Arbetsmiljön ska vägas in i alla beslut

De nya reglerna heter Föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1) och ersätter från 1 juli i år hittillsvarande regler Internkontroll av arbetsmiljön (AFS 1996: 6).

Det är Arbetsmiljöverket (f d Arbetarskyddsstyrelsen) som utfärdar föreskrifterna, vilka bygger på Arbetsmiljölagens bestämmelser.

Carin Frostberg är sakområdesansvarig på Arbetsmiljöverket för frågor om systematiskt arbetsmiljöarbete (bland initierade förkortat till SAM). Hon har varit projektledare för att få fram de nya reglerna, hon säger så här:

– Jag vill betona att det handlar om nya regler. Det finns en hel del nyheter, bl a skriftliga riskbedömningar. Metodiken för arbetet med att få en bra   arbetsmiljö är dock densamma som nu, d v s den bygger på treenigheten om att undersöka, att genomföra och att följa upp åtgärderna.

Huvudpunkter
Utgångspunkt för föreskrifterna är att arbetsmiljöarbetet är en integrerad del i den totala verksamheten, inte någonting ”vid sidan av”. I alla beslut, omorganisationer och annat ska man också bedöma följderna för arbetsmiljön.

Några huvudpunkter i de nya reglerna är dessa (en del finns också i nuvarande föreskrifter):

• Arbetsgivaren har huvudansvaret för att de anställda har en god arbetsmiljö.
• En arbetsgivare som hyr in arbetskraft har skyldighet att följa bestämmelserna om systematiskt arbetsmiljöarbete när det gäller de arbetsuppgifter inhyrningen gäller. (Den arbetsgivare som hyr ut arbetskraften har ansvaret för de långsiktiga frågorna, tex de som gäller utbildning och rehabilitering.)
  
• Det systematiska arbetsmiljöarbetet omfattar verksamheten i sin helhet, oavsett om den bedrivs på en arbetsplats, är spridd eller rörlig. Reglerna gäller också för distansarbete, tex i hemmet.
  
• De psykosociala frågorna betonas mer än i de tidigare reglerna. (Arbetsgivarna har motarbetat särskilda föreskrifter i dessa frågor medan de fackliga organisationerna efterlyst sådana. Lösningen blev att mer markera frågorna i de nya allmäna föreskrifterna om arbetsmiljöarbetet.)
  
• Arbetsgivaren är skyldig att göra skriftliga bedömningar över de risker för olycksfall och annan ohälsa som kan drabba de anställda. Han ska också ange om de är allvarliga eller inte.
  
• När en arbetsmiljöfråga inte åtgärdas omedelbart ska en handlingsplan göras för när åtgärderna ska vara genomförda. Arbetsgivaren ska också ha en arbetsmiljöpolicy, vad ska uppnås och hur, rutiner för arbetsmiljöarbetet samt en förteckning på vem som är ansvarig för vad. Om riskerna i ett visst arbete är stora ska det finnas skriftliga instruktioner för arbetet.  
  
• Arbetsgivaren ska årligen också göra en sammanställning över de skador som inträffat, samma sak gäller allvarliga tillbud. Då kvinnor och män kan utsättas för olika risker bör sammanställningen vara könsuppdelad.
  
• Om verksamheten omfattar färre än tio personer är kraven på den skriftliga dokumentationen lindrigare.
  
• I de nya råden till föreskrifterna finns också inskrivet vikten av att företagshälsovården är partsneutral; företagshälsovården får alltså inte vara något som uppfattas som arbetsgivarens förlängda arm. Självständigheten och integriteten bland företagshälsovårdens anställda måste alltså vara mycket stor. Det är därför angeläget att arbetsgivare och fack gemensamt upphandlar företagshälsovården.
     

EU-direktiv med
I de nya föreskrifterna finns delar av EU-direktivet 89/391/ EEG inarbetat, gäller bl a skrivningarna om företagshälsovården. Jämfört med internkontrollreglerna har de nya föreskrifterna bantats både vad avser längd och språkbruk.

Arbetsmiljöverket hoppas att de nya föreskrifterna ska ge en ”nytändning” för arbetsmiljöarbetet. Det kan behövas, för enligt verkets egen statistik är det bara få av landets arbetsplatser som har ett organiserat arbetsmiljöarbete.

Ingen ”friskrivning”
Arbetsmiljöfrågor tar ofta tid att lösa, särskilt om de kostar pengar. Kostnaderna blir en del i de traditionella, ekonomiska rutinerna. Det händer också att arbetsgivaren säger att det inte finns pengar.

– En arbetsgivare kan dock inte friskriva sig från arbetsmiljöåtgärder genom att säga att det inte finns pengar för dem, säger Carin Frostberg på Arbetsmiljöverket.

Om konstaterade brister inte åtgärdas, eller om det tar för lång tid att åtgärda dem, kan man från arbetstagarsidan vända sig till arbetsmiljöinspektionen (f d yrkesinspektionen). Inspektionen kan gripa in med ett tidsbestämt föreläggande till arbetsgivaren, t ex om bristerna anses allvarliga.

En enskild anställd kan själv ta kontakt med arbetsmiljöinspektionen och har då rätt att få vara anonym i förhållande till arbetsgivaren. Arbetsmiljöinspektionen behöver inte ens uppge att någon har ringt när den gör inspektion. Är man skyddsombud måste man dock uppträda med öppet visir. Att använda sig av arbetsmiljöinspektionens tjänster är ett sätt att påskynda förbättringar av allvarliga brister i arbetsmiljön.

Bäst är dock att skapa ett effektivt systematiskt arbetsmiljöarbete, som snabbt kan åtgärda eventuella brister. Då ska uppgiftsfördelningen vara sådan att de utsedda har både befogenheter, resurser och kompetens för sina uppdrag.  

Tiden ett arbetsredskap
Brist på tid är sannolikt det kanske största arbetsmiljöproblemet för STs medlemmar i dagens underbemannade arbetsorganisationer. Tiden är ett arbetsredskap, precis som penna, papper och dator. Tidsbrist kan ha många orsaker; för stor arbetsmängd, felaktig arbetsorganisation, svag arbetsledning, för dålig utbildning m m.

Det är därför intressant att notera att arbetsmiljöinspektionen angripit tidsfaktorn som ett arbetsmiljöproblem vid länsarbetsnämnden i Blekinge (tidningen Arbetarskydd 6/01, 18 maj).

Länsarbetsnämndens ledning har uppmanats att prioritera de anställdas uppgifter samt att rapportera till generaldirektören i AMS vad nämnden inte hinner med, med kopia till näringsministern. Senast till årsskiftet ska ledningen redovisa vad den gjort åt problemet.
  
Chefen har nyckelroll
– Avgörande för arbetsmiljöarbetet är den högsta chefens intresse, säger Carin Frostberg. Finns inte intresset blir föreskrifterna enbart en pappersprodukt. Finns det kan arbetsmiljön bli hur bra som helst.

I föreskrifterna, liksom i kommentarerna till dem, framhålls att chefer och arbetsledande personal har avgörande betydelse för att arbetsförhållandena ska vara bra.

Utöver goda kunskaper om arbetet, riskerna och hur man förebygger ohälsa och olycksfall är det också viktigt att de har ”god insikt i hur människor reagerar i olika situationer och att de är insatta i de hälsomässiga effekterna av t ex hög arbetsbelastning, övertid, kränkande särbehandling, våld och hot och missbruk. De bör då lättare kunna ge arbetstagarna det stöd som de behöver”.

Lika viktigt är det förstås att de anställda sätter sig in i de risker deras arbete har, t ex använder den skyddsutrustning som finns.

– Skyddsombudet har dock inte ansvaret för arbetsmiljön. Det har arbetsgivaren. Skyddsombudets uppgift är att bevaka och driva på arbetsmiljöarbetet samt föra arbetstagarnas talan, poängterar Carin Frostberg.

STs arbete
STs eget arbete med anledning av de nya föreskrifterna går i korthet ut på följande: Vid så gott som alla kurser ST anordnar tas föreskrifterna upp i ett särskilt arbetsmiljöpass. Härtill kommer specialkurserna om arbetsmiljö. Några ST-avdelningar har redan haft egna seminarier om föreskrifterna medan andra kommer att ha det.

Ombudsman Mai Frohm, som är huvudansvarig på STs kansli för STs arbete med arbetsmiljön berättar också att det arbetsmiljöpaket som gavs ut i början av året, och som består av tre häften, kommer att kompletteras med ett fjärde häfte som behandlar det systematiska arbetsmiljöarbetet.

Fotnot. STs arbetsmiljöpaket är gratis för STs alla skyddsombud, artikelnumren är 1070 A, 1070 B och 1070 C för alla häftena, då får man hela paketet levererat i en snygg, gul kartong. Arbetsmiljöverkets hemsida hittar du på www.av.se