Spöket som kan knäcka dig – så överlever du deadline
Kämpar du i motvind med en tuff deadline? Hoppas du, snarare än tror, att det kommer att gå vägen? Då kan det finnas anledning att dra i bromsen. Annars kan sammanbrottet vara nära.
En deadline är ett väldigt användbart verktyg för att få saker gjorda. En bestämd punkt då vi ska kunna leverera något, som driver på oss och skapar positiv stress.
– Men ibland kan deadline också ställa till med problem. I alla fall när man börjar få den krypande känslan att man troligen inte kommer att fixa det här innan tiden är ute, säger Lennart Lindgren, psykolog och psykoterapeut.
Han berättar att i det läget uppstår en inre konflikt: Å ena sidan har du antagit ett yttre krav och gjort det till ditt eget. En del av dig identifierar sig med att du ska leverera ett visst datum. Du ska redovisa den där rapporten inför alla på det där mötet.
Måste – men kan inte
Å andra sidan känner du, när det närmar sig, att detta kanske inte är möjligt att genomföra. Därför blir en annan del av dig mer och mer övertygad om att det kommer att gå åt skogen…
– Där har vi deadlineneurosen i ett nötskal. Den där kluvenheten: Jag måste leverera, men jag kommer inte att klara det.
Lösningen i det här läget är förstås att du sätter dig ner och diskuterar med din chef och/eller dina arbetskamrater, berättar att du är i en omöjlig sits och får datumet framskjutet eller får mer resurser.
– Men ibland händer det att man inte lyckas ändra förutsättningarna. Ibland är det inre kravet på att leverera så stort att man helt enkelt intalar sig att det kommer att gå.
Det känslomässiga trycket byggs upp
Om du då fortsätter i föreställningen att du ska leverera, trots att du rimligtvis inte kommer att ha något att leverera, börjar du hamna i riskzonen för ett sammanbrott.
Allt eftersom bygger du upp det känslomässiga trycket. Du kanske ligger och ältar på kvällarna, försöker hitta en lösning. Vilket leder till sömnproblem. Du kan också få koncentrationssvårigheter och problem med korttidsminnet. Du kan bli lättirriterad. Du kan gå in i ett kroniskt stresstillstånd med högt blodtryck och hög puls. Du kanske börjar slarva med maten och andra vardagliga rutiner. Du kan få allt svårare att hålla en enda fråga i huvudet en längre stund, i stället forsar massor av tankar till medvetandet samtidigt. Du kan också känna tryck över bröstet, oro och ångest.
– Förr eller senare måste man ju slå upp ögonen och se att där är stupet. Om det gått riktigt långt innan dess, riskerar man att hamna i en akut stressreaktion när det väl händer. I sämsta fall får du någon form av psykiskt sammanbrott som innebär att du får hoppa av jobbet en tid.
Det kan yttra sig på olika sätt: Någon kanske blir apatisk, en annan bara gråter. Någon får fysiska besvär, som kramper. Någon påverkas till och med i sin verklighetsuppfattning.
– Men det är inte alla som drabbas så hårt. I bästa fall kanske man bara lämnar en undermålig rapport, utan att låta sig sänkas av det. Någon kanske hoppar av och byter jobb och kommer undan på det sättet.
Håll koll på signalerna
Det finns flera faktorer som spelar in. De som ligger mest pyrt till uppfyller oftast tre kriterier:
1) De accepterar att gå in i projekt med orealistiska förutsättningar.
2) De är plikttrogna och har höga krav på sig själva att lyckas och att göra ett bra jobb oavsett omständigheterna.
3) De ignorerar sina egna signaler (se strategierna 3 och 4 i faktarutan nedan).
– Vill du slippa ett sammanbrott gäller det att du håller koll på dina signaler: Nu är jag i stress. Och då slå på bromsen. Våga se att du sitter i en omöjlig sits. Och börja reda i det, säger Lennart Lindgren.
– En person som brutit samman har alltför länge blundat.
Likheter med utbrändhet
Det finns också mindre vardagsdeadline, som att hålla balans mellan in- och utkorgen. Egentligen är det samma interna konflikt bakom dessa och den stora deadlinen: Man tror att man kan lösa leveransfrågan, men i verkligheten går det inte.
Livet innebär en ständig balans mellan att fullfölja åtaganden och att få tillräcklig tid att bara finnas till och ha det bra. Man måste ständigt vara närvarande och stämma av hur man ligger till där. Om man i stället tar på sig fler och fler uppdrag, kommer man till sist att bränna ut sig.
När pressen blir för stor
Det finns fyra olika förhållningssätt eller strategier för att hanterar den inre konflikten, när du ska leverera men inte kan:
1) Du bara pratar av dig din oro och ängslan, ältar och går på om hur jobbigt det är. Men fortsätter att jobba på.
Om du använder denna strategi finns det förhoppningsvis någon som säger att du måste sätta ner foten, »för det här går aldrig!« Om inte annat blir effekten att du ventilerar ut trycket i konflikten. Visserligen löser du inte problemet, men du kan slippa en hel del av symtomen.
2) Du sätter dig ner och undersöker konflikten; hur långt du har kommit och hur realistiska dina möjligheter är att bli klar. Försöker bedöma hur stor del av känslan som bara är vanlig oro. Och så försöker du hitta en lösning.
Om du tillämpar metod två kommer du att klara dig undan sammanbrott.
3) Du bagatelliserar oron, slår undan den: Det kommer att ordna sig. Det brukar det alltid göra. Jag brukar alltid ha tur. Du ska se att det dyker upp en lösning i sista stund.
4) Du trycker bort problemet, tänker inte på det, undviker det.
Använder du metod tre eller fyra riskerar du att fortsätta mot sammanbrottet. Om du inte tar till dig allvaret förrän det är för sent att styra upp det, är du i en betydligt sämre sits än om du reagerat tidigt, och det finns risk att du rasar.
