Din rätt att läcka
Meddelarfriheten innebär att anställda på myndigheter får prata med medier,
utan att riskera repressalier. Den som jobbar i ett företag riskerar mer, men
har också sina rättigheter. ST Press benar ut hur skyddad du är.
Publicitet kan vara den bästa boten mot missförhållanden på en arbetsplats. Ett välkänt exempel är när Sarah Wägnert larmade om vanvård på ett vårdboende i Solna – och sedan fick ge namn åt en lagregel, lex Sarah.
Alla medborgare i Sverige har yttrandefrihet och får fritt uttrycka sina åsikter. Och alla som pratar med en journalist har rätt att vara anonyma. Det står i grundlagen.
Alla offentligt anställda omfattas dessutom av det som kallas meddelarfriheten och har rätt att förse medier med information. Meddelarfriheten gäller också vissa andra arbetsplatser, som kommunala bolag och en handfull stiftelser och institut.
Rätt att vidarebefordra information
Det innebär en frihet att vädra sin åsikt om förhållandena på arbetsplatsen – men också att föra vidare information, även sekretessbelagd sådan.
– De som omfattas av meddelarfriheten har också rätt att bryta mot sekretessen och berätta för en journalist om sådant som är hemligt. Men inte om informationen är belagd med kvalificerad sekretess, som till exempel patientsekretessen i sjukvården, säger Carl Gustaf Spangenberg, expert på yttrandefrihetsfrågor och lektor i rättshistoria vid Uppsala universitet.
Det är däremot inte tillåtet att lämna ut handlingar som är sekretessbelagda. Meddelarfriheten gäller bara information om vad som står i handlingen. Och bara när syftet är att informationen ska publiceras i medier som har en ansvarig utgivare. Men det går också att vända sig till författare, om uppgifterna är tänkta att publiceras i en bok.
Olagligt att försöka spåra källan
Om du omfattas av meddelarskydd råder
också efterforskningsförbud – det är förbjudet för en arbetsgivare att försöka spåra vem som har kontaktat medier.
Arbetsgivaren får inte heller inte straffa dig på något sätt om du offentligt har framfört dina synpunkter på myndigheten. Det kallas repressalieförbud.
Carl Gustaf Spangenberg menar att det kan vara ett problem att bevisa diffusa kränkningar från arbetsgivarens sida. Det gör det svårt, säger han, att rakt av råda anställda att »rakryggat yppa sanningen«.
– Men som medborgare tycker jag självklart att man ska göra det. Om meddelarfriheten inte används blir det tyst. Alla som utnyttjar meddelarfriheten för att avslöja missförhållanden är samhällets hjältar, säger han.
Den som är anställd i ett statligt eller privat företag har långt ifrån samma
rättigheter i lagen som offentliganställda. Kravet på lojalitet är starkt. Men också här finns det möjligheter att dra fram missförhållanden i ljuset.
– Privatanställda kan ha rätten på sin sida om företaget har struntat i påpekanden från de anställda och det gäller särskilt grova missförhållanden, säger Carl Gustaf Spangenberg.
I vissa fall har Arbetsdomstolen upphävt uppsägningar och också dömt arbetsgivare till att betala skadestånd.
Den som omfattas av meddelarfrihet och råkar ut för repressalier på sin arbetsplats kan göra en anmälan till justitieombudsmannen, JO, eller justitiekanslern, JK.
En annan möjlighet är att vända sig till sin fackliga representant.
Stöd från facket
Torsten Nilsson, förbundsjurist på ST, säger att det första steget i så fall är att ta en förhandling med arbetsgivaren. Därefter kan ST driva frågan i Arbetsdomstolen eller göra en polisanmälan, beroende på vilken kränkning som den anställde drabbats av.
– Vi skulle aldrig acceptera om en
arbetsgivare vidtog åtgärder mot en medlem som använt sin meddelarfrihet. Och inte heller att arbetsgivaren efterforskade källan, säger Torsten Nilsson.
Ordlista
Meddelarfrihet. Rätten för offentliganställda, och vissa andra, att lämna muntliga uppgifter till media i publiceringssyfte. Även sekretesskyddad sådan, dock inte kvalificerad sekretess. De som omfattas av meddelarfriheten är anställda i kommun, landsting, stat och kommunala bolag. Men även inom vissa andra verksamheter som räknas upp i
offentlighets- och sekretesslagens bilaga.
Efterforskningsförbud. Förbud för myndigheter att försöka ta reda på vem som lämnat uppgifter med stöd av meddelarfriheten.
Repressalieförbud. Förbud mot att myndigheter straffar en anställd som använt sin meddelarfrihet.
Anonymitetsskydd/källskydd. Rätten för alla, oavsett arbetsgivare, att få vara anonyma när de lämnar lagligt anskaffade uppgifter till media, antingen de publiceras eller inte. En journalist som bryter källskyddet riskerar fängelse.
Bra att veta för den som informerar massmedier
Om du omfattas av meddelarskyddet
- Kontrollera att uppgifterna du vill berätta om inte är belagda med kvalificerad sekretess.
- Lämna aldrig ut själva dokumenten om du berättar om information som finns i hemliga handlingar.
- Om dina uppgifter är sekretessbelagda, kontrollera att du vänder dig
till medier som har utgivningsbevis. Bloggar och privata webbplatser har sällan det.
- Dokumentera noga om du utsätts för repressalier för att du lämnat uppgifter till medier. Det behövs om du vill göra anmälan till Justitieombudsmannen eller Justitiekanslern, eller vill driva frågan på annat sätt.
Om du är anställd i ett företag
- Försök först att få arbetsgivaren att själv rätta till problemet.
- Väg angelägenheten i informationen mot risken för konsekvenser för dig.
- Fundera över om det finns andra sätt att leda journalisten på rätt spår utan att lämna ut dig själv.
- Anser du dig för hårt straffad av arbetsgivaren efter ett offentliggörande, kan frågan drivas vidare genom den fackliga organisationen. Ytterst kan frågan avgöras i Arbetsdomstolen.
För alla
- Om du vill vara anonym, säg det till journalisten.
- Om en journalist ändå röjer dig som källa, kan du göra en polisanmälan.
Men kanske är det så att civilkurage numer är så ovanligt att det måste ersättas med luftiga lagtexter?