Utsatt läge för statens anställda

Den som uttalar sig heter Juan Antonio Gilabert. Han är huvudombud för de statsanställda i det spanska facket UGT, Union General de Trabajadores.

– Regeringen Aznar utnyttjar dessutom alla kryphål för att smita undan avtal, den vill över huvud taget inte förhandla, framhåller han.

Efter Francos död erkändes fackföreningarna i Spanien på nytt år 1977. Det dröjde ytterligare tio år innan de offentliganställda fick rätt att sluta kollektivavtal, men rätten är begränsad och har förlamats av en trög procedur.

– Vårt främsta krav är nu att få full förhandlingsrätt, ramlagarna är otydliga ännu, säger Juan Antonio Gilabert.

En av regeringen Aznars första åtgärder när den kom till makten 1996 var att frysa lönerna för de 2,3 miljonerna offentliganställda.

– Det skedde utan förhandling och i strid mot vårt gällande avtal med förra socialistregeringen om sysselsättning, löner, arbetstider mm i förvaltningen. Regeringen har till och med fått en skrapa av ILO för att den inte följt kollektivavtalen, säger Juan Antonio Gilabert.

I den utdragna tvisten har regeringen också fällts i en spansk rättsinstans. Men så sent som i slutet av mars i år gav spanska högsta domstolen regeringen rätt, vilket givetvis försvårar saken för facken. De kämpar hårt för att höja de offentliganställdas löner och återvinna något av den köpkraft som gått förlorad. Den har minskat med hela 13 procent under 90-talet och flera aktioner har genomförts i protest, bland annat en generalstrejk i offentliga sektorn för drygt ett år sen. 

Jag träffar Juan Antonio Gilabert i folkhavet på UGTs nyligen hållna 38e kongress i ”Palacio de Congresos” i Madrid. Det är en mastodontföreställning, som avslutas med att alla 800 ombuden lyfter ena armen med knuten näve och sjunger internationalen.

Kongressen i Palacio de Congresos är allvarstyngd, märkt av spåren från det förflutna men allra mest av den starka viljan att förändra framtiden. Javier Viùdez, internationell sekreterare för de statsanställda i UGT, talar om den pågående omvandlingen av offentliga sektorn och som facket borde ha större inflytande över.

– Men regeringen förhalar samtalen med oss och låter tiden gå. Våra förslag hamnar ofta i byrålådan hos någon tjänsteman och blir liggande där, säger han.
Läget har förvärrats sedan regeringen Aznar fick absolut majoritet i parlamentet efter valet för två år sedan. Den skär alltmer i välfärden och gemensamma sektorn.

– De offentliga utgifterna som andel av BNP har minskat från 24 till 20 procent under sista hälften av 90-talet och ligger nu långt under EU-genomsnittet på 27 procent, förklarar Juan Antonio Gilabert när jag några dagar senare möter honom i UGTs cementgrå byggnadskloss på Avenida de America i Madrid.

Regeringen gynnar privatiseringar, och ger exempelvis mer stöd åt privata skolor än de skulle ha. Mycket har redan privatiserats, men det har skett gradvis för att väcka mindre motstånd, menar Juan Antonio Gilabert.

Javier Viùdez talar om att antalet poliser ute på gatorna blivit påtagligt färre. Facken har demonstrerat mot nedskärningarna, men utan effekt.

– Spanien är det EU-land som mest liknar USA, och det är ingen slump, för det är den modell som Aznar håller på att införa här sedan 1996, säger han.

Spanien är en enad nationalstat, men fungerar sedan 1983 mera som en federal stat. Efter det hårda centralstyret under Franco uppstod ett starkt tryck att flytta bort makt från Madrid och många frågor har lagts ut på de sjutton autonoma regionerna, Andalusien, Katalonien, Navarra, Valencia, Baskien till exempel. De har egna parlament och regeringar och kan bestämma över bland annat vård, transport och miljö. De flesta offentliganställda finns nu ute i regionerna och i lokalförvaltningen.

– Som arbetsgivare sköter sig de autonoma regionerna ofta bättre än staten. En polis anställd av Katalonien tjänar ofta bättre än en med liknande jobb inom staten. UGT arbetar för att utjämna sådana skillnader, säger Juan Antonio Gilabert.

Maktfördelningen inom landet skapar ytterligare oklarheter vid tillämpningen av lagar och avtal. Regeringen och regionerna kan skylla på varandra, även om regeringen har sista ordet. Decentraliseringen pågår än och har i praktiken inte nått lika långt till alla regioner.

Arbetslösheten i Spanien är hög och landet har EU-rekord i antalet otrygga jobb. Var tredje anställd har något tidsbegränsat avtal. Motsvarande siffra bland de offentliganställda är var femte, och antalet har ökat de senaste åren. Läget försämrades när regeringen beslöt att högst var fjärde vakans i administrationen skulle återbesättas.

Hösten 1999 slöt regeringen ett avtal om löner, sysselsättning och annat med två av facken, CC OO och CSI-CSIF, inom offentliga sektorn, men UGT skrev aldrig på. UGT ville ha större kompensation för eftersläpningen i lönerna, färre tidsbegränsade jobb, fler tillsatta vakanser och minskad utflyttning av tjänster från det offentliga till det privata.

Men klimatet inom offentliga sektorn är inte dåligt överallt. Manuel Gomez Roman, UGT-ombud på spanska skatteverket, är ganska nöjd. Skatteverket har runt 28 000 anställda på 400 kontor.

– Vi har haft framgång i att omvandla tillfälliga jobb till fasta. De korttidsanställda är mycket få, och har minskat från cirka 1 000 till bara 200 de senaste två åren. Men löneskillnaderna är alldeles för stora, från drygt 750 euro/mån till runt 9 000, säger han. 

På Manuel Gomes Romans lista över viktiga frågor i Spanien i dag står jämställdheten bland de första.

– Det är en fråga som tränger igenom starkt, allt fler inser hur nödvändigt det är. Men ingen diskriminering råder inom offentliga sektorn, betonar han.
Föräldraledigheten i Spanien är nu fyra månader. UGT-kongressen uttalade sig för att den bör förlängas till ett år. Det beslutet står Manuel Gomez Roman bakom, liksom att fyradagarsvecka bör införas på sikt. 

– Spanien har 40-timmarsvecka sedan 1983, men veckoarbetstiden för i skatteverket är 37,5 timmar, berättar han.

José ”Pepe” Sayagues, en kraftfull man med grånat skägg, berättar om situationen för de 65 000 anställda inom spanska posten, där han är UGT-ombud. Förändringstrycket är hårt och ”Pepe” Sayagues talar med övertygelse om hur viktig posten är som samhällstjänst i en tid när liberaliseringsvågen sköljer över Europa.

– Tänk vilken betydelse den har för landsbygden, människorna och alla småföretag i byarna. Posten är landets ryggrad i decentraliseringens tid! säger han.

Enligt ”Pepe” Sayagues har spanska posten delvis varit utsatt för konkurrens och har därför inte gett samma vinster som i länder med monopol. Den måste därför ha kvar vissa ”reserverade tjänster” en tid för att klara investeringarna i ny teknik, anser han.
– Regeringen ville inte förhandla om alla delar i liberaliseringen för några år sen. Nu har vi fått löfte om bibehållen personalstyrkan i fem år. Men de anställda är osäkra inför framtiden och det märks på arbetsklimatet, säger ”Pepe” Sayagues.