I stället för nedskärningar behövs en satsning på åtgärder
Efter nedskärningarna och omstöpningen står Arbetsförmedlingen med en organisationsstruktur som inte är anpassad efter utmaningarna på dagens arbetsmarknad, skriver Johan Eklund, andre vice ordförande för ST inom Arbetsförmedlingen. För att kunna möta dessa är myndigheten i stort behov av ytterligare resurser och bättre verktyg, framhåller han.
I måndags presenterade finansminister Elisabeth Svantesson regeringens vårbudget. Hon konstaterade på presskonferensen att regeringen räknar med att arbetslösheten ökar med 40 000 personer, att långtidsarbetslösheten ökar och att lågkonjunkturen biter sig fast. Det slår extra hårt mot grupper som har en svag förankring på arbetsmarknaden.
Enligt Arbetsförmedlingens officiella statistik har antalet arbetslösa i Sverige ökat varje månad sedan maj 2023. Arbetslösheten förväntas fortsätta öka till minst 6,6 procent 2025. Antalet varsel ökar kraftigt och sysselsättningen minskar.
Fackförbundet ST har under flera år påtalat för politikerna att det behövs aktiva åtgärder för att inte driva på utanförskapet i samhället. Men sedan nedbantningen av Arbetsförmedlingen inleddes 2019 har riktade insatser mot personer inom kriminalvården, utrikesfödda, långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning kraftigt försämrats. Regeringen har initierat nya stödinsatser, men det har varit för lite och alldeles för sent. Den stora satsningen på privata leverantörer som januariavtalet innebar kom vid fel tidpunkt.
Som fackförbund värnar vi våra medlemmars villkor, men som statstjänstemän är vi också bekymrade över den service som staten erbjuder medborgarna. Vår myndighet tvingades lägga ned lokalkontor och styra om mot digitala tjänster på grund av det svärdshugg som januariavtalet innebar. Nu står Arbetsförmedlingen med en organisationsstruktur som inte är anpassad efter utmaningarna på dagens arbetsmarknad.
För att kunna möta dessa är myndigheten i stort behov av ytterligare resurser och bättre verktyg:
- Vi behöver tidiga insatser för att arbeta aktivt med individer som är på väg ut från fängelserna. Finns det inte någon planering när man muckar är risken stor att man återgår i tidigare hjulspår.
- Vi behöver mer personal för att stötta inskrivna med funktionsnedsättningar. Har inte Arbetsförmedlingen resurser nog för att snabbt kunna stötta med anpassningar, arbetshjälpmedel eller olika former av praktik och lönestöd riskerar många att fastna i långtidsarbetslöshet.
- Vi behöver finnas på plats i utsatta områden för att erbjuda andra möjligheter än kriminalitet och utanförskap för ungdomar som ska bygga sin framtid.
- Vi behöver erbjuda arbetsmarknadsutbildningar för personer som blir uppsagda och behöver omskola sig till yrkesområden där det behövs personal.
- Vi behöver hjälpa företag som har anställningsbehov, men har svårt att hitta personal med rätt kompetens. Det kräver ofta ett nära samarbete med arbetsgivarna och kan sällan lösas med digitala tjänster eller hårdare krav på arbetssökande.
Jag skulle kunna räkna upp många fler utmaningar som myndigheten behöver hantera de närmaste åren. Jag tror också att vi delar den här bilden med politiken, näringslivet och olika intresseorganisationer.
Utmaningar kräver idéer och satsningar. I stället har vi fått tystnad och minskade förvaltningsmedel. Förra året varslade Arbetsförmedlingen beslutshandläggare, avslutade provanställningar och sa upp konsultkontrakt. Totalt försvann över 900 personer från myndigheten. I år fortsätter uppsägningarna – under mars varslades 160 personer om uppsägning.
Det är lätt att skriva en önskelista på vad myndigheten behöver för att ta sig an kommande utmaningar. Det är ännu lättare att beskriva vad vi inte behöver just nu. Vi behöver inte en ny omställning och uppsägning av personal! Ändå är det som vi nu får.
Johan Eklund
Andre vice ordförande för ST inom Arbetsförmedlingen
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
