Ekonomin styr servicen
Ge myndigheterna resurser så att de kan utföra sitt uppdrag. Det skriver Thomas Åding i ett svar på förslaget om ersättning till dem som får vänta för länge på ett myndighetsbeslut.
I förra numret av ST Press kunde vi läsa hur riksdagspolitikern Anders Andersson (KD) ansåg det vara befogat med straff för myndigheter som av olika anledningar inte klarar av att handlägga ärenden under vad som kan anses som en rimlig tid. Utan vidare argumentation om på vilket sätt de statliga myndigheterna behöver förändra sitt arbetssätt så föreslår Anders Andersson att den enskilda människan minsann borde få ekonomisk kompensation när den drabbas av den stora (stygga) statens ärendehaveri.
Det är på sin plats att informera Anders Andersson om situationen för åtminstone en myndighet, som särskilt utpekas i texten: Försäkringskassan. På bara några år har personalstyrkan på Försäkringskassan minskats från 17 000 anställda till 12 000 anställda.
De senaste åren har Försäkringskassan haft diskussioner med regeringen om extra tilldelning under innevarande år eftersom budgetmedlen inte räckt till. Varför de inte har räckt är ingen överraskning för myndigheten – men det verkar vara det för regeringen.
Ett skäl är bland annat den kraftigt ökade handläggningen av aktivitetsstöd. Det fick inte myndigheten en extra krona för i budgeten, men pengar fick skjutas till senare under året. Det var förra året. Inför 2011 får Försäkringskassan 100 miljoner kronor mindre än vad man begärt och inför 2013 ska myndighetens kostnader dras ned med 500 miljoner! Hur man då ska lyckas, samtidigt som ärendeslag som exempelvis uttag av föräldrapenning ökar, är inte lätt att veta.
Allt detta vet säkert Anders Andersson redan om eftersom han är riksdagsledamot för ett regeringsparti och verkar vara intresserad av hur myndigheters möjlighet till service bör se ut.
Någon vidare argumentation för sitt förslag anför inte Anders Andersson. Men vi har i alla fall samma vision, vi vill att de som uppsöker en myndighet ska få bästa möjliga service samt få veta hur lång tid hon eller han kan förväntas vänta på beslut i sitt ärende. Men Anders Anderssons förslag kommer bara att leda till mindre resurser för myndigheten, trots att samma eller ökade krav kvarstår. Vilka är det då som ska leverera service och handlägga beslut, på allt färre huvuden och i allt raskare tempo? Jo, det är vi handläggare. Jag tror att vi börjar komma till en smärtgräns vad gäller arbetstempot för våra handläggare. Tempot har ökat successivt varje år, och än mer rejält de senaste fem åren.
Jag menar att i stället för att bestraffa en myndighet är det regeringens skyldighet att se till att tillräckliga ekonomiska medel finns för att den offentliga servicen ska fungera tillfredställande och inneha ett högt förtroende hos invånarna i detta land. Jag tror också att det är viktigt att kommunicera med dem som har kontakt med Försäkringskassan vad de kan förvänta sig, men det krävs att det finns en realism kopplad till budget, bemanning och ärendets beskaffenhet i den kommunikationen.
Och det är här som jag anar varför det är en brist på argumentation kring förslaget om straffavgifter för myndigheter. Kan det vara så att Anders Andersson snarare ger uttryck för en ideologisk ståndpunkt där offentlig service är av ondo och syftet med ständiga nedskärningar i budget (långt under vad myndigheten själv säger att de går att minska) samt bestraffningar är att visa att andra alternativ kan vara att föredra? Alla i Sverige kanske ska tvingas teckna en sjukförsäkring hos ett privat försäkringsbolag i stället? Var har sådana lösningar någonsin gett ett mer jämlikt, deltagande och humant samhälle?
Thomas Åding
Vice ordförande, ST inom Försäkringskassan
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
