nästan heroiska utspel häromveckan om att de ”hittat” 25 myndigheter som inte fanns upptagna i myndighetsregistret. ”Hur kan vi inte ha koll på alla våra myndigheter” blev rubriken på den debattartikel som civilminister Erik Slottner, KD, och energi- och näringsminister Ebba Busch, KD, skrev tillsammans i spåren av den så kallade upptäckten.
Sanningen är att regeringen inte har ”hittat” 25 myndigheter. Det är nämligen så att övervakningsnämnderna, som sorterar under justitiedepartementet, inte har räknats som myndigheter tidigare. När två ministrar försöker ge sken av att Regeringskansliet och justitieministern inte skulle ha någon koll på dessa 25 myndigheter är det en grov överdrift och bidrar till att sprida misstro mot staten.
Den typen av retorik ligger dock väl i linje med borgerlig politisk logik. Borgerliga partier driver hårt, särskilt i opposition, att de vill skära ner i offentlig sektor och minska antalet myndigheter. Den ideologiska grunden är principen att staten ska vara så liten som möjligt. Den övertygelsen brukar kläs i argumenten att svenska folket ska få bättre valuta för sina skattepengar, att myndigheterna ska stimuleras att arbeta mer effektivt och att myndigheter ska fokusera på kärnuppgifterna. Ironiskt nog gäller detta inte Regeringskansliet – där högerpartierna nu huserar – som i stället får se en budgetförstärkning med nästan 20 procent under mandatperioden.
Att leva efter och omsätta den ideologiska övertygelsen i praktisk handling när man har regeringsmakten visar sig alltså vara lättare sagt än gjort.
Regeringens förslag till effektivisering bland myndigheterna har nu avgränsats till fem mindre myndigheter som föreslås inordna sig under större myndigheter. Om det överhuvudtaget är lämpligt fanns inte formulerat i regeringens uppdragsbeskrivning till berörda myndigheter. Mycket lite talar för att det kommer att bli vare sig mer effektivt eller lyckosamt.
Om regeringen verkligen vill göra skillnad vore det däremot relevant att göra en översyn av hur ministrarna själva styr, formulerar och fördelar uppdrag till myndigheterna. Och något som de facto skulle spara på skattebetalarnas pengar är om vi kunde minska regeringens detaljstyrning. Den ger upphov till stora administrativa kostnader för de statliga myndigheterna, men också för kommuner och regioner. Statskontoret, en av de myndigheter som regeringen nu vill slå samman med en annan myndighet, har visat att statens styrning kostar uppemot två miljarder kronor i administration enbart för kommunsektorn.
För verkligheten på landets statliga myndigheter är en helt annan än den bild som regeringen försöker sätta. Nedskärningar och ökade besparingskrav har lett till att statliga verksamheter inte har förutsättningar att utföra sina uppdrag. Exempelvis uppger fyra av tio statstjänstemän i en undersökning som gjorts av Fackförbundet ST att de inte hinner utföra sitt uppdrag ordentligt och tvingas prioritera bort viktiga arbetsuppgifter en gång i veckan eller oftare. I det läget är det djupt provocerande att höra representanter för regeringsunderlaget tala om ett behov av att ”städa upp i myndighetssverige”. En idé som högerpopulister runt om i världen är upptagna av och som tar sikte på vanföreställningar om den så kallade djupa staten.
Sammantaget är intrycket av den förvaltningspolitik som regeringen hittills fört att den inte lyckats lämna den valretorik som sår misstro mot staten och myndigheterna bakom sig. Svensk statsförvaltning förtjänar inte en sådan misstro, den förtjänar seriositet och eftertänksamhet. Självklart behöver det regelbundet prövas om myndigheter fyller den funktion som ursprungligen avsetts och att deras uppdrag inte överlappar varandra. Men vi ska inte laga sådant som inte är trasigt. Det om något brukar kosta skattepengar.
Ida Karkiainen
Riksdagsledamot för Socialdemokraterna, ordförande i konstitutionsutskottet och tidigare civilminister
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
