Stort tapp i arbetslivsforskningen
Nästan hälften av de forskare som var verksamma på Arbetslivsinstitutet vid nedläggningsbeslutet 2006 har lämnat forskningsfältet. Det visar en enkät som forskningsrådet FAS gjort.
När regeringen valde att lägga ned Arbetslivsinstitutet, ALI, 2007 var motivet att arbetslivsforskningen hellre bör bedrivas på universitet och högskolor. Men i praktiken har resurserna minskat kraftigt och färre forskar på området. Enbart nedläggningen av ALI innebar ett bortfall på 200 miljoner forskningskronor, bedömer FAS. Och antalet arbetsmiljöforskare som FAS självt finansierar har minskat med två tredjedelar under 2000-talet.
En enkätundersökning gjord i höstas med de disputerade forskare som var anställda på ALI vid nedläggningsbeslutet 2006 visar att bara hälften är kvar inom arbetslivsforskningen. En del har gått i pension, men även de som flyttat till högskolan tenderar att lämna området.
– Ganska många som hamnat på institutioner inom högskolan har glidit ifrån den rena arbetslivsforskningen, säger Carin Håkansta, programsekreterare på FAS. De är mer inne på områden som universitetet prioriterar. Den som forskat om arbetsmiljö kan exempelvis hamna på folkhälsoområdet. Man anpassar sig efter den miljö man hamnat i.
Nedgången i aktivitet och resurser kan göra det svårare att locka yngre forskare att satsa på arbetslivsområdet, framhåller FAS.
Ett annat problem som FAS-rapporten tar upp är att ingen tagit över Arbetslivsinstitutets roll som överförare av praktiskt tillämpbar kunskap till arbetslivets aktörer.
– Vi diskuterar mycket kring hur man ska lösa det. Nu har AFA försäkring utlyst medel som man kan söka för arbete med överföring av forskningsresultat. Även vi på FAS har informella diskussioner om möjligheten att skapa någon slags plattform för information.
ALIs existens gjorde det också lättare för forskare både inom och utom landet att få veta vad som var på gång.
– Internationellt har det blivit lite av ett vacuum, forskare i andra länder vet inte längre vart de ska vända sig.
En analys av 29 svenska lärosäten visar att bara tre av dem, Linköpings universitet, Mälardalens högskola och Växjö universitet, prioriterar arbetslivsfrågor i sina forskningsstrategier. I rapporten föreslås dock att något eller några universitet skulle kunna bli ”sambandscentraler” för arbetslivsforskning.
– Vi ville inte skriva någon på näsan, så förslagen är inte så detaljerade. Men om vi visar på bristerna i dag kanske något händer. Det vore ganska dödfött att föreslå ett nytt Arbetslivsinstitut – det är ju nedlagt.
Arbetslivsforskning
En utvärdering av svensk arbetsmiljöforskning, gjord av en internationell forskargrupp 2006, konstaterade att svenska forskare bidrar med omkring åtta procent av världsproduktionen av vetenskapliga artiklar om arbetshälsa och ergonomi. I relation till folkmängden var Sverige etta på området. Svenska forskare citerades också mer än genomsnittet.
I Norge, Finland och Danmark finns forskningsinstitut som drivs av arbetsmarknadens parter, liksom andra sektorsinstitut på arbetslivsområdet. I Sverige finns efter nedläggningen av Arbetslivsinstitutet 2007 inget renodlat forskningsinstitut. Viss arbetsmiljöforskning bedrivs vid yrkesmedicinska kliniker, och på arbetsmarknadsområdet finns IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
