Anställningstryggheten är viktig och måste värnas
Det som hittills blivit känt om förslagen från utredningen om lagen om anställningsskydd, las, inger stor oro, skriver STs ordförande Britta Lejon. I praktiken skulle de innebära att skyddet för den enskildes anställningstrygghet upphör, menar hon.
Den 1 juni ska utredningen om lagen om anställningsskydd, las, lämnas till arbetsmarknadsministern. Det som hittills blivit känt om utredningens förslag till förändringar av arbetsrätten inger mycket stor oro.
Man måste ställa sig frågan om regeringen verkligen ser som sin uppgift att begrava anställningstryggheten? Var det verkligen så de 100 åren av demokrati skulle firas?
När mina far- och morföräldrar föddes för drygt 100 år sedan, de första åren in på det nya seklet, var Sverige ett djupt orättfärdigt och skoningslöst klassamhälle. Tack vare mer än 100 år av arbete, kamp, agitation, solidaritet och organisering förändrade svensk arbetarrörelse tillsammans med frisinnade och progressiva krafter Sverige i grunden. Sverige blev ett rättssäkert, demokratiskt välfärdssamhälle där den enskildas trygghet och frihet var målet. Sverige blev ett samhälle där rätt inte kunde köpas för pengar.
Vad bygger ett väl fungerande samhälle?
De flesta av oss kan nog enas om att vissa pusselbitar är viktigare än andra. Dit hör en väl fungerande skola för alla, ett rättssamhälle, yttrandefrihet och pressfrihet, icke-korrupta och väl fungerande samhällsinstitutioner. Ett väl fungerande samhälle där människor vill och kan leva väl måste också bygga på den egna trygga erfarenheten att jag kommer att kunna hävda min rätt. Mina rättigheter är värda något. Min röst, mina erfarenheter, min vilja att bidra till samhället och mina anspråk på en rättssäker och just behandling kommer respekteras.
Jag tror att det är någonstans där som smärtpunkten i den här utredningens förslag ligger. Förslaget underminerar den anställdes rättigheter på arbetsmarknaden.
Kritiker av dagens arbetsrätt framför ofta arbetsgivarnas behov av ökad flexibilitet och minskade kostnader som viktiga utgångspunkter. Det är också vad som slås fast i punkt 20 i januariavtalet. Och visst är det viktigt att lyssna till arbetsgivarnas behov och önskemål. Men är kritiken korrekt? Och om den är det – är utredningens förslag rimliga lösningar?
I debatten har arbetsgivarna ofta framfört att dagens arbetsrätt är en produkt från 1970-talet och att arbetsmarknaden har förändrats. Det är sant att mycket förändrats sedan 1970-talet. Även arbetsrätten har förändrats, bland annat har tvåpersonersundantaget i las införts.
Jag tror säkert att många småföretagare kan tycka att reglerna på arbetsrättens område verkar krångliga, om inte annat för att man kanske inte har haft tid eller möjlighet att sätta sig in i frågan. Men det är därför man som företagare ska vara med i en arbetsgivarorganisation, vilket de seriösa och ansvarstagande företagarna är. Tanken är ju att hjälp och rådgivning ska man få därifrån. Valet att inte vara med i en arbetsgivarorganisation har rimligen ett pris. Och rådgivningen och stödet till de som är med kanske kan förbättras?
I strävan att ge mer makt åt arbetsgivarna används orden ökad flexibilitet och minskade kostnader. Det är säkert många som kan tycka att det verkar rimligt. En arbetsgivare måste väl ändå få bestämma över sin verksamhet och hur den bäst ska skötas? Ja, självklart! Det är så i dagens arbetsrätt och har varit så länge. Den grundläggande principen om arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet har varit oomtvistad sedan Saltsjöbadsavtalet slöts 1938.
Men de regler som finns i vår arbetsrätt i dag sätter gränser för hur en arbetsgivare får hantera dessa sina rättigheter. Den enskilde anställde är inte prisgiven åt sin arbetsgivare. Även den enskilde har vissa rättigheter. En arbetsgivare får inte göra sig av med en anställd bara för att hen kanske har mycket synpunkter på hur jobbet borde skötas och organiseras, eller för att den anställde har en kronisk sjukdom och måste vara sjukskriven ibland. Dagens arbetsrätt säger att det måste finnas saklig grund för uppsägningar. Det är flera regler sammantagna som utgör ett skydd för den enskilde och som hindrar godtyckliga uppsägningar.
Det som läckt ut från utredningen är i dessa avseenden djupt illavarslande. Förslaget om en utökning av personundantagen i las från två till fem personer tillsammans med förslaget om att det inte längre ska vara praktiskt möjligt för oss i facket att ogiltigförklara uppsägningar innebär i praktiken att skyddet för den enskildes anställningstrygghet upphör. Visst, i teorin kan vi fortfarande få rätt för medlemmar som på felaktiga grunder blivit av med jobbet. Men säg den anställde som har råd att hävda sin rätt om man under tiden processen pågår inte har någon försörjning?
Utredningens förslag innebär att rätt åter kommer att stavas pengar.
Utredningen borde aldrig ha tillsatts. Nu när förslaget kommer och verkar se ut som det gör borde det förpassas till papperskorgen. Dessvärre är stor del av skadan redan skedd. Förslagen finns, och det är möjligt för vilken kommande regering som helst att göra verklighet av dem. Om det händer kommer vi som nation att i rask takt vara i färd med att nedmontera en av de där viktiga pusselbitarna som format Sverige till ett bra samhälle att leva i.
Borde vi inte fira våra 100 år av demokrati med större ambitioner än så?
Britta Lejon
Ordförande för Fackförbundet ST
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
