Utredare: Det går för sakta med jämställdheten
Utvecklingen mot jämställdhet är för långsam och på vissa områden går den till och med tillbaka. Det konstaterar jämställdhetsutredningen, som föreslår att det inrättas en jämställdhetsmyndighet.
I början av oktober överlämnade utredaren Cecilia Schelin Seidegård betänkandet Mål och myndighet till jämställdhetsminister Åsa Regnér.
Jämställdhetsfrågorna har inte som andra stora politikområden, exempelvis barns rättigheter eller funktionshinderspolitiken, någon central myndighet som samordnar och utvärderar insatser. Det behöver rättas till, anser Cecilia Schelin Seidegård.
– Sverige har en tradition av att kanalisera politik genom myndigheter. En ny myndighet kan samla ihop frågorna och agera starkare, säger hon till Publikt.
Under åren 2007–2014 har 2,7 miljarder kronor anslagits till jämställdhetspolitiken, enligt utredningen.
70 myndigheter har genomfört cirka 200 olika projekt. Men 600 miljoner kronor har förblivit oanvända – vilket är orimligt, menar Cecilia Schelin Seidegård.
– Man måste lära sig någonting av det och göra om och göra bättre, säger hon.
På en övergripande samhällsnivå kan inga dokumenterade effekter redovisas av miljardsatsningarna: Kvinnors genomsnittslön är 87 procent av männens, 75 procent av föräldrapenning och ersättning för vård av barn tas ut av kvinnor, det är fortfarande kvinnorna som tar större delen av ansvaret för arbete i hemmet och deltidsarbete är vanligare bland kvinnor.
Cecilia Schelin Seidegård fick utredningsuppdraget av den förra regeringen i april 2014. Hon säger att något som gjort henne särskilt överraskad är att könssegregeringen i skolan fortfarande är så stark.
– Barn till föräldrar utan eftergymnasial utbildning gör könsstereotypa val av yrkesförberedande program på gymnasiet. Att det hänt så lite på det området känns väldigt tungt, säger hon.
En annan sak som överraskat Cecilia Schelin Seidegård är att det inte finns något stöd för att mäns våld mot kvinnor minskar.
– Snarare kan man se vissa tendenser till en ökning. Det kan i och för sig bero på att toleransen för våld minskar och att benägenheten att anmäla ökat. Om det är så är det väldigt bra.
Jämställdhetsutredningen har inte haft i uppdrag att utreda myndigheten Diskrimineringsombudsmannen.
Behövs det en jämställdhetsmyndighet?
Lena Svenaeus, Rättssociologiska institutionen vid Lunds universitet, före detta Jämo:
– Ja, det är jag inte emot. Men det är ännu viktigare att ändra Diskrimineringsombudsmannens inriktning så att drabbade kan få stöd och att inrätta en myndighet för implementering av de mänskliga rättigheterna. Man måste se sårbarheten som flera diskrimineringsgrunder skapar tillsammans.
Britta Lejon, STs förbundsordförande:
– Ja, det skulle vara en tillgång. En myndighet sätter fokus på frågorna och samlar kunskap. Samtidigt är det inte kunskap som saknas på jämställdhetsområdet. Problemet är förlegade attityder och tankesätt. Men hos arbetsmarknadens parter är frågan om jämställdhet på högkant, det kan jag säga.
Gertrud Åström, företagare och före detta jämställdhetsutredare:
– Ja, det var något jag själv föreslog som utredare för tio år sedan. Om man har ett politikområde bör man ha en operativ myndighet som svarar för genomförandet av politiken. Annars blir det bara pladder. Frågan har blivit ännu mer akut sedan man avskaffade Jämo.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
