Nej leder klart inom TCO
49 procent av TCO-medlemmarna säger nej till EMU, medan 34 procent tänker rösta ja i folkomröstningen.
Samtidigt säger 54 procent av LO-medlemmarna att de ska rösta nej och 26 procent att de ska rösta ja.
Det visar den DN/Temo-mätning som gjordes en månad före EMU-valet den 14 september.
I hela befolkningen leder nej-sidan stort: 49 procent mot ja-sidans 35 procent.
Sedan Temos junimätning har stödet för euron ökat bland kvinnorna, från 24 till 30 procent. Samtidigt har ja-stödet minskat bland männen, från 46 till 41 procent. Bland de unga väljarna, under 30 år, har stödet för euron ökat från 31 till 37 procent, medan det minskat något i andra åldersgrupper.
Temos mätningar, som påbörjades i september 1998, visar att nej-sidan haft ett starkt övertag, utom under korta perioder (14 av 59 månader).
Ja-sidan betonar – förutom de ekonomiska och praktiska fördelarna av en gemensam valuta - gemenskapen med Europa: EU vill vara en motkraft mot det amerikanska inflytandet i världen.
Sverige gick med i EU för att få vara med där besluten fattas. Utan den gemensamma valutan kommer Sverige att marginaliseras, vår röst bli svagare, hävdar ja-sidan.
Nej-sidan redovisar siffror om att Sveriges ekonomi utvecklas bättre än EMU-områdets och att vår riksbank lyckats hålla sitt inflationsmål – något den europeiska centralbanken inte gjort. Nej-sidan ser dessutom EMU som ett osäkert valutaexperiment med stora risker för tillväxten och välfärden.
På ja-sidan finns de stora politiska partierna, liksom tunga företrädare för arbetsgivarsidan och fackförbund inom industrin. Sammanlagt har ja-sidan fått 42 miljoner kronor av offentliga medel. Dessutom bidrar Svenskt Näringsliv med ett stort antal miljoner, pengar man vägrar att redovisa.
På nej-sidan finns bland andra centerpartiet, miljöpartiet, vänsterpartiet, Medborgare mot EMU och ”Europa ja, euro nej”. Nej-sidan har fått 48 miljoner kronor av offentliga medel att dela på.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.