Knepen som kan bryta en gnällkultur
Gnälliga arbetskamrater kan dränera hela sin omgivning på energi. Men rak konfrontation fungerar sällan. Byt ämne i stället, eller välj ett annat bord på fikarasten som ett sätt att markera.
När en eller flera kolleger för femtielfte gången leder in samtalet kring fikabordet på inkompetenta chefer, meningslösa omorganisationer eller det allmänna förfallet i samhället kan en viss trötthet infinna sig. Du har redan hört alla argument förr. Och om du försöker nyansera samtalet genom att peka på något positivt får du snabbt mothugg.
Kerstin Lilje Brinck har i sitt jobb som konsult inom organisations- och ledarutveckling mött flera arbetsgrupper som fastnat i en gnällkultur. Den kan vara svår att bryta.
– En grupp kan sluta sig samman kring många saker. Antingen kring att vi ska lyckas, eller att det är för jäkligt här. Gnället kan fungera som en snuttefilt, och då kan det vara svårt att ställa sig utanför.
Drivkraften bakom att människor klagar behöver inte vara att skapa förändring, menar Liria Ortiz, psykolog och psykoterapeut. Ofta kan det snarare handla om att söka lindring i stunden.
– Om man klagar på chefen på en kafferast och blir lyssnad på och bekräftad av sina kolleger skapas en känsla av att ha något gemensamt. Det kan göra att man mår bättre på kort sikt, utan att något har gjorts åt själva problemet.
Liria Ortiz har själv erfarenhet av att jobba i arbetsgrupper där gnälliga personer drar ned stämningen.
– Det är så otroligt tråkigt. I stället för att rasten blir en stund då man kan skoja och få energi blir det tvärtom. På sådana arbetsplatser har jag undvikit att gå och dricka kaffe med de andra.
En skillnad mellan konstruktiv kritik och gnäll är att det förra är framåtriktat och innefattar förslag om lösningar. En annan är att gnäll ofta gäller saker som ligger utanför den egna kontrollen, menar Kerstin Lilje Brinck.
– Man lägger fokus där ute, på sådant som det inte går att styra över, i stället för att fundera på vad som kan hjälpa oss framåt här och nu. Ett skäl till det kan vara en känsla av maktlöshet.
För att kunna jobba tillsammans med andra i en hierarkisk organisation behöver man ta ansvar för både sig själv och det större sammanhanget, betonar Kerstin Lilje Brinck.
– Det är nödvändigt att inordna sig i system och beslut, och samtidigt fundera på hur man kan använda sina förmågor för att bidra till helheten. Och den som känner att organisationens inriktning går för mycket emot de egna värderingarna och behoven måste fundera på om den är på rätt ställe, tycker jag.
Men alla har inte ställt sig den frågan, är hennes erfarenhet.
– Då kan det bli att personen fortsätter köra till vänster fast alla andra kör till höger. »Jag vill vara här och då borde allt annat ändra på sig.«
Den som vant sig vid att betrakta tillvaron genom ett missnöjt filter kan också ha svårt att ta in förbättringar som faktiskt sker.
– Dem som man har klagat på kanske byts ut, eller så genomförs det en rejäl förändring. Då vill den som klagar inte se det, utan personen har på något sätt redan bestämt sig, och snappar bara upp det som passar ihop med den egna bilden.
Att konfrontera personer som gnäller fungerar sällan, menar Kerstin Lilje Brinck. Då finns en risk att de går i försvarsställning.
– Det funkar inte att bara säga »gud vad du gnäller« eller »nu tycker jag att du ska se lite positivt på det här«.
Liria Ortiz rekommenderar i stället att försöka få in samtalet på ett annat spår.
– Du kan säga: »Jag är inte så pigg på att prata om chefen igen, kan vi prata om något annat?« Eller så byter du bara samtalsämne. Det handlar om att på ett eller annat sätt signalera var du själv står och visa att du inte trivs, utan att vara konfrontativ.
Det är med gnäll som med annat mänskligt beteende – det man får bekräftelse för tenderar man att göra mer av.
– Genom att inte ge uppmärksamhet bidrar du till att inte förstärka beteendet. Okej, lyssna en eller två minuter, men kommentera inte, ge inte näring till gnället, säger Liria Ortiz.
Ibland kan det ligga andra saker bakom – kanske stress eller oroskänslor som personen inte kunnat eller vågat sätta ord på. Då kan det fungera att fråga hur personen mår och verkligen lyssna på svaret.
Men det gäller att kunna göra det utan att själv vara frustrerad, menar Kerstin Lilje Brinck.
– För att det ska bli bra behöver du göra det med värme och hjärta, utifrån att du har en vilja att bidra, inte bara för att du vill få stopp på gnället.
Så kan du hejda klagandet
- Markera med ditt eget beteende att du hellre pratar om annat. På så sätt undviker du att göda gnällkulturen.
- Om du orkar och om du hittar ett bra läge: Fråga på ett vänligt sätt hur den som gnäller mår.
- Ta upp frågor som det gnälls om på ett allmänt plan, med hela gruppen. »Jag har märkt att vi inte är nöjda med situationen. Kan vi diskutera hur vi kan göra för att det ska bli bättre?«
- Var uppmärksam på ditt eget beteende! Händer det att du själv fastnar i klagomål och ältande, utan att se framåt?
- Om du är chef: Skapa forum för att medarbetarna ska kunna ventilera sin oro, i stort och i smått, och visa att du verkligen lyssnar.
Tack för goda handfasta tips, lätta att översätta i andra sammanhang. Som skitprat
Mvh
Love