Vill ha nya regler för förebyggande sjukpenning
Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, anser i en rapport att reglerna för förebyggande sjukpenning inte fungerar som avsett, främst därför att Försäkringskassan och hälso- och sjukvården tolkar reglerna olika.
ISF har granskat hur förmånen förebyggande sjukpenning fungerar i praktiken. Enligt rapporten tolkar och tillämpar Försäkringskassan och hälso- och sjukvården de nästan 30 år gamla reglerna på olika sätt, vilket försvårar användningen av förmånen och gör att behandlings- och rehabiliteringsplaner ofta inte godkänns.
Försäkringskassan och hälso- och sjukvården har enligt ISF olika syn på begreppet medicinsk behandling och medicinsk rehabilitering. Försäkringskassan har en mer strikt tolkning än hälso- och sjukvården och godkänner vanligtvis inte pedagogiska eller sociala inslag i en behandlingsplan, medan hälso- och sjukvården anser att sådana inslag är en självklar del i många behandlingsprogram.
Enligt ISF är det allt för få personer med psykisk ohälsa eller diffusa fysiska besvär som får förebyggande sjukpenning för att förebygga sjukdom, nedsatt arbetsförmåga och sjukfrånvaro. Reglerna behöver därför moderniseras så att de blir ändamålsenliga, träffsäkra och funktionella för Försäkringskassans, hälso- och sjukvårdens och arbetsgivarnas arbete med att förebygga att människor blir sjuka eller får nedsatt arbetsförmåga, och för att förhindra onödig sjukfrånvaro.
Hälso- och sjukvården undviker enligt rapporten ibland att rekommendera patienter att ansöka om förebyggande sjukpenning, eftersom de misstänker att Försäkringskassan inte kommer att godkänna patientens behandlingsplan. Det är därför inte ovanligt att hälso- och sjukvården i stället sjukskriver patienten för att hen ska kunna delta i behandling eller rehabilitering.
Reglerna fungerar förhållandevis bra för personer som behandlas eller rehabiliteras på grund av kroniska sjukdomar och missbrukssjukdomar. Men reglerna fungerar enligt rapporten inte när det gäller psykisk ohälsa eller för diffusa symptom där en läkare inte har ställt någon diagnos. En orsak är att personernas behandlingstid inte når upp till kravet om minst en fjärdedel av arbetstiden. En annan orsak är att det kan vara svårt att få behandlingarna godkända av Försäkringskassan.
ISF pekar också på att Försäkringskassans handläggningsprocess har brister. Försäkringskassan fattar först beslut om behandlingsplanen ska godkännas, därefter ett beslut om själva ersättningen. Ett beslut om behandlingsplan kan sedan ändras av Försäkringskassan under behandlingens gång. Det skapar enligt rapporten stor osäkerhet för den försäkrade personen, som inte kan vara säker på om hen kommer beviljas ersättning eller inte, trots att behandlingsplanen har blivit godkänd.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.