Fallskärm för uppsagda
Bortåt 65 000 statsanställda har sedan 1990 tvingats lämna sina jobb. Trygghetsavtalet i staten, med Trygghetsstiftelsen som ”nav”, har bidragit till att det, relativt sett, ”gått bra” för de flesta som sagts upp.
Denna gigantiska omstrukturering, som skett av de statliga verksamheterna, har det i den allmänna debatten talats ganska lite om, åtminstone om man jämför med t ex förändringarna inom teko-, bygg- och verkstadsindustrin.
År 2000 fanns det ca 230 000 statsanställda kvar sedan lärarna blivit kommunalanställda och över 100 000 blivit privatanställda när affärsverken (Vattenfall, Televerket, Postverket m fl), ombildats till bolag.
Det trygghetsavtal parterna inom det statliga avtalsområdet kom överens om 1990 har haft oerhört stor betydelse för hur alla uppsagda klarat sig; och flertalet har klarat sig bra. Avtalet, de pengar som fortlöpande förts in i trygghetssystemet för att ge avtalet märg samt Trygghetsstiftelsen är den treenighet kring vilken omstruktureringen kretsat.
Arbetslinjen gäller
A och O i Trygghetsstiftelsens arbete är att öka möjligheterna till nytt jobb för den som sagts upp. Flertalet stödinsatser tar fasta på just detta, men när detta inte går finns också annan hjälp att ge, t ex pensionsersättning.
För att stödja arbetslinjen erbjuds utbildningar, samlade under namnet ”ArbetsKraft”, på fyra orter i landet: Malmö, Göteborg, Stockholm och Umeå. Utbildningen går ut på att stärka den uppsagde inför ett nytt jobb genom olika slag av grundutbildningar. Varje ort har sitt upptagningsområde och Trygghetsstiftelsen betalar resa och uppehälle.
I början trodde många att det skulle bli svårt att skaffa nya jobb till ”alla byråkrater” som sades upp. Statsanställda var dock mer eftertraktade än man trodde: 1999 gick 63 procent av dem som fick nytt jobb till privat sektor, 15 procent till den kommunala och 22 procent fick nya statliga jobb. Flertalet har ett år efter uppsägningen kunnat lösa sin situation. Under de senaste åren har var fjärde inte kunnat få nytt jobb, sannolikt på grund av att andelen uppsagda 55-åringar och äldre är stor.
Om du blir uppsagd
I trygghetsavtalet anges villkoren när man genom uppsägningar p g a arbetsbrist drar ner på antalet anställda. Notera att avtalet också gäller den som vid omlokalisering väljer att inte följa med till den nya orten. Denne måste då säga upp sig själv eftersom arbetsgivaren ju erbjuder fortsatt arbete men på annan ort.
Trygghetsavtalet gäller tillsvidareanställda samt de med tidsbegränsade anställningar, sammanhängande, under minst fem år.
Några huvudpunkter i avtalet:
Ledighet med lön under uppsägningstiden (paragraf 9): Den som är uppsagd har möjlighet att utan löneavdrag vara ledig under uppsägningstiden för praktik på ett nytt jobb eller för att gå en utbildning. Regeln gäller också om man får någon annan slags stödinsats från Trygghetsstiftelsen. En förutsättning är att aktiviteterna finns i den handlingsplan varje uppsagd ska ha.
Förlängd uppsägningstid, omställningstid vid omlokalisering (paragraf 10): Utöver vad som gäller i övrigt har du rätt till förlängd uppsägningstid vid uppsägning på grund av arbetsbrist (omlokalisering). Den förlängning du har rätt till är följande: En månad vid minst ett års statlig anställning, två månader vid minst två års anställning, tre månader vid minst tre års anställning och dubbel uppsägningstid vid minst fyra års statlig anställning.
Vid omlokalisering motsvarar tidpunkten för beslut om omlokalisering den tidpunkt då uppsägningstiden skulle ha börjat. Sista anställningsdag är den dag flyttningen sker.
Inkomsttrygghetstillägg vid fast anställning (paragraf 11): Man kan få kompensation om man får ett nytt jobb med lägre lön än i det tidigare jobbet. Inkomsttrygghetstillägg kallas det. Tilläget täcker mellanskillnaden under två år och halva mellanskillnaden under ytterligare två år. Numera får tillägget dock vara högst 30 procent av tidigare lön.
Avgångsersättning (paragraf 12): Avgångsersättning är en utfyllnad av a-kasseersättningen. Har du en lön som ligger över taket för a-kasseersättningen, blir uppsagd och sedan arbetslös med a-kasseersättning kan du få ersättning med mellanskillnaden mellan a-kasseersättningen och 80 procent av din tidigare lön. Avgångsersättningen betalas ut under lika lång tid som a-kasseersättningen och enligt samma regler.
Även den som är deltidsarbetslös kan få denna avgångsersättning.
För den som haft tidsbegränsade, statliga anställningar under minst fem år gäller vissa begränsningar.
Pensionsersättning (paragraf 14): Har du fyllt 60 år när du slutar efter att ha sagts upp p g a arbetsbrist har du rätt till pensionsersättning. Pensionsersättningen bygger på det statliga pensionsavtalet och ger ca 70 procent av tidigare lön om du kan tillgodoräkna 30 tjänsteår. Den tjänstetid som återstår från det du slutar till dess du blir 65 räknas in i underlaget.
För den som får låg pensionsersättning är ett alternativ att istället välja att stå till ”arbetsmarknadens förfogande” och få a-kasseersättning samt eventuell avgångsersättning under högst 300 arbetsdagar. En förutsättning för a-kasseersättning är att man inte lyft någon pensionsersättning.
Särskild pensionsersättning (paragraf 15): Grundvillkoren är att du fyllt 55 år och inte längre är berättigad till a-kassa och eventuell avgångsersättning. Särskild pensionsersättning är ingen rättighet och kan endast bli aktuellt om alla möjligheter att få nytt arbete är prövade. Detta är främst en möjlighet för Trygghetsstiftelsen att kunna ”lösa en fråga” efter det att alla andra möjligheter är prövade. Ersättningen motsvarar pensionsersättningen i avsnittet ovan.
Efterskydd (paragraf 20): Har du sagts upp och sedan fått ett nytt jobb men blir arbetslös igen p g a arbetsbrist inom fem år efter det att du anställdes på den nya arbetsplatsen kan du på nytt omfattas av det statliga trygghetsavtalet. Ersättning utgår då från villkoren i det nya jobbet. Finns ett annat trygghetssystem på nya arbetet, och du omfattas av detta, gäller inte efterskyddet.
Företagshälsovård (paragraf 21): Den som sagts upp p g a arbetsbrist och inte fått nytt arbete har rätt till företagshälsovård genom sin tidigare arbetsgivare under ett år efter att anställningen upphört.
Fotnot 1. STs ordförande Annette Carnhede är sedan årsskiftet OFRs representant i Trygghetsstiftelsens styrelse. Ombudsman Anette Bister, ST, är nu liksom tidigare ersättare.
Fotnot 2. Trygghetsavtalet i sin helhet finns på www.stmf.se
De omfattas
Trygghetsstiftelsens verksamhet omfattar huvudsakligen anställda vars anställningsvillkor regleras i avtal med Arbetsgivarverket, men även vissa andra arbetsgivare är också anslutna, arbetsgivare med egna avtal med Trygghetsstiftelsen. De är inte statliga men har ”en nära anknytning till staten”, bl a Chalmers i Göteborg, Riksdagen och dess myndigheter (vilka har ett eget avtalsområde), Stiftelsen Skansen m fl. (ST-medlemmar med anställning i bolag med avtal inom privaträttsligt reglerade områden, t ex Almega, omfattas av Trygghetsrådets verksamhet.)
Så betalas det
När trygghetsavtalet kom till avsattes 349 miljoner kronor som en engångssumma, pengar man trodde skulle räcka länge. Senare blev det dock mer stadga i finanserna genom att parterna bestämde sig för att 0,7 procent av respektive arbetsgivares bruttolönesumma skulle betalas till Trygghetsstiftelsen, vilket för år 2000 innebar drygt 410 miljoner kronor.Under 1990-talet betalades drygt 2,6 miljarder kronor i en eller annan form till de uppsagda och genomsnittskostnaden per uppsagd var år 2000 ca 50 000 kronor.
Färre förlorar jobbet
I de prognoser Trygghetsstiftelsen årligen gör över antalet väntade uppsägningar, prognoser som grundar sig på Riksdagens, regeringens samt myndigheternas egna beslut, ser antalet uppsägningar ut att minska. För innevarande år räknar Trygghetsstiftelsen med ca 2 300 och för nästa år med inte fullt 2 000 uppsägningar (1997 var antalet nästan 6 000). Även Arbetsgivarverkets prognos över de statliga verksamheterna under 2002 andas ganska stort lugn.
Det är delvis mot den här bakgrunden (samt att Trygghetsstiftelsen har pengar i kassan) som parterna i avtalsrörelsen förra året beslöt att sänka avgiften till trygghetssystemet från 0,70 procent på bruttolönesumman till 0,05. Myndigheternas kostnader för trygghetsåtgärder har dock inte minskats. Mellanskillnaden på 0,65 procent ska sättas av för myndighetsanknutna åtgärder, grundade på avtal med de lokala facken. Den nuvarande sänkningen är temporär, från den 1 april 2001 t o m den 31 december 2003.
