Klarar du mera jobb?
I tider av neddragningar får färre ofta göra mer. Det är en ekvation som kan vara svår att få ihop. Acceptera inte nya arbetsuppgifter utan att fråga dig om de är rimliga. Och om du borde få mer betalt.
Nya uppgifter och mindre resurser. Så ser verkligheten ut på många arbetsplatser i dag. »Vi måste prioritera« säger arbetsgivaren. Men i praktiken är det svårt för både chefer och medarbetare att välja bort arbetsuppgifter eller att sänka ambitionsnivån.
– Vår erfarenhet är att anställda är väldigt lojala med verksamheten och medborgarnas och kundernas behov, berättar Peter Söderman, ombudsman på ST. Man gör allt för att ändå ge en bra service, och gör det till ett eget problem i stället för att se det som ett organisatoriskt. Vilket kan ge riktigt negativa konsekvenser för den enskilda arbetstagaren.
Jörgen Kihlgren, STs karriärcoach, blir med jämna mellanrum uppsökt av människor i den här situationen.
– Jag brukar uppmana dem att ställa sig tre frågor: Trivs jag med det här? Är det rimligt? Och bör det här påverka min lön?
Trivs jag med det här?
Den första frågan, om du trivs med förändringen, är en viktig startpunkt. Känn efter om du vill detta. Många kan tycka att fler arbetsuppgifter är toppen: Äntligen lite variation! Andra, kanske specialister, tycker inte alls att de kan göra så mycket samtidigt. Här finns inget rätt eller fel, det gäller bara att känna sig själv.
Om verksamheten ändrat sig väldigt mycket, behöver du också fundera på om arbetet känns kul – eller meningsfullt. Skulle du ha sökt det här jobbet om du såg det i en platsannons?
Ibland behöver man prova för att veta. Du kan bestämma dig för att ge det ett antal månader och sedan utvärdera. Då behöver det inte kännas som ett nederlag om du kommer fram till att du inte trivs. Var i så fall tydlig mot din chef med att du provar: Jag gör ett försök, så pratar vi om det på utvecklingssamtalet.
Är det rimligt?
Den andra frågan, om de nya arbetsuppgifterna är rimliga, är också helt nödvändig att ställa sig – ändå är det alltför många som inte gör det. I stället för att genast acceptera eller avfärda, se till att få tid för att testa och tänka efter. Gör en egen arbetsvärdering eller tidsstudie, samla argument. Stäm sedan av med arbetskamraterna hur de upplever situationen.
Här har facket en viktig roll i att se till att inte varje medlem uppfattar förändringarna som sitt enskilda problem och utmaning. Tillsammans kan ni i facket skapa mötesplatser där alla får chans att förmedla och konkretisera hur de har det.
Om ni kommer fram till att det inte är rimligt, var noga med att ta fajten på rätt ställe.
– Den egentliga konflikten ligger ofta i synen på verkligheten: Har vi lite eller mycket att göra? Jag skulle vilja att folk tog fajten där. Och då måste man ha med sig facket, säger Jörgen Kihlgren.
Bör min lön påverkas?
Den tredje frågan, om förändringen bör påverka din lön, ska du inte heller glömma bort, påpekar Jörgen Kihlgren.
– Om svårighetsgraden i arbetet påverkas ska du självklart ha mer betalt. Det här är ett typiskt läge när det är aktuellt att diskutera lönen, det måste folk generellt sett bli mycket bättre på. Att inte acceptera utan en diskussion är också ett sätt att markera mot arbetsgivaren att den inte kan få något gratis.
Begär besked
När besparingar leder till utökad arbetsbörda är det inte ovanligt att chefer i ganska vaga ordalag talar om att »sänka ambitionsnivån«. Om du får en sådan uppmaning, var noga med att be chefen konkretisera – hur du gör kan ju få konsekvenser för verksamheten och för dem du möter i ditt arbete.
– Formulera din förfrågan så konstruktivt som möjligt. Använd gärna den här formeln: Jag–observation–känsla–resultat–vilja. I praktiken kan det låta så här: »Jag har förstått att vi ska sänka vår ambitionsnivå. Det gör att jag känner mig väldigt osäker på hur jag ska bedöma de här ärendena. Det leder till att jag i dag jobbar mycket långsammare än innan. Därför vill jag verkligen att du hjälper mig att konkretisera i vilka ärenden jag ska sänka min ambitionsnivå.«
Agera i förväg
Skjut inte på det samtalet. Att agera redan innan förändringen träder i kraft kan vara betydelsefullt. Tar du inte tillfället i akt att prata med chef, kolleger och fack, och till slut står där med arbetsdagar som inte går ihop, kan det bli väldigt jobbigt att vara kvar i jobbet. Då återstår ofta att byta arbete om du vill behålla din hälsa.
– Det är därför det är så viktigt att inte slarva med de här första stegen. Annars är risken att du inte har så många andra utvägar kvar, säger Jörgen Kihlgren.
Om du får fler arbetsuppgifter
- Känn efter om du trivs med förändringen.
- Undersök om uppgifterna är rimliga.
- Fråga dig om detta bör ändra din lön.
- Be om konkretisering när du ombeds att sänka ambitonsnivån.
- Vänta inte med att agera – det är viktigt för din hälsa.
- Detta är sällan ett enskilt problem – prata med kollegerna, ta hjälp av facket.
Så säger lagen
- Om en person får »väsentligt ändrade arbetsuppgifter« ska arbetsgivaren enligt medbestämmandelagen, mbl, självmant förhandla med facket. Oavsett hur mycket arbetsuppgifterna förändras, har facket alltid en rätt att begära en förhandling och beslut får inte fattas innan den är klar.
- Lönen ingår inte med automatik i mbl-förhandlingarna, de rör bara arbetsuppgifterna. Men man kan väcka en separat löneförhandling i det sammanhanget. Å andra sidan brukar arbetsgivaren oftast vilja vänta tills den årliga lönerevisionen för att kunna göra en total bedömning av alla lönerna. Risken är då att det inte finns utrymme för någon större justering. En kompromiss kan vara att göra en uppgörelse om en lönejustering för den berörda personen, som utfaller vid den ordinarie lönerevisionen.
- Om du är orolig att du inte kan sköta sina arbetsuppgifter, för att arbetet blivit för omfattande, kan din fackliga representant ta med det i mbl-förhandlingens protokoll. På så sätt slipper du som enskild anställd ställas till svars om du inte uppfyller dina mål eller gör fel i handläggningen. Det är Arbetsmiljölagen som styr hur mycket arbete som man kan lägga på en enskild arbetstagare: Arbetsinnehållet ska utformas så att man undviker stress och så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa.
