”Reformen förfelas”
Vid årsskiftet fick franska offentliganställda, utom lärarna, kortare arbetstid. De statsanställda har väntat på reformen men befarar, att den leder till ökad stress och sämre service.
Franska livsmönster håller på att förändras. Plötsligt står fler pappor och väntar utanför skolgrindarna. Det börjar bli glest på kontoren fram på fredagseftermiddagarna. Gymägare vittnar om att folk dyker upp vid nya tider och alltfler kunder trängs i ”Gör-det-själv-butiker”.
Under de senaste två åren har miljontals löntagare inom det privata näringslivet och på en rad statliga företag fått 35-timmarsvecka. Från och med årsskiftet omfattas även de offentliganställda. Den enda grupp som är helt undantagen är lärarna.
Men teori är en sak. Praktik är en annan.
– Ja, vi har fått sänkt arbetstid. Vi önskade kortare arbetsveckor men har istället fått årsarbetstid. Det betyder fler lediga dagar. Problemet är att vi har så mycket att göra att vi undrar om vi verkligen kommer att kunna ta ut våra nya semesterdagar.
Det säger Nathalie Malka, som arbetar på domstol i Paris.
Enligt ett regeringsbeslut ska statstjänstemännen nu arbeta ”högst 1 600 timmar om året”. Förvaltningarna har rätt att genomföra reformen på olika sätt, men de flesta har valt systemet med lediga dagar.
– Ja, vi undrar verkligen vad som händer under våren när personalen på olika arbetsplatser kräver att få ta ut sin ledighet, säger Marie-Claude Kervella i fackförbundet CFDTs statstjänstemannafederation.
Förbundet har länge kämpat för en arbetstidsförkortning, men anser att grundidén med 35-timmarsveckan håller på att förfelas.
När vänsterregeringen drev igenom reformen var det framförallt med tanken att ”dela på jobben”, alltså för att minska arbetslösheten. Men samtidigt som de privata företagen har uppmanats att nyanställa för att täcka timbortfallet, har regeringen meddelat att statens kaka inte får växa.
Arbetstiden inom den offentliga sektorn ska sänkas utan nyanställningar, bortsett från några få ministerier, däribland justitiedepartementet.
– Det räcker inte för att täcka personalbehovet, som var skriande redan före arbetstidsförkortningen, säger domstolsanställda Nathalie Malka.
På andra myndigheter får man försöka trolla med vad man har.
– Ja, vi ska jobba färre timmar. Men ingen har talat om för oss hur det ska påverka våra arbetsuppgifter. Därför är vi verkligen oroliga för att servicen till allmänheten försämras eller att folk försöker jobba snabbare, framhåller Philippe Tijon som är anställd på finansdepartementet.
Han tror att skattekontrollerna blir lidande, vilket han anser är ett hot mot den fiskala rättvisan.
Regeringen har sagt att arbetstidsförkortningen ska ske genom ”moderniseringar” och ”produktivitetsökningar”.
– Vi har svårt för att se var man kan göra några stora rationaliseringsvinster. Under de senaste åren har vi redan varit med om en rad omorganiseringar. Datoriseringen är i stort sett genomförd, säger Marie-Claude Kervella.
– För mig handlar ”modernisering” om mer personliga kontakter med allmänheten. Risken är nu att det blir tvärtom, säger Philippe Tijon.
Samtidigt väntar de offentliganställda på ytterligare en reform: möjligheten att skaffa sig ett ”sparkapital” av inarbetade dagar, som kan kompas ut efter flera års tid. En del hävdar att detta bara är ett sätt att skjuta problemen in i framtiden.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
