Reallönerna i Sverige har slutat falla
De nominella lönerna väntas i september ha ökat med 4,1 procent på årsbasis, enligt Medlingsinstitutets statistik. Det innebär den första reallöneökningen på två år. Men det råder fortfarande osäkerhet om löneutvecklingen i offentlig sektor, förklarar Petter Hällberg, makroekonom på myndigheten, i ett pressmeddelande.
Enligt den preliminära statistik som Medlingsinstitutet redovisar har löneökningstakten på årsbasis varit 3,8 procent i september. Då ingår dock inte periodens retroaktiva löner. Dessa kommer att öka septembersiffran till 4,1 procent, skriver myndigheten i sitt pressmeddelande.
”Lönerna ökar i snabbare takt än industrimärket inom privat sektor, medan det inom offentlig sektor råder osäkerhet om ökningstakten. Dels för att retroaktiv lön dröjer, dels för att många anställda i offentlig sektor saknar centralt fastställda nivåer för löneökningarna”, konstaterar Medlingsinstitutets makroekonom Petter Hällberg i pressmeddelandet.
Inflationen exklusive ränteförändringar, KPIF, var i september 4 procent på årsbasis. Löneökningar på 4,1 procent innebär alltså att reallönerna steg med 0,1 procent jämfört med föregående år. Men om man räknar in ränteförändringar i konsumentprisindex, KPI, har reallönerna enligt Medlingsinstitutet minskat med 2,4 procent.
”Efter två år med negativ utveckling minskar inte längre reallönerna i Sverige. Åtminstone om man med reallön avser mängden varor och tjänster som lönen räcker till. Lägger man till bolån i beräkningen är det dock fortfarande så att räntehöjningarna minskat köpkraften för många löntagare”, förklarar Petter Hällberg.
På lite längre sikt har de reala arbetsinkomsterna ökat stadigt, enligt en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU. Mellan 1990 och 2016 ökade de reala arbetsinkomsterna stadigt och skillnaderna mellan de högst och lägst betalda minskade. Samtidigt har skillnaden i disponibel inkomst ökat.
”Vår starka utveckling skiljer sig från andra OECD-länder där skillnaderna mellan dem som tjänade mest och minst har ökat eller varit relativt oförändrade”, berättar Lisa Laun, som är en av rapportförfattarna, i ett pressmeddelande.
Enligt rapporten har bidragens andel av inkomsterna minskat under den studerade perioden, framför allt för invandrade män.
”Låginkomsttagarna har mindre bidrag och högre arbetsinkomster idag än i mitten av 1990-talet. Det beror såklart delvis på att ekonomin gått bättre och att behovet av bidrag är mindre när folk jobbar, men möjligen också på att det blivit mer lönsamt att arbeta i och med mindre förmånliga bidrag och lägre skatter”, kommenterar Lisa Laun siffrorna i rapporten.
Om arbetsinkomster efter skatt läggs ihop med alla sorters bidrag samt kapitalinkomster för att få fram den disponibla inkomsten har de totala skillnaderna mellan de som har minst och de som har mest i disponibel inkomst ökat, visar rapporten.
”Vår studie visar att den ökade ojämlikheten i disponibel inkomst inte drivs av utvecklingen av arbetsinkomsterna. Det är i stället annat som förklarar denna ökning, bland annat utvecklingen av arbetsrelaterade förmåner, behovsprövade bidrag, kapitalinkomster och beskattning”, konstaterar Lisa Laun.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.