Skola dig i öppenhet
STs medlemmar på statliga myndigheter och verk arbetar i offentlighetens tjänst. Det är ett stort ansvar och det kräver stor kunskap om öppenhetslagstiftningen.
1776 antogs den första svenska tryckfrihetsförordningen. Sedan 1800-talets början har lagen stått sig utan några större förändringar. Tryckfrihetsförordningen ska garantera ”ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning” och det innebär att medborgarna har rätt att ”yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst”. Till det regleras även offentligheten för allmänna handlingar och rätten till anonymitet för meddelare och författare.
Tryckfrihetsförordningen är den viktigaste yttrandefrihetsgrundlagen och den är nära förknippad med offentlighetsprincipen, anskaffarrätten och meddelarskyddet. Medborgarna har alltså inte bara rätt att säga vad de vill, de har även rätt att skaffa fram avgörande information.
1992 kompletterades tryckfrihetsförordningen med en speciell yttrandefrihetsgrundlag, YGL. YGL reglerar yttrandefriheten i medier vid sidan av den tryckta skriften.
Offentlighetsprincipen.
Offentlighetsprincipen är till för att garantera allmänheten en möjlighet, ofta med hjälp av journalister och massmedier, att granska statliga och kommunala myndigheter och att de folkvalda församlingarna sköter sina åtaganden.
I Sverige är huvudprincipen att alla allmänna handlingar är offentliga.
Delar eller hela handlingar kan, om det är motiverat, beläggas med sekretess och hemligstämplas.
Hemligt!
Att en handling är hemligstämplad innebär inte per automatik att den för alltid är hemlig. Det är snarare ett memento till myndighetens anställda som talar om att någon tidigare tjänsteman funnit att handlingen innehållit sekretessbelagda uppgifter. Och varje gång någon utomstående begär ut handlingen ska en ny prövning av sekretessen genomföras. Sekretess står ofta i relation till en specifik situation och situationer har som vi alla vet en förmåga att förändras. Därför kan sekretess mycket väl hävas från en dag till en annan.
Mer om sekretessen.
Det finns sju områden där sekretess får tillämpas. Rikets säkerhet, dess centrala finanspolitik, myndighets verksamhet för inspektion och tillsyn, skyddet för den enskildes personliga eller ekonomiska intressen och bevarandet av djur- och växtarter är några områden som får beläggas med sekretess. Vad som konkret får beläggas med sekretess är inte angivet utan det regleras i annan lag, främst sekretesslagen.
Allmänna handlingar.
Allmänhetens rättigheter att ta del av handlingar gäller endast om handlingen är ”allmän”. Vad som är en ”allmän” handling beskrivs i tryckfrihetsförordningen.
Kort kan man säga att en handling är allmän om den förvaras hos myndigheten och dessutom kan anses som inkommen till eller upprättad hos myndigheten. Inkommen är den när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. Upprättad är handlingen då den har expedierats hos myndigheten (i diarium, dom eller protokoll).
Att lämna ut en allmän handling.
Lagtexten säger: ”Allmän handling som får lämnas ut skall på begäran genast eller så snart det är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den, som önskar taga del därav, så att handlingarna kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas.” Till det finns det ett undantag om ”ebetydande hinder möter”e. Men huvudregeln är att handlingen ska lämnas ut genast eller så fort som möjligt. Ju fler handlingar som begärs ut desto längre tid tar sekretessprövningen men det är egentligen ingen ursäkt för att låta allmänheten vänta på att få ut handlingar. Myndigheterna är skyldiga att leva upp till offentlighetsreglerna.
Varför offentlighet?
Journalisten Anders R Olsson skriver i sin bok ”Yttrandefrihet & Tryckfrihet” om tre motiv till offentlighet:
1.Rättssäkerheten. När staten fattar beslut om enskildas rättigheter och skyldigheter innebär offentligheten att ämbetsmännen, om de avviker från principen att behandla alla lika och enligt lag, snabbt avslöjas.
2.Effektiviteten. Lättja, inkompetens, dålig organisation med mera avslöjas snabbare om myndighetens arbete utförs offentligt/öppet.
3.Demokratin. Genom att de väldiga mängder information som myndigheterna samlar in för olika ändamål är tillgänglig för alla, kan medborgarna skaffa sig mer och bättre kunskap och, eftersom kunskap är makt, ett starkare inflytande.
För ST-medlemmen.
Myndigheterna måste aktivt hjälpa den sökande att hitta de allmänna handlingar som efterfrågas. Detta gäller under hela arbetsdagen oavsett eventuella expeditionstider eller liknande. Om innehållet av handlingarna skulle vara svårt att förstå ska myndigheten vara behjälplig med att förklara. Om handlingen är en ljud- eller videoupptagning ska nödvändig apparatur tillhandahållas.
Utländska medborgare har samma rättigheter som svenska att ta del av allmänna handlingar. Och som anställd vid en myndighet får du inte eftersöka identiteten hos den som vill se en allmän handling.
Inom statliga bolag gäller dock inte offentlighetsprincipen. Men även här finns det undantag och de regleras i en bilaga till sekretesslagen.
Din meddelarfrihet och meddelarskyddet.
Som en extra säkerhetsventil för den svenska öppenheten finns meddelarfriheten och meddelarskyddet. En princip som sanktionerar ”läckor” från det allmänna. Meddelarfriheten innebär att meddelaren kan ”eläcka”e uppgifter (inte handlingar) som i vanliga fall är sekretessbelagda utan att straffas.
Och meddelarskyddet står för rätten att vara anonym. Inom det offentliga är det dessutom strängt förbjudet för anställda och chefer att forska efter en meddelares identitet, så länge det inte rör sig om kvalificerat hemliga uppgifter (vanligt inom sjukvården).
Slutligen.
Tryckfrihetsförordningen ska garantera oss ett ”fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning”. Principen om offentlighet gör det möjligt för allmänheten att granska och kontrollera de offentliga myndigheterna och bolagen. Meddelareskyddet och rätten till anonymitet är ytterligare ett sätt att få upp orättvisor och misskötsel till allmänhetens åsyn.
Källor:
”Sekretess!” av Otto Bruun
”Tryckfriheten under tryck” av Nils Funcke
”Yttrandefrihet & Tryckfrihet” av Anders R Olsson
