Arbetsmiljöverket måste agera mot tystnadskulturen
Det finns en tystnadskultur som ligger som en våt filt över Arbetsmiljöverket och drabbar statstjänstemän som bara försöker göra sitt jobb, skriver Ciczie Weidby, riksdagsledamot för Vänsterpartiet. De chefer på Arbetsmiljöverket som aktivt bidragit till att skapa denna tystnadskultur bör bytas ut, anser hon.
I Uppdrag Gransknings reportage ”Håll käften och lyd!” vittnade anställda inom kommuner, regioner och statliga myndigheter om hur de utsatts för repressalier efter att ha larmat om missförhållanden och kritiserat chefer. Reportaget visade på en utbredd tystnadskultur där personal förväntas vara lojala med arbetsgivaren och inte ifrågasätta eller slå larm om de upplever att arbetsgivaren agerar på ett felaktigt sätt.
En av de myndigheter som lyfts fram i Uppdrag Gransknings reportage är Arbetsmiljöverket. I programmet intervjuas en arbetsmiljöinspektör som tidigare under pandemin slagit larm om fel i myndighetens beslut om användning av skyddsutrustning för personal på ett äldreboende i Stockholm.
Arbetsmiljöinspektören vittnar om att hennes arbetsliv efter visselblåsningen har förvandlats till ”ett helvete”. Hon har utsatts för hård press från chefer och hotats med omplacering.
Efter Uppdrag Gransknings reportage har hon dock fått tillbaka sina arbetsuppgifter.
Behandlingen av den visselblåsande arbetsmiljöinspektören är bara ett av flera exempel på den tystnadskultur som finns på Arbetsmiljöverket. Enligt fackförbundet Seko, som organiserar en del av personalen, tystar myndigheten anställda som använder sin yttrandefrihet på fritiden. Ett annat exempel som Seko tar upp i en artikel i Sekotidningen är att den som uttalar sig kritiskt på arbetet riskerar att bli anmäld i det interna incidentrapporteringssystemet och föremål för utredning.
Vänsterpartiet ser mycket allvarligt på de uppgifter om tystnadskultur och repressalier mot visselblåsare inom Arbetsmiljöverket som framkommit i medierna. En myndighet som har till uppgift att främja god arbetsmiljö bör rimligen verka för en god arbetsmiljö även internt. En central del av detta är att de anställda ges möjlighet att föra fram kritik internt och slå larm om missförhållanden externt – utan att riskera repressalier. För att citera den visselblåsande arbetsmiljöinspektören i Uppdrag Gransknings reportage: ”Om inte vi som jobbar på Arbetsmiljöverket vågar larma internt eller visselblåsa, vilka ska då våga det?”
Flera riksdagspartier har reagerat starkt på reportaget och uttryckt att förtroendet för myndigheten är allvarligt skadat. I slutet av mars kallades därför Arbetsmiljöverkets generaldirektör till riksdagens arbetsmarknadsutskott för en utfrågning. I samband med utfrågningen utlovade generaldirektören ”ett åtgärdsprogram mot tystnadskultur inom myndigheten”. Det framgick dock inte av utfrågningen hur generaldirektören och Arbetsmiljöverket avser att arbeta för att återfå förtroendet.
För Vänsterpartiet är det uppenbart att myndighetens ledning saknar en tydlig plan för hur förtroendet ska återskapas och tystnadskulturen motverkas. För att komma till rätta med problemen inom myndigheten och återuppbygga dess förtroende krävs betydligt mer än ett åtgärdsprogram. Arbetsmiljöverkets ledning bör ta fram en tydlig handlingsplan, som inbegriper att se över ledningsstrukturer och ledningsfunktioner. Ett lämpligt första steg bör vara att byta ut de chefer som aktivt bidragit till att skapa den tystnadskultur som ligger som en våt filt över myndigheten och drabbar statstjänstemän som bara försöker göra sitt jobb.
Ciczie Weidby
Riksdagsledamot för Vänsterpartiet, ledamot av arbetsmarknadsutskottet
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
