Pressat löneläge på Kriminalvården
Löneläget på landets myndigheter ser mycket olika ut. Inom Kriminalvården har 11 procent av de anställda en heltidslön under 25 000 kronor, visar Publikts granskning. ”Man pratar om att vara en attraktiv arbetsgivare. Det blir ett mantra som ekar tomt”, säger Mats Kärrström, administratör på Beatebergsanstalten.
Jobbet inom Kriminalvården är värt en högre lön. Arbetstiden är som regel oregelbunden och ofta förlagd till helger, säger Mats Kärrström, ST-medlem och administratör på Beatebergsanstalten i Trångsund söder om Stockholm.
– Som kriminalvårdare känner man sig inte direkt uppskattad eller får en massa beröm.
Publikt har undersökt hur stor andel av de anställda vid 50 statliga myndigheter som har en lön under 25 000 kronor i månaden, om deras arbetstid omräknas till heltid. Så kallad timanställd personal är inkluderad. Kartläggningen gäller grundlönen – tillägg för exempelvis obekväm arbetstid är inte medräknade. En tabell över alla 50 myndigheter finns i slutet av artikeln.
15 av de 50 myndigheter som ingår i kartläggningen har ingen anställd i det löneläget. På nio myndigheter har mer än 5 procent av personalen en lön under 25 000 kronor.
Inom Kriminalvården är andelen över 11 procent, högst bland de tillfrågade myndigheterna.
Kriminalvårdaren och ST-medlemmen Gabriel Hjelm har jobbat på myndigheten sedan 2017. I november fick han en löneökning som gör att han precis passerar 25 000 kronor i grundlön per månad.
Han är inte förvånad över att hans arbetsgivare hamnar högt på listan, eftersom många tjänster inom Kriminalvården inte kräver akademisk utbildning.
– Under 25 000 känns väl lågt, men samtidigt är det här också en myndighet som är representerad i hela landet, och ingångslönerna är lite lägre på andra ställen än här i Stockholm, säger han.
Kollegan Karin Skytt, även hon kriminalvårdare och ST-medlem, är inne på sitt femte år inom myndigheten. Hon beskriver jobbet som psykiskt tungt och krävande. Det är förenat med ett visst mått av risk och man tar ibland med sig händelser hem och bearbetar dem efter arbetstid, säger hon.
– Man har inte direkt lönen som drivkraft för att stanna kvar inom yrket.
De tre kollegerna lyfter fram den höga personalomsättningen som en av de mest negativa effekterna av löneläget. Både att få personal att stanna kvar och att rekrytera försvåras med låga löner.
– Det begränsar antalet sökande eftersom man inte tycker att det är värt det. Högre löner skulle göra att man behöll kompetensen, säger Gabriel Hjelm.
Det låga löneläget bland de anställda leder också till att högre ingångslöner upplevs som orättvisa. På Beatebergsanstalten kan en nyanställd sommarjobbande kriminalvårdare gå in på en högre lön än en tillsvidareanställd som har jobbat i flera år, säger Gabriel Hjelm.
– Där ligger det stora skavsåret tror jag. Äldre lär upp nya på golvet som har högre lön än de själva.
Mats Kärrström har arbetat på Beateberg sedan 2007, och inom Kriminalvården i 35 år. Han delar Gabriel Hjelms uppfattning. Arbetsgivaren fokuserar på ingångslön snarare än löneökning, menar han.
– Ett slags ekorrhjul som är väldigt motivationsdödande, och som är en stor anledning till att personalomsättningen är hög. Det blir ofta droppen som får många att gå vidare, säger Mats Kärrström.
Per Sunneborn, ordförande för ST inom Kriminalvården, tror att löneläget gör det svårt för myndigheten att leva upp till ambitionen att vara en attraktiv arbetsgivare.
I kombination med den obekväma arbetstiden blir det ännu svårare, säger han.
– Det är tråkigt. Vi jobbar med utsatta människor och det borde göras mer stimulerande, så att man kan attrahera och anställa rätt folk.
Sammantaget blir effekten att Kriminalvården framstår som en genomgångsmyndighet på vägen till en annan statlig anställning, menar Per Sunneborn.
Martin Klaar, enhetschef på Kriminalvårdens HR-avdelning, framhåller att myndigheten tillämpar individuell lönesättning. Kriminalvården kan därför inte generellt beskrivas som en låglönemyndighet, anser han.
– Det kan bero på vad de personerna som ligger lägre har med sig in, kontra andra som kanske har jobbat inom liknande yrken eller som kanske har en akademisk utbildning.
Han påpekar också att det i gruppen som tjänar under 25 000 kronor finns många timanställda som jobbar i varierande utsträckning från månad till månad. Ungefär hälften av de närmare 1 500 personerna i gruppen är timanställda.
– Att vi har personer som har under 25 000 kronor kan vi konstatera. Varför det ser ut så kan jag inte uttala mig om. Utifrån att vi har individuell lönesättning så har vi en variation av lönenivåer, säger Martin Klaar.
En mer omfattande höjning av lönerna är också en politisk fråga, påpekar han.
– Ska vi få ett genomslag i att lyfta löner så är det svårt att göra det enbart inom de ramar som tilldelas oss, säger Martin Klaar.
Kollegerna Mats Kärrström, Karin Skytt och Gabriel Hjelm trivs med jobbet på Beatebergsanstalten trots löneläget. Eftersom det är en liten anstalt blir jobbet som administratör brett och omväxlande, säger Mats Kärrström.
Gabriel Hjelm kom till Kriminalvården från ett hantverksyrke. Med OB-tillägg får han ut ungefär lika mycket varje månad som tidigare.
– Sedan kanske man egentligen skulle ha lite till. Samtidigt är det här ju en verksamhet som styrs av en budget, säger han.
Karin Skytt uppskattar att det går att utvecklas och pröva nya tjänster.
– Men med tanke på det jobb man gör och hur mycket man kämpar skulle man gärna kunna tjäna lite mer. OB-ersättningen skulle också kunna vara högre. Det är långa dagar och helger, säger hon.
Fackliga företrädare vill se höjda löner på sina myndigheter
-
På Migrationsverket har över 5 procent av de anställda en heltidslön under 25 000 kronor i månaden.
– Det är illa, men jag är inte så förvånad, säger Sanna Norblad, ordförande för ST inom Migrationsverket.
Sanna Norblad anser att det krävs ett omtag i hela myndigheten för att komma till rätta med löneläget.
– Man måste öka ordentligt och bestämma sig för hur ingångslönerna ska se ut, så att man kan behålla folk.
Personalomsättningen inom Migrationsverket är hög, och löneläget är en av orsakerna till det, enligt Sanna Norblad.
-
Vid Statens institutionsstyrelse, SiS, är andelen anställda med en heltidslön under 25 000 kronor i månaden strax över 5 procent. Thord Jansson, ordförande för ST inom SiS, är besviken men inte överraskad över siffrorna.
– Det är ett signalvärde som inte är till nytta för myndigheten. Vi har hand om några av de mest utsatta personerna och gör ett väldigt avancerat jobb. Med tanke på det är en sådan lön ynklig, säger han.
För att kunna höja lönerna skulle det krävas att Statens institutionsstyrelse får ökade anslag i budgeten, menar Thord Jansson.
-
På Statistiska centralbyrån, SCB, har nästan 7 procent av personalen en lön under 25 000 kronor i månaden, om de deltidsarbetandes arbetstid omräknas till heltid.
Krister Näsén, ordförande för ST inom SCB, är inte förvånad över det. Lönespridningen är stor på myndigheten, konstaterar han. En betydande grupp anställda arbetar med intervjuverksamhet.
– Även om jag absolut tycker att det finns grupper som borde tjäna mer är det inte så konstigt att det är spridda skurar med tanke på den verksamhet vi bedriver, säger han.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
MVH
Tack för dina synpunkter på artikeln! Av praktiska skäl omfattar Publikts kartläggning inte samtliga statliga arbetsgivare, utan ett urval av 50 statliga myndigheter. Eftersom Swedavia inte är en myndighet utan ett statligt ägt bolag omfattas lönerna där inte av offentlighetsprincipen, vilket gör att det normalt inte är möjligt att få del av sådana uppgifter om de anställdas löner som myndigheterna är tvungna att lämna ut.
Men naturligtvis finns det skäl för Publikt att titta närmare på löneläget också på de arbetsplatser som inte är statliga myndigheter. Vi granskar vidare!
Med vänlig hälsning
Alexander Armiento, chefredaktör