Regionala skillnader i bedömning
Försäkringskassans handläggning av assistansersättning till barn är inte enhetlig. Bedömningen är inte likformig i landet, konstaterar Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, i en rapport.
ISF har granskat Försäkringskassans handläggning av assistansersättning till barn för att undersöka hur man arbetar för att säkerställa att föräldraansvaret bedöms enhetligt och rättssäkert. Slutsatsen är att Försäkringskassan har svårt att säkerställa en enhetlig handläggning.
När man bedömer ett barns rätt till assistansersättning ska man räkna bort föräldraansvaret, det vill säga det hjälpbehov som även barn utan funktionsnedsättning har. Hur föräldraansvaret ska bedömas ges inga tydliga anvisningar för, varken i lagen eller i förarbetena, konstaterar ISF. Därför tvingas handläggare ofta ta ställning utifrån egna och kollegors erfarenheter inför beslut om hur stort avdraget för föräldraansvaret ska vara i enskilda fall.
”Det stöd i handläggningen som behövs för att bedömningen ska bli likformig i landet saknas, vilket medför en risk för att det uppkommer skillnader”, skriver ISFs projektledare Mirjam Wentzel i ett pressmeddelande.
Riksrevisionen har tidigare kritiserat Försäkringskassan för att inte kunna säkerställa en enhetlig och rättssäker tillämpning av föräldraansvaret. Nu anser ISF att ett steg mot en lösning kan vara att ta fram verktyg som bättre kan hjälpa till vid bedömning av vad som är normalt i omhändertagandet av barn i olika åldrar. Regeringen bör också låta ISF utreda utformningen av den rättsliga regleringen av föräldraansvaret, anser myndigheten.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
