Så hanterar du de frågvisa
Med semestern runt hörnet blir fikasnacket ofta privat. Men medan en del pratar på, bävar andra inför närgångna frågor. Psykoterapeuten Anette Utterbäck guidar dig genom minfältet.
Visst kan det vara mysigt att längta efter sommaren tillsammans med kollegorna och drömmande måla upp sina semesterplaner runt fikabordet. Men den här tiden kan också vara jobbig för många. Man kommer lätt nära sådant som är privat eller känsligt i människors liv. Det kan exempelvis handla om ekonomi, om sexuell läggning, om att vara singel, om dåliga relationer i familjen, eller om att vara den enda i sin ålder som inte har barn eller barnbarn.
En del oroar sig för att få frågor de inte vill svara på. Eller för frågor de mår riktigt dåligt av. Andra är oroliga för att vara den som ställer den där frågan av misstag. Någon tänker sig inte för och ångrar sig bittert i efterhand.
Vad kan man egentligen fråga? Och vad behöver man svara på?
Psykoterapeuten Anette Utterbäck erbjuder inga genvägar förbi allt som är obehagligt. Hennes råd handlar i stället om hur var och en kan ta ansvar för det som är sitt, i stället för att lägga skulden på varandra.
– Det leder ändå aldrig någonvart.
Välj förhållningssätt
Vad är egentligen okej att fråga sina kolleger runt fikabordet?
I en liten, stabil arbetsgrupp kan det vara helt annorlunda än i en stor med mycket omsättning på folk. Vad som är okej görs upp av dem som är där tillsammans. Vi människor brukar läsa av varandra automatiskt för att få en bra stämning och känna oss accepterade. Oftast börjar vi med ganska neutrala frågor till dem vi inte känner och är lyhörda för deras reaktioner.
Ändå händer det givetvis att människor råkar ställa frågor som de inte förstår är känsliga. Få gör det medvetet, ofta kan det bero på att man helt enkelt har väldigt olika referensramar.
Hur kränkande frågan än känns för dig som får den, har du alltid möjlighet att välja hur du ska förhålla dig till den, menar Anette Utterbäck. Det är vanligt att man ödslar mycket kraft på att tycka att den som ställde frågan borde förstå bättre. Men: Förstår de inte så förstår de inte. Inte ens om de gjorde det medvetet, så är det något du kan påverka. Det är deras ansvar, ditt ansvar är hur du bemöter det. Fokusera på om du vill svara eller inte – ungefär som om du valde mellan te eller kaffe, gör det inte mer krångligt än så. Om du säger ifrån utifrån ett sådant fokus, står du upp för dig själv utan att bli aggressiv. Du kanske säger samma ord som du skulle ha sagt annars, men tonfallet blir annorlunda om du inte låter det handla om att kollegan borde ha låtit bli att fråga.
Ha medkänsla
Vad kan jag göra åt de där irriterande människorna som alltid går över gränsen och frågar om sådant som inte angår dem?
Det är inte så mycket du kan göra åt dem, säger Anette Utterbäck. Frågan är hur du som kollega kan förhålla dig. Det finns en miljon skäl till varför vissa människor har svårt att känna de där gränserna, eller vill överträda dem.
De som konsekvent inte känner gränser har ofta fått sina gränser kränkta själva. Kunde du se hela mönstret och förstå varför de gör som de gör skulle du förmodligen känna medkänsla i stället för irritation. Det betyder inte att du inte ska säga ifrån, men ha medkänsla när du gör det. Då blir det inte destruktivt.
Du bestämmer
Hur mycket av mitt måste jag egentligen dela med mig av?
Du måste ingenting. Du står inte till svars inför någon. Du har rätt att vara tyst som en mussla om du vill. Men om du av något skäl inte vill vara öppen, får du ta ansvar för att sätta dina gränser där du vill ha dem.
Viktigast vilja väl
Vilka frågor ska jag själv undvika att ställa, så jag inte sårar någon av misstag?
Givetvis är det bra om du försöker visa respekt för dina kollegor och att känna in dem. Det är också bra att veta att vissa ämnen har en tendens att vara känsliga.
Men det kan bli ett överdrivet tassande om man hela tiden är livrädd att skapa minsta oro runt fikabordet, säger Anette Utterbäck, som inte tycker att man ska ta överdrivet ansvar för hur någon tar emot det man säger. Hon menar att det viktigaste är att du tar ansvar för vad du själv menar med att fråga – att du vill väl.
Visst är det klokt att tänka efter före och hålla i minnet att människors livssituation och relationer kan se olika ut. Det kan exempelvis handla om att inte förutsätta att en kollegas partner är av motsatt kön. Men det är inte det som allt står och faller med. Det viktiga är egentligen bara att inte ha fördomar. Har du inte det, kommer det att visa sig. Ett ärligt misstag gör inte så mycket.
Övertolka inte
De som inte vill svara tror att de är förmer och har säkert en massa att dölja, eller hur?
Förmodligen inte. Om en kollega svarar kort, respektera det. Försök att inte tolka in för mycket, som att hon skulle tycka illa om dig. Hon kanske bara är blyg eller generad att prata inför en grupp. Det enda du vet är att den personen svarade kort. Om du måste tolka in något, försök tolka det positivt, då blir det åtminstone roligare!
Det uppstår hur mycket missförstånd som helst varje dag på arbetsplatser för att folk tror att andra tycker och tänker som de själva – vilket de oftast inte gör.