Inte korrekt kalla regeringen nyliberal
I förra numret av ST Press fick jag delvis svar på de frågor jag ställde i min tidigare artikel. Att liberaler ska vara välkomna i ST är varken förvånande eller kontroversiellt. Synen på nyliberalismen förklaras med att den är ett motstånd mot statliga ingripanden i ekonomin och en önskan om en nattväktarstat. Gott så.
Min grundläggande kritik handlade emellertid inte om STs politiska ställningstaganden, utan om den retorik som används. Att kalla den nuvarande regeringens politik för nyliberal är varken korrekt eller, ur ett rekryteringsperspektiv, särskilt klokt. De senaste tre åren har inte inneburit en radikal omsvängning i synen på den statliga verksamheten, möjligen undantaget försäljningen av Vin & Sprit. Regeringen har faktiskt genomfört reformer med en inriktning som ST torde stödja, såsom en öppen rekrytering till de högsta tjänsterna i staten samt stärkt kontroll av finanssektorn, med krav på begränsningar i företagens bonusutbetalningar.
Begreppet nyliberal används i Sverige ofta som ett skällsord förknippat med just den nattväktarstat som debattörerna talar om. Att då påstå att regeringen agerar nyliberalt skrämmer bort många som röstat på något av alliansens partier, men som inte ser sig som nyliberaler. Med debattörernas argumentation är varje form av privat organisation av offentlig service en nyliberal lösning. I konsekvensens namn blir därmed varje nytt statligt ingrepp ett steg i socialistisk riktning.
Det är förståeligt att ST vill värna sitt organisationsområde genom att arbeta för att all statlig verksamhet även i framtiden ska vara statlig. I tider av krympande medlemssiffror är det en naturlig överlevnadsinstinkt.
Jag instämmer i det framförda argumentet om vikten av meddelarfrihet för att värna demokratin. Den frågan går dock i stor utsträckning att hantera antingen lagstiftningsvägen eller med ändrade regler för offentlig upphandling. Den svenska tryckfrihetsförordningen ger dessutom internationellt sett ett mycket gott skydd åt pressens källor.
Om ST vill rekrytera medlemmar som har röstat på den nuvarande regeringen bör man använda en retorik som inte exkluderar dem. Att kalla socialliberaler för nyliberaler är ingen framgångsväg.
Johannes Hylander
folkpartist, pr-konsult, medlem i Unionen och tidigare anställd på Sif
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
Att regeringen INTE genomfört en radikal omsvängning är befängt och verklighetsfrånvänt. Vin % Sprit, Apoteket, intrång på SJ:s verksamhet, minskade anslag en uppsjö statliga myndigheter, en slakt av den verksamhet som många ST-anställda är verksamma inom ute i landets regioner och kommer... är bara exempel på kraftiga förändringar i den politik som Sverige för.
Hylander, med uppenbart partsintresse, borde vända sig till regeringen och be dem ändra sin nyliberala politik - inte hänga budbärarna som sätter ord på något som är alldeles uppenbart.
Jag vill inte heller "bestämma" vad ST ska göra eller tycka, jag har den djupaste respekt och förståelse för att organisationen ST och många av dess medlemmar upplever utförsäljning som ett hot eftersom det per definition förändrar medlemmarnas fackligt organisatoriska hemvist och skapar osäkerhet kring de egna anställningsförhållandena. Däremot påtalar jag att det språkbruk som används skrämmer bort möjliga nya medlemmar som sympatiserar med nuvarande regerings politik.