Inte bra att ge arbetet för stor betydelse
Är det vårt arbete som ska definiera vem vi är eller är det okej att låta jobbet vara . . . bara ett jobb?
En av de första frågor som vi får när vi träffar en ny bekantskap brukar vara: vad jobbar du med? Vi placeras omedelbart i ett visst fack beroende på om svaret blir förläggare, filosof eller frisör. Denna betoning av arbetets betydelse kan ifrågasättas.
Fundera över hur du presenterar dig själv. Säger du att du är exempelvis kommunikatör eller säger du att du arbetar som kommunikatör? Väljer du det senare skapar du ett visst avstånd mellan dig själv och det arbete du utför. Du signalerar att du inte är ditt arbete. Det gör det också lättare att inte ta motgångar på jobbet personligt.
En anledning, förutom lönen, till att jobbet upplevs som så viktigt för många är att det ger identitet och mening. Det kan också skapa status, stjärnglans och vissa privilegier. Det har gått så långt att arbetet till och med kan definiera vårt människovärde.
Det finns förstås också en grådaskig baksida av arbetslivet. Känslan av att inte hinna med, tristessen och anpassningen till chefer och kolleger. I dag räcker det inte med att bara göra sitt jobb. Du ska vara trevlig, hängiven och stresstålig. På många arbetsplatser förväntas du finnas till hands och vara aktiv även på fritiden. Det har sitt pris att vara högpresterande.
Ännu värre är att en del av oss faktiskt jobbar sig sönder och samman. Fler och fler sjukskrivs på grund av jobbet. Inte främst på grund av fysiska arbetsskador utan för utmattning och stressrelaterade problem.
På min inledande fråga skulle jag därför vilja svara ja. Det är helt okej att jobbet bara är ett jobb. Det ska räcka med att utföra sina sysslor inom arbetstid. Kanske det är dags att damma av den forne finansministern Ernst Wigforss tankar om arbetets överdrivna betydelse:
»Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.«
Inger Ehn Knobblock, en av STs karriärcoacher.