Las-utredningens förslag underminerar den svenska modellen
Utredningsförslaget om försvagat anställningsskydd kommer i praktiken att göra anställda mer eller mindre rättslösa, skriver företrädare för ST inom universitets- och högskoleområdet. Ett försvagat anställningsskydd för statsanställda hotar dessutom rättssäkerheten, anser de.
I Publikt (2020-05-29) ställde STs ordförande Britta Lejon frågan om regeringen vill fira 100-årsjubileet av demokratins genomförande genom att begrava anställningstryggheten. Vikten av anställningstrygghet som grund för demokrati och rättssäkerhet demonstreras tydligt av situationen för offentliganställda i länder som Polen, Ungern och Turkiet.
Vikten av säkra anställningsvillkor har blivit särskilt tydlig under coronapandemin. Osäkra anställningar och svagt anställningsskydd, tillsammans med bristande sociala skyddsnät, har bidragit till att anställda gått till jobbet när de är sjuka vilket ökat risken för smittspridning. Kvinnor drabbas i högre grad än män då de oftare har otrygga anställningar, som vikariat och behovsanställningar.
Pandemin har också visat på betydelsen av anställningstrygghet för att våga föra fram kritik mot brister i arbetsmiljön. Kopplingen mellan anställningsvillkor och möjligheten att säga ifrån på arbetsplatsen när det gäller sexuella trakasserier blev även tydlig i samband med #metoo.
Men inget av detta tycks rubba våra politikers iver att avskaffa anställningstryggheten. I juni presenterades den statliga utredningen om ”moderniserad” arbetsrätt, där drastiska förändringar av lagen om anställningsskydd, las, läggs fram i enlighet med januariavtalet mellan regeringen, Centern och Liberalerna.
Förslagen innebär att vid övertalighet ska fem personer från varje ”driftsenhet” kunna undantas från turordningsreglerna, en procedur som kan upprepas var tredje månad, och en uppsagd person ska bara ha rätt till omplacering om det inte krävs någon upplärning alls för de nya arbetsuppgifterna.
Om en arbetsgivare har högst 15 anställda ska en uppsägning inte kunna ogiltigförklaras. På sådana arbetsplatser blir den anställde närmast rättslös. Även på andra arbetsplatser blir den anställde i praktiken mer eller mindre rättslös, för även om uppsägningen skulle ogiltigförklaras för att det saknas saklig grund, så upphör anställning och lön under tvistetiden. Ytterst få kommer att ha möjlighet att driva sitt ärende.
De förslag om kompetensutveckling som framförs i utredningen är mycket svaga och utgör bara ett fikonlöv för ett avskaffat anställningsskydd. Den försämrade anställningstryggheten betyder i stället att incitamentet att kompetensutveckla personalen minskar när arbetsgivaren i stället kan nyanställa.
En effekt av ett försvagat anställningsskydd är att fler äldre kommer att förlora jobbet. Denna kategori anställda har betydligt svårare att få ett nytt jobb jämfört med de yngre personer som förslaget hävdas gynna. Så samtidigt som pensionsåldern höjs vill man alltså göra det svårare för äldre att arbeta fram till pensionen.
Förutom den ovan beskrivna rättslösheten för enskilda anställda innebär utredningsförslaget också ett hot mot den svenska arbetsmarknadsmodellen med kollektivavtal. För arbetsgivare med högst 15 anställda minskar incitamenten att teckna kollektivavtal, eftersom de inte längre behöver förhandla med facket om ändringar i turordningen vid uppsägningar.
Inom staten är ett försvagat anställningsskydd ett hot mot rättssäkerheten, eftersom det blir svårare att stå upp för rättsprinciper och likabehandling gentemot chefer och beslutsfattare som inte respekterar dessa principer. Att offentliga tjänstemän har en anställningstrygghet är viktigt för att upprätthålla en rättssäker offentlig förvaltning utan korruption och godtycke.
Mot bakgrund av las-utredningens drastiska förslag till försämringar av anställningsskyddet är det svårt att förstå varför de fackliga organisationerna väljer att förhandla om las under fredsplikt i stället för i samband med avtalsförhandlingar, där möjligheten att använda strejkvapnet skulle sätta kraft bakom orden och visa att man menar allvar.
EvaLena Moser
Ordförande för ST inom universitets- och högskoleområdet
Jenny Jansson
Ledamot i avdelningsstyrelsen för ST inom universitets- och högskoleområdet
Kjell Nilsson
Ledamot i avdelningsstyrelsen för ST inom universitets- och högskoleområdet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
