Låt inte distansarbetet bli en jämställdhetsfälla
Arbetsgivarna måste se till att distansarbetare inte blir ett B-lag med sämre karriär- och löneutveckling, som främst består av kvinnor med föräldraansvar, skriver Åsa Forsell, utredare på TCO med ansvar för jämställdhetsfrågor.
När rekommendationerna om hemarbete nu försvinner är det mycket som talar för att det främst blir kvinnor som kommer att utnyttja de möjligheter till distansarbete som erbjuds. En anledning till detta är att kvinnor i större utsträckning än män anpassar sitt arbetsliv för att få tid för föräldraskapet. Kvinnor tar längre föräldraledigheter, arbetar oftare deltid och är oftare frånvarande från jobbet för att ta hand om sjuka barn.
TCOs undersökningar under pandemin visar också att kvinnor verkar ha uppskattat att arbeta hemifrån mer än män har gjort. Till exempel visar våra undersökningar att de män med barn under tolv år som huvudsakligen arbetat hemifrån under pandemin oftare är stressade över att få ihop livspusslet än de män som är kvar på arbetsplatsen. För kvinnor gäller det motsatta förhållandet – kvinnor med barn under 12 år som arbetar hemifrån är mer sällan stressade över att få ihop livspusslet, jämfört med kvinnor som arbetar på arbetsplatsen.
Samtidigt som ökade möjligheter till distansarbete kan förväntas ha positiva effekter genom minskad stress och bättre möjligheter att få tiden att räcka till för arbete och föräldraskap riskerar det att förstärka och cementera den ojämställda fördelningen av det obetalda hemarbetet. Det kan bli ytterligare ett sätt för främst kvinnor att anpassa arbetslivet efter familjelivet.
En potentiellt positiv effekt av ökade möjligheter till distansarbete är att det kan minska föräldrars behov att deltidsarbeta för att få vardagen att gå ihop. Eftersom det främst är kvinnor som arbetar deltid i dag kan en sådan utveckling innebära en utveckling mot minskande inkomstskillnader mellan könen. Det förutsätter dock att ett ökat distansarbete faktiskt får till följd att kvinnor går upp i arbetstid.
De mer långsiktiga effekterna av ökat distansarbete för karriär- och löneutveckling kommer att avgöras av hur arbetsgivare värderar distansarbetet jämfört med arbete på arbetsplatsen. Om arbetsgivaren anser att den som arbetar hemifrån visar mindre intresse och engagemang för jobbet jämfört med den som befinner sig på arbetsplatsen kan distansarbetet medföra sämre karriär- och löneutveckling.
TCO har i en undersökning som genomförts av Novus frågat chefer hur de ser på detta. Drygt hälften av cheferna svarar att de ser en risk att det bildas ett A- och ett B-lag på arbetsplatsen, där de som arbetar på distans blir B-laget. Sju av tio chefer tror att anställda som arbetar på distans kan missgynnas genom att deras möjligheter till utvecklande arbetsuppgifter och delaktighet på arbetsplatsen försämras.
Svaren indikerar att arbetsgivare och fackliga organisationer har en viktig uppgift i att bevaka att ökade möjligheter till distansarbete inte leder till negativa effekter för någon grupp.
Arbetsgivare behöver också ta ansvar för att erbjuda män att arbeta hemifrån i lika hög grad som kvinnor, och inte låta normen att kvinnor har huvudansvar för barn och familj påverka bedömningen av vilka grupper som kan, bör och vill distansarbeta.
Ökade möjligheter till att arbeta på distans får inte leda till att det skapas en jämställdhetsfälla i form av ett B-lag i arbetslivet, som främst består av kvinnor med föräldraansvar.
Åsa Forsell
Utredare på TCO med ansvar för jämställdhetsfrågor
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
