Skoj kan lukta skämt
Vad skrattar ni åt på jobbet? Det skiljer, nästan alla arbetsplatser har sin egen skämtkultur. Kvickheter är ofta en kreativ tillgång – om de inte går överstyr.
Det hörs skämtsamt berättas i dag om en period då Försäkringskassan var hårt regelstyrd och den huvudsakliga muntrationen på en personalfest bestod av en frågesport kring regelverket.
–Den sortens humor avslöjar det irrationella i det rationella, får oss att se på oss själva med mindre allvar och är oerhört viktig, säger Rolf Granér. Han är psykolog och organisationsforskare vid Karlstads universitet.
Humorn är som ett såll, den tränger in i varje gömsle av allvar och de flesta arbetsplatser har sin egen skämtkultur. Livligast blir den där arbetsuppgifterna är hårt utsatta, som inom polisen.
–Själva beskriver poliserna sin humor som rå men hjärtlig, men ibland är den råare än hjärtlig, säger Rolf Granér.
Det raljeras med förhärskande moraluppfattningar och polisslangen är omfattande. Rikspolisstyrelsen döps till Elefantkyrkogården och den manlige feministiske polismästaren till Kapten Klänning.
Nedsättande skämt
–Det är inte ovanligt att civilanställda inom polisen känner av en nedsättande behandling och skämtar bitskt, säger Rolf Granér. En sekreterare sa något i stil med att hon en gång i livet skulle vilja besöka denna fantastiska polisskola som lärde ut precis allting, inklusive hur hon själv skulle skriva på tangentbordet.
Det var ett skämt med ironisk underton. I akademiska skämtkulturer är ironin ofta central. Hur vanligt är det exempelvis inte vid en disputation att talare raljerar?
Andra skämt kan vara sedelärande – och förmedla ett budskap om vilken sensmoral som är viktig på jobbet.
Ofta tangerar arbetsplatshumorn ämnen som är förbjudna, eller särskilt smarta handlingar som signalerar vilken typ av problemlösning som eftersträvas.
Redskap för mild kritik
Humorns register är stort och kan vara allt från förtäckt avund till gliringar med undertoner av allvar, som anslag med texten: »Den som kommer lite för sent ombedes vänligen hålla till höger så det inte sker kollisioner med dem som går lite för tidigt«.
–Ofta blir skämten ett redskap för att ge mild kritik, sådant som är lite retligt, säger Rolf Granér. Men avfyras allvarlig kritik i skämtets förklädnad, då är det missbruk.
Det är inte bra om försök till konstruktiva diskussioner och problemlösningar alltid stoppas av spex. Däremot är det rätt oförargligt att maskera kärvänlighet som ett skämt, också om det i utomståendes öron kan låta direkt förolämpande.
–Sådan humor återfinns ofta på hierarkiska arbetsplatser, styrda av manliga principer. I de kulturerna vill personalen inte riskera att markera underordning genom att uttala direkt beröm, säger Rolf Granér.
Svetsa samman gruppen
Historiskt sett har arbetsplatshumorn ofta nyttjats av »dom där nere, för att försvara sig mot dom där uppe« med hjälp av fraser typ ”en ingenjör är en-som-inget-gör”.
På jobb, där anställda är beroende av varandra som kollektiv, kan humorn bli ett sätt att svetsa samman gruppen. Skämten hjälper till att lätta på trycket, hantera konflikter och uttrycka sammanhållning. Använder alla samma språk när det skämtas sinsemellan uppstår ett givande och ett tagande på samma våglängd.
Men också interna skämt kan kantra så att lustigheterna övergår till mobbning. Den som utsätts har ofta svårt att freda sig, för någon outgrundlig kod säger att det ska hållas god min när det skojas, också oskämten inte känns särskilt roliga. Humorn är ett ansvarsbefriat område utanrav på förnuft eller rationaliet och den som skämtar behöver sällan eller aldrig stå till svars.
Icke förty uttrycker de flesta kvickheter mer än bara skoj. Enligt Rolf Granér har nästan varje vitsighet en undertext, ibland rent elak.
Practical joke
En ytterlighet som uttrycker stark kritik, maskerad av humor, är det sadistiska, så kallade scenskämtet: När ett lass grus beställdes och lossades hemma hos en illa sedd arbetskamrat gjordes det som ett practical joke, men var egentligen en hämnd.
Motpolen är överraskningsmomentet som skapar förvirring hos exempelvis en jubilar, men som enbart är godhjärtat menat. Däremellan finns skämt som är omtänksamma och pikande på samma gång.
Kan invandrare och nyanställda alltid förstå interna skämt?
–Det kan var svårt ibland, säger Rolf Granér, en kärvänlig gliring kan uppfattas som oförskämd för den som inte är insatt i kulturen.
Hur kul är det att själv bli utsatt för skämt?
–Är skämtet mer kärvänligt än elakt kan det vara roligt att se sig själv i en humoristisk vinkel, en nyttig signal att inte ta sig själv på så stort allvar.
Skämt missbrukas
Om man tröttnar på schablonskämt och känner sig sårad?
–Då får man lyfta nivån till ett seriöst samtal och säga till exempel att »jag hör att du skämtar, men det känns som om du har en allvarlig underton och den vill jag att vi pratar seriöst om«.
Kan skämt missbrukas?
–Skämtet är ju en balansgång på slak lina mellan det accepterade och det oaccepterade. Den skicklige skämtaren känner balansen och just i gränszonen finns mycket av skämtets fascination. Hade det inte legat där, hade det inte varit roligt.
Till sist, skämtar du ofta själv?
–Ja, jag tillhör dem som både skämtar och skrattar åt andras skämt, säger Rolf Granér. Det finns människor som varken gör det ena eller det andra.n
Galghumor tjänar som avlastning
Allt kan utspela sig på arbetsplatsernas skämtarena. Det är okej att häckla medborgare, klienter och kunder – så länge det inte går för långt, då kan humorn slå om till elakhet.
Efter en lång dag, då trötthetens dimridåer skuggar tankarna, är det nära till flams. I fikarummen får känslorna utlopp, och folk som vi har att göra med i jobbet kan få smeknamn, eller oftare öknamn.
–Det kan vara ett hälsosamt sätt att hantera obehagliga upplevelser, säger Rolf Granér.
I måttliga mängder tjänar galghumorn som en avlastning. Vi kan unna oss ett gapflabb över folks tillkortakommande då och då utan att känna oss usla som människor.
Men det kan också finnas skäl att se upp så det inte går för långt.
–Gör man sig lustig över samma person gång på gång, då har skivan hakat upp sig, säger Rolf Granér. Då riskerar humorn att förstärka fördomar och hindra seriösa samtal.
